Min första egna hund.
Han trodde sig inte vara en hund - "Om jag tror att jag är en människa? Nä! Så dum är jag då inte!" Jag vet inte riktigt vilken sorts varelse han egentligen trodde att han var. Jo, en smart en! Överlägsen alla andra. Jag tycker det är lite synd att jag då inte hade samma kunskap om hundar, som jag har nu - vilket team vi då skulle ha varit! Kanske... Han skulle i alla fall varit en mycket duktigare agilityhund! Tyvärr blev han förtidspensionerad från agilityn p g a skada. En skada, som med nutidens kunskap om friskvård och rehabilitering mycket väl kunde blivit helt läkt.
Baloo hade en stor integritet. Han var kung! Ingen av de andra hundarna i min flock ifrågasatte honom. (Någon enstaka gång kunde dock missförstånd uppstå). Baloo var en pacifist. Varför bråka? Det hände många gånger på koppelpromenad, vid möten med okända hundar. där den andra hundens ägare ängsligt utbrast: "Nu blir det slagsmål! Min hund hatar, verkligen hatar alla andra han-hundar efter det att han blev överfallen för något år sedan!" Men Baloo visade upp sin självsäkerhet, ödmjukhet och visdom. Slagsmål och andra gruffningar uteblev. "Men detta har aldrig hänt sedan han blev anfallen!", en kommentar vi ofta fick höra av andra hundägare.
Baloo själv blev faktiskt många gånger attackerad av andra lösa hundar, som bara dök upp ifrån ingenstans och som gick direkt till anfall. Hundens ägare kom sedan straxt efter, rusande till undsättning med orden: "Min hund är så snäll!" (Praktexempel på schäfer/pudel-syndromet) Man kan tycka att en hund som råkar ut för något så hemskt och obehagligt gång på gång själv blir hundaggressiv - men inte då - bättre fly än illa fäkta. Baloo visste sina begränsningar. Och han antog att matte tar hand om det här. Vilket jag alltid gjorde. Är man flockledare så är man! Vid dessa lägen kunde Baloo alltid lita på sin matte. "Om matte är lugn - då är allt lugnt" Vi hade också tur eftersom Baloo aldrig fick några allvarliga skador - bara lite ytliga rivsår från tänder och/eller koppel och några dagars hälta samt att han blev allmlänt mörbultad.
Anledningen till dessa attacker var nog pudelns lurviga svarta päls, hängöron och en högt ansatt svans. Många andra hundar uppfattar nog en pudel som en "arrogant jävel som måste sättas dit!"
Det finns många otroliga historier om Baloo. Den bästa är nog den om när han bestämde sig för att försöka övertala min bror att de skulle ta tåget till mig - varför gå när det finns tåg. Smart pudel!
Didrik, Wilbur och Baloo.