Vem är lille Zafir, då?

 När han var liten plutt och man böjde sig ned för att sätta ned honom på golvet, men han själv ville vara kvar hos matte, så höll han frambenen envist runt min arm i ett stadigt grepp för få vara kvar i famnen.

 

Ännu hemma hos kenneln.

 

 

"Vad tar ni för valpen där i fönstret?"

Dessa bilder är från när vi var på VIP-kväll på Djurmagazinet. Lille Zafir var jätte-trött, och matte är ju lite praktiskt lagd, så...

 

 

   Tja, i skrivande stund har Zafir nu blivit tre månader och det börjar så smått bli hund av honom, en ibland alldeles för smart hund för sin matte. Han överraskar mig lite då och då; han har ett minne som få (vilket i och för sig är bra, men han minns ju då även sånt som jag inte vill att han ska minnas), han älskar att träna (nog mest för godiset), och har en stark egen vilja - trots sin ringa ålder.

 

 

Lille Zafir sitter fot.

 

 Burleken är en av de roligaste lekarna tycker Zafir. Vid ett tillfälle överraskade han mig rejält och kutade det värsta han kunde från hallen, tog högersvängen så tight det bara gick in i hundburen. Jag hade egentligen inte alls tänkt köra hundburen, men Zafir-valpen bjöd på det bara jag hade tagit fram godis - och självklart blev det utdelning. Bilden är från en kväll då han spontant gick och la sig i buren.

 

Bilden är från en morgon då Zafir ville stanna hemma i varma soffan, på mjuka filten, framför datorn. "Nä, gå ut ni. Jag stannar hemma, jag.", visade envisa Zafir.

 

En annan (irriterande) Zafir-envishet är att han vill inte åka bil hemifrån. "Näe! Det är dötrist. Jag vill hellre stanna kvar och leka här på tomten.", smiter han iväg. Annars har han inget emot bilen; det är nog bara roligare hemma på tomten.

 

Apropå min stora tomt... Valpkräket ska absolut helst göra ifrån sig uppe på altanen. *suck*

 

En roligare Zafir-envishet är att han ska ABSOLUT vara uppe på trimbordet. Ja, för där finns ju den obligatoriska trimtuggpinnen.

 

Trots sin ringa ålder så vet lille Zafir hur man ska använda sitt goda väderkorn. Det är ofta som man kan se hur hans nos jobbar och vädrar i luften för att känna om maten är på gång. Zafir gillar mat. Och han är finurlig nog att försöka klättra upp till den.

 

Ni ser väl svansviftarspåren i snön?

 

Jag var lite orolig över hur Pingu skulle reagera över en valpspoling, men de blev ganska snart värsta polarna!

 

Finkillarna!

 

Zafir skakar galler på jobbet.

 

Lille Zafir har nu (dec -16) blivit slyngel, och därmed börjar så smått visa upp sitt rätta jag; han är extremt envis och han har även en helt annan kaliber i viltintresse än till exempel Pingu. Fast å andra sidan så är han så mycket mer följsam och lyhörd än storebrorsan.

    Zafir hade (förhoppningsvis just "hade") en period där han var väldigt osäker vid hundmöten, men det har nu börjat ordna upp sig.

 

Zaffe är fortfarande väldigt morgontrött; vaknar inte till liv förrän frukosten står på golvet, typ.

 

 

 "Vem är den där vackre hunden på andra sidan fönstret?", undrar Zafir.

 

 

Zafir har nu börjat träna agility och rallylydnad på mer allvar. Den största utmaningen är dock att få honom tyst och lugn på "avbytarbänken".

 

 

 

Nu 2017 har Zafir börjat tävla på riktigt. Ännu har vi aldrig kommit i mål, men det går framåt! :)

 

Men en prisrosett i rallylydnad har han faktiskt erövrat!! Mirakel! :)

 

Ett halvår senare så satt den! RLD N-diplomet! Jippee!! :)