Cirka trettiofem minuter innan klubbmästerskapets start-tid kollar jag av tävlinglydnadsstatusen på mina tre jyckar. Denna koll görs hemma på gårdsplanen intill bilen precis innan avfärd. Det gick över förväntan så jag bestämmer mig för att ställa upp med alla tre - dock utan platsliggning. Tänkte att det är absolut ingen idé eftersom vi mer eller mindre garanterat skulle nolla momentet - plus att ingen av oss tycker det är speciellt roligt med platsliggning.
Jag bestämmer mig även för att Wilbur och jag nollar läggande under gång. Men bara för att visa upp att vi i alla fall kan något och kanske framför allt göra något som Wilbur och jag tycker är roligt, köra ställande istället (med antagligen ett tjog dubbelkommandon). Wilbur vill alltså inte gärna lägga sig ned. Detta efter hans två korsbandsskador. Han är heller inte så himla glad i att sitta ned. Men stå går bra! :)
Vid lottningen fick Wilbur startnummer tre, Gromit fem och Spirou sju. En bra följd tyckte jag. Ville ha Spirou sist.
Wilbur rusar runt i gröngräset.
Wilbur förvånade mig med att vara totalt nipprigt olydig och extra nosig vid fritt följ. Han som annars kan gå så himla bra. Men.. han (som inte har fått träna på klubben så ofta på sistone) tänkte nog: "Äntligen! Lös och på denna roliga plan med alla dessa intressanta dofter. Nu gäller det att passa på här!!!" Wilbur gnällde och till och med bjäbbade lite grann under tiden jag mer eller mindre förgäves försökte få hans uppmärksamhet på mig. Något pinsamt när man inte har mycket av kontakt med sin hund. Men.. man får skylla sig själv. Vi nollade med andra ord fritt följ.
I kritikerlappens kommentarkolumn för läggande stod: "Snyggt ställande". Tack, domare Karin!
Otroligt nog fick vi en nia på inkallning! Wilbur satt faktiskt kvar! De få (?).. jag menar två (!) gånger vi har tränat så har han alltid tjuvstartat.
Här apporterar Gromit dummy med fart och UTAN tjuvstart.
Nu var det dags att byta hund. "Ur askan i elden!", skämtade jag (med ett visst allvar) när jag gick för att hämta Grompan.
Hm.. ja, matematik har aldrig varit min starka sida. Jag räknar fel, tror att det är två hundar mellan Wilburs och Gromits start - när det är en. Så därför blev det "plötsligt" vår tur. Men vadå? Fem minus tre är väl två! Eller? Fast... har Wilbur tre och Gromit fem, så är det visst bara en mellan - den med startnummer fyra. Ja, ja... ;)
Grompan smet iväg från mig typ direkt. Han ville kolla in vad domaren, tävlingsledaren och skrivaren hade för sig - och varför. Man måste ju även kolla om det finns nåt ätbart eller annat roligt bland alla prylarna som låg intill människorna - och kolla in deras fickor, kanske.
Gromit blev även störd över att Wilbur satt och bjäbb-ylade i bilen. "Va skriker han för??", spanade Gromit bort mot parkeringen.
Han nollar förstås fritt följ, men även apporteringen. Han apporterade jättefint, men han körde sin specialitet: Tjuvstart! Ja, Grompan lyckas även tjuvstarta vid lydnad - inte bara på agilitytävlingar.
Otroligt nog fick han 9,5 på inkallningen, och en nia på hoppet! :)
När jag gick av planen så undrade jag lite över vad de andra egentligen tyckte om mina två... ja, vad ska jag kalla dom för? Mina två totalt otränade byrackor med sin virriga matte. "Äh!", slog jag bort mina negativa tankar, "Skönt ändå att jag har Spirou kvar. Han borde kunna visa att undertecknad faktiskt kan träna hund."
Ja, här är det freestyle, men tänk er detta skuttande fast i fotposition.
Spirou är så söt. Han går inte fot - han struttar och skuttar fot. Men han är ändock (för det mesta) med mig. Han är också mera jämn i alla momenten. Ingen högpoängare och bara en nolla. Nollan kom vid apporteringen där han plötsligt (det var samma sak förra året, om jag minns rätt), inte springer ut till apporten. Efter jag går steg mot apportens riktning, så hämtar han den.
Förresten så kan ingen av mina jyckar lämna av apporten så där snyggt intill sidan. Utan jag tar den när de kommer fram till mig. De ska visst egentligen sitta ned, men det brydde jag mig inte om (för de kan absolut inte det). Jag vill i alla fall få en liten känsla av att "göra rätt" - fast på mitt vis.
Spirou gör i princip allt som han ska, men utan något större snabbt tempo. Därav avdrag i betyget.
När tävlingen var klar, så föreslog Louise att Spirou och Hjördis skulle köra en "egen" platsliggning (även Hjördis hade hoppat över den). Snällt nog så fick vi köra den tävlingslikt med domare, tävlingsledare och allt - och i KM:et! Bägge jyckarna låg faktiskt kvar. Det ni!
Mina tre jyckar och jag gjorde även i år ett hattrick! Vi kom sist, näst sist och nästnäst sist! Det vill säga Gromit 8:a, Wilbur, 7:a och Spirou på en sjätte plats. The same procedure as last year!
Ja, om man inte har tränat tävlingslikt sen förra året (KM:et 2009), och enbart tränat typ två gånger inför detta (för en vecka sedan och i morse), så ska man faktiskt inte komma högre i resultatlistan. Faktiskt!
Jag hoppas att andra inte tycker jag är dumt nonchalant när man ställer upp så här utan att ha tränat och förberett sig, utan tycker det är bra att man i alla fall - nästan - försöker. Kanske, kanske man får mersmak för lydnadssporten. Fast... nja.. jag vet inte det, ja. Fast igen... ursäkta att man säger det sjäv, men mina jyckar är lite som oslipade lydnadsdiamanter, det är bara det att de är så förfärligt oputsade! ;)
Ett JÄTTE-STOOORT GRATTIS till Katta och Lazy (11 år om 3,5 månader ;)) till KLUBBMÄSTARTITELN 2010!!
Även till tvåan Louise och Greta (11år)
och trean Anita och Mynta.