Vi börjar med Spirou-rapporten.
Spirre har inte borrelia enligt provsvaren, och dom ska man väl kunna lita på. Så han har med största sannolikhet artros därbak i bakvagnen. Han får nu smärtstillande och antiflammatoriskt plus Seraquin. Vi ger pillren en månad för att se om han blir bättre, vilket han ju är redan nu. Men visst... visst sackar han fortfarande ofta (för ofta) efter på promenad. När till och med jag tycker att vi går för lååångsaaamt, då är det nog lite illa. Igår testade jag att ha Spirou i flexikopplet istället för Gromit, så att både han - och jag - fick lite mer svängrum, typ. Det gick mycket bättre faktiskt.
Jag fick tanken igår att en annan anledning till att han numera lunkar fram ju kan vara att han blev kastrerad (pga testikeltumör) i somras. Kan det möjligtvis vara så att hans slöa lunkande är en dum bieffekt av det, tro? Hur lång tid tar det för kroppen att förändras? Fast å andra sidan så är han hur kvick och pigg som helst när han är mer motiverad. Till exempel när han har en läcker och smaskig schmackos framför nosen. Och då menar jag bildligt talat; att han vet att det snart vanskas läckerheter om han utför någon tjusig konst. Hm? Jag ska alltså bli roligare på promenaderna. *suck*
I förrgår när vi gick på golfbanan då märktes dock inget slött lunkande på Spirre-Spirou. Då var han precis som vanligt. Så det är helt klart motiveringsbetingat, typ.
Spirou visar upp att det fattas grejer.
Trädgårdsgången upp till stugan.
Tänk er denna som en knagglig isbana istället för snön.
Har ni märkt att det fortfarande är ganska halt ute? Min tomt är bara rena blankisen! Ja, alltså där man ska gå; på gårdsplanen, uppfarten från vägen och gångstigen upp till själva stugan. Hihi! I förrgår morse när vi skulle gå ned till bilen, så åkte Gromit kana i full fart nedför trädgårdsgången. Han försökte stanna - men det gick liksom inte! Hihi! Han kanade hals över huvud nedför den lilla backen. Det såg mycket roligt ut.
Sedan på kvällen när jag skulle åka in med bilen uppför uppfarten som alltså bara är en liten, liten, knapp uppförsbacke, så gick det inte. Jag hade ju stannat till för att öppna mina exklusiva grindar (läs = ett antal kompostgaller på högkant) och utan styrfart gick det inte att komma uppför. Jag backar för att få i alla fall lite fart, men då höll jag istället på att fastna ute på vägen, som också är rejält isig samt lutar något. Men jag lyckades efter lite tvekan att få grepp på isen, och så körde jag istället längre in i villaområdet för att vända och då kunna köra in på min tomt med lite fart. Då gick det - med en viss liten tvekan.
Jag måste säga att det känns lite löjligt att det ska vara så svårt att köra in på gårdsplanen bara för att uppfarten har denna lilla lutning. Men på grund av lutningen, så blir det ju sån där "svall-is" när det är en massa plusgrader på dagen så att isen smälter och rinner "vårfloder". Sedan på kvällen så fryser det till och blir sju gånger värre isigt och halt. Det går faktiskt knappt att ta sig till fots från grindhålet upp till stugan utan mina icebug-kängor (om man inte vill typ krypa och ha sig "offpist" över stock och sten samt under granar etc bredvid uppfarten och gångstigen upp till huset). Det är lika svårt åt andra hållet - om man inte vill åka kana förstås!
Kanske skulle anlägga en sån där skeletonbana här! Ja! Vilken bra idé! Det är ju sportlov nu.
Nä! Måtte det snart bli vår!!!
