Ja... vad ska man skriva? Mitt i all sorg efter Gromit, så tultar denna lilla valp runt omkring mig, och ger mig glädje och lycka. Hoppas verkligen att allt kommer gå bra. Måste erkänna att man har liksom blivit lite av en hypokondriker. ;)
I skrivandet stund så är lill-Pingu enbart tio veckor, och än så länge så är han som en valp är mest; full av lek med sylvassa tänder, han har absolut inget emot att "äta ute och skita inne" och han sover en hel del.
Pingu är förstås väldans söt, och det är väldans tur, för han kan vara en riktig "pain in the ass" ;) Han är proppfull med bus.
"Vem där?!", undrar en liten Pingu-valp.
Än så länge har inte hans personlighet hunnit växa fram, men det där att gå runt saker är inte riktigt hans grej; rakt fram är hans motto - om så det är djupa raviner eller höga fjäll som ska forceras!
Han gillar skrymslen och vrår. Dessa två nämnda egenheter kan vara lovande för en blivande agilitykarriär, där raka linjer och långa tunnlar förekommer flitigt. :)
Pingu har redan lärt sig sitt. Sitt kvar och ligg är nästan i hamn.
Pingu på sin första agilitykurs - fast enbart som åskådare, förstås!
Nu har han hunnit bli nio månader (dec -12), och han är fortfarande proppfull med bus.
Pingu på Tierps BK. Foto: Cassandra Karlsson.
Och här på Märsta-Sigtuna BK. Foto: Rebecca Nygren, www.rebeccanygren.se.
Som synes har Pingu nu (2014) vuxit upp till en fullfjädrad agilityvovve! Hittills, efter vår första vårsäsong, så har vi lyckats komma i mål hela TVÅ gånger!!!! :)
Pingu tävlar numera (2017) i klass 2 i agility och i fortsättningklass i rally. På nåt otroligt sätt så går det faktiskt framåt! :)
Pingu blev otroligt nog "Årets Agilityspringer 2017" (iofs mest för att han var den enda som skickade in resultat, men det är deras lost).
Pingu rycktes så hastigt bort från mig (nov -18) efter en typ rutinoperation,
vid endast 6 års ålder.
Vi hann bara halvvägs.
Det finns ej ord...
Zafir, Pingus "lillebror" har efter Pingus bortgång växt. Han visar framtassarna nu på ett mer harmoniskt sätt. Och ja, nån gång 2019 så kommer han sannolikt bli storebror. Visst, jag deppar ihop ett slag, låter tiden göra sitt, men sen så. Jag ger inte upp.
Jag ger aldrig upp.
