Redan de gamla grekerna lät sina hundar gå MH-bana... Eller... Det var en varm och solig söndagsmorgon, eller förmiddag, rättare sagt kanske. Vårfåglarna drillade lekfullt i den klarblåa skyn... Hm..? Ja, hur ska jag börja storyn om Gromit och MH-testet? Kanske jag ska hålla mig till sanningen, kanske..? I så fall så småduggade det och var lite gråmulet, och ganska lerigt på stigarna. Äh! Till saken:
1. Jag hade ibland lite svårt att höra vad testledarn sa.
2. Jag blev ibland lite förvirrad när testledarn och mentalbeskrivarn var lite "osynkroniserade".
3. Alla var trevliga.
4. Jag tyckte det var liiite pinsamt när Gromit "rymde" några gånger. Han är iaf en ganska duktig sök-hund. Han letade upp figgarna som gömde sig bakom träden. (Nja, försökte gömma sig) Gromit lurar man icke!!
5. Jag måste träna inkallning mycket mer med störning. (Olydig jycke)
6. Det var kul.
7. Skulle vara ännu roligare om man kunde iaktta hunden mera. Man måste ju vara koncentrerad på prylarna (för hundens skull, alltså). Det är då svårt att se i ögonvrån vad jycken har för sig. Jag är ju så förbaskad nyfiken av mig - man borde hänga upp speglar överallt - som hunden inte ser... ;) Hur det ska gå till? Nja... Ska fundera på det..
8. Det är dags att förnya färgen på utväxten på håret. Liite fåfäng får man väl va´!
Mentalbeskrivaren sammanfattade ungefär så här:
Gromit lekte lite halvdant med testledaren.
Vid första omgången "jaga efter den där tråd-trasan", rusade han efter, men nosade bara på trasan när den var stilla. Andra försöket greppade han den rejält. (Jag hade problem att få tillbaka honom. Det var då han rymde för att leta reda på figgarna som gömde sig. Min komm.)
Vid "aktivitet", när man bara står still o gör ingenting, så drog han i kopplet, ville gå iväg. När han inte kom nånstans, gnällde han. (Det finns en anledning varför han heter Vivaldi i stamtavlan - Han "sjunger". Min komm.)
Han var inte så intresserad att leka med nån okänd på avstånd från mig. (Det var då han tog sig ett litet vår-dopp i ån.)
Vid överraskning-prylarna hoppade han till och voffade ordentligt rejält, men blev hur lugn som helst när han förstod att det inte var nåt farligt.
Rasselljudet gick han fram till direkt utan mitt stöd.
Spökena skällde han ut ordentligt, när dom kom närmare ställde han sig bakom mig, men flydde inte utan stod kvar o skällde. När jag gick mot spökena kom han efter, men höll sig först på avstånd, han kollade in buskarna varifrån spökena kom fram ifrån. Sedan gick han fram till spökena.
Han greppade nu kamptrasan ordentligt och lekte vilt.
Han stoppade upp just när skotten gick, men greppade direkt trasan igen.(Det var här han smet igen, sprang bort till granen där skott-figgen försökte gömma sig.)
Vid passivitet så kollade han in varifrån skotten kom ifrån, men brydde sig inte sen någonting alls.
Min sammanfattning:
Jag tyckte det var skönt att se att Gromit ändå är en ganska normal-funtad jycke. (Har ibland undrat hur det egentligen står till i hans lilla söta huvud.) Pinsamt att han rymde lite då och då - Fast det kunde varit värre.
På Gromits nya tävlingsresultat-sida finns nu MH-protokollet.