Om jag skulle bli sjuk, så vill jag ha samma läkare (veterinär) som Wilbur! Hans ordination till Wilbur var: "Mera mat! Se till att han äter mer, och gärna mycket protein och fett å sånt!". Jag vill! :)
Anledningen till att jag såg till att Wilbur besökte veternären var att han har gått ordentligt ned i vikt. Wilbur är numera typ bara skinn och ben. Visserligen syns inte det under all fluffig päls, men när man klappar honom känns det inte så där jätte-trevligt. Fast pigg och glad (nja, i Wilburs mått mätt ;)) är han, och skuttar och studsar glatt omkring - trots hans tolv år.
En nyborstad fluffig, men oklippt svart Wilbur i vit snö.
Så på hans tolfte födelsedag fick vi tid hos veterinären för en liten check-up. Det enda blodproven visade - förutom att allt annat var bra - var att han hade något lågt blodsocker, och eftersom Wilbur inte visade några fler symptomer än bara viktminskning, så fick han denna trevliga "doctor´s orders"!
Däremot visar Wilbur att han möjligtvis/troligtvis har smärtkänningar i ryggen, något som han har haft i flera år faktiskt. "Vadå i flera år? Och vadå troligtvis?", undrar ni kanske nu. Jo, Wilbur är en liten pudel med mycket hög integritet. Om han tycker att man vidrör honom på fel sätt, så småmorrar han surt. Det gäller att känna igen graden av morr; Är det bara vanligt protest-morr eller är det på riktigt allvar?
Haha! Jag minns den där gången för något år sedan vi var hos veterinären för att kolla upp ett sår som Wilbur hade - någonstans under all fluffig päls. När veterinären och jag letade i blindo bland all päls, så gick vi slutligen enbart på intensitet på morret. Ju närmare såret desto intensivare morr! Och om vi sökte på "avigvägar" så lugnade morret ned sig. Haha! Det var ungefär som att leka "Gömma nyckeln". Haha! Om Wilbur kunde läsa detta så skulle jag omedelbart bli avsatt som matte!
Jo, hans (eventuella) ryggonda... För flera år sedan försökte jag få bukt med detta. Men efter långdragen utredning inklusive röntgen, ultraljud etc så gav jag (och veterinären) upp, eftersom man inte hittade någon orsak till Wilburs ganska diffusa symptomer.
Hur som helst så går han nu på en Rimadyl-kur (plus upphöjning av matskål för bekvämare ätställning) för att se om han äter bättre, och blir allmänt gladare. Han har nämligen på sistone ofta burit svansen lågt - vilket är mycket ovanligt för att vara honom.
Nu står tre prydliga små piller-burkar på köksbänken - en till var hund!
Tripp, Trapp, Trull.
Tripp, Trapp, Trull.
(som synes på Wilburs päls, en gammal bild.)