Först ville den där stora Farbrorn leka med mig...
|
|
... men jag tyckte det verkade så där kul - jag känner ju inte "den där".
|
|
Sen började matte också leka med oss båda... Eh.. Det var lite kul i alla fall... Kanske...
|
|
Men sen! Världens roligaste och knäppaste pryl dyker upp!!
|
|
Här har jag fått fatt den... Matte ropade sedan på mig att jag skulle lämna lattjo-prylen och komma till henne, men jag kollade istället in allt folk som låg och tryckte i buskarna runt omkring (figgarna hette det visst). Matte sa att jag skulle bli en bra sök-hund. Vad det nu är?
|
|
Och sen kom den tillbaka igen! En gång till! Va kul!!!! Nu ville jag knappt lämna den.
|
|
Sen var det nån tant som ville leka med mig bakom det där planket...
|
|
.. Fast... Nä! Jag ställer mig här intill matte istället. Fast spana kan man väl lite...
|
|
... och springa bort till ån, och ta sig ett dopp - mysigt och svalkande.
|
|
Sen gick vi i lugn och ro - matte o jag. Plötsligt! Poppar ett monster upp!!! Hjälp!
|
|
Det var ju skit-läskigt! Dumma matte står bara helt still - knäppskallen!
|
|
Sen när matte gick närmare, så gjorde även jag det... Det var ju inget monster - bara en tyg-pryl, so what... Det visste jag ju hela tiden, ju. *harkl*
|
|
|
Sen gick vi iväg igen... Men vad är det som kommer fram bakom träden...?! *darrande röst*
|
|
SPÖKEN!!! Jag morr-skäller så högt och dovt jag kan. Jag tar i ändå från tårna!!! MORR-VOFF!!!!
|
|
Min dumma matte står bara helt still... Jag ställer mig intill henne o morr-voffar...
|
|
Sen ställer jag mig skällande så långt kopplet räcker bakom matte. Helt plötsligt blir jag lös....
|
|
... Å Matte!!! Hon går FRAM till spökena... Vilken tuff tjej hon ÄR! Själv så morr-voffar jag så mycket jag kan...
|
|
Modiga matte, hon ställer sig å PRATAR med spöket..!
|
|
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, så jag kollar in lite på dom där andra människorna som tittar på. Kanske kan man få lite hjälp från dom? Men dom verkar vara minst lika knasiga som min matte!
|
|
Sen springer jag runt lite för att kolla var spökena egentligen kom ifrån...
|
|
Till slut går jag fram för att kolla in spökena... Det var ju bara förklädda människor... Va dom luras!!!
|
|
Sen gick vi en bit till. Jag hade jätte-bråttom att komma ifatt publiken. Matte å jag leker och kampar lite i lugn o ro....
|
|
... Rätt som det är så PANGAR DET TILL!! Va sjutton va det? Fast strunt samma - matte leker ju med mig!
|
|
Här har jag snott trasan från matte. Va duktig jag e´!! Sen rymde jag lite grann igen... Kollade in en kille som låg under en gran å tryckte... Han hade nån metall-pryl i handen. Undra va de va för nåt?
|
|
|
Tråk-matte slutade å leka, satte kopplet på mig istället - och stod bara helt still. Urtrist!! Men.. Rätt som det var så small det till igen - PANG bara!!
|
|
Nu small det till igen! Det är nog killen under granen... Fast vem bryr sig? Inte jag i alla fall!! (Ifall nån tror att jag suger på mina öron, så är det helt fel - Jag vände huvudet så snabbt att öronen flaxade!)
|
|
Sen åkte vi hem till brorsorna. Hehe! De fick stanna hemma, medan jag va på äventyr! (Matte sa nåt om "va lerigt!" Fattar inte va hon menar... )
|
|
Här hoppar jag upp för att fånga godbitarna som matte kastat upp i luften. Jag försöker ta lyra. Spirou beundrar mig när jag hoppar... För jag är BÄST!
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|