Nu har jag gjort det! Någonting som jag har bävat lite över en tid nu. Egentligen är det bara en liten bagatell, men ändå. Det känns hårt; men plötsligt idag så kände jag att det var dags - att jag var liksom mogen - att ändra hemsidans rubrik. Men för att få det att kännas något lättare i hjärtat, så kommer nu (tills vidare i alla fall) logan vara ett foto på både Keaton och Gromit. Mina två älskade och saknade jyckar.
Men det är nya tider nu - med nya "förbättrade" hundar. (Fråga mig inte om ordvalet "förbättrade". Det lät bara lite komiskt klyschigt.) Vad har Pingu och jag hittat på dessa fyra första dagar tillsammans, då? Jag var ju på väg att berätta om det i det förra dagboksinlägget, men en viss liten byrackevalp tog över tangentbordet, liksom. Nu sover han som en liten svart-vit griskulting intill mina fötter. Bäst att passa på att skriva lite då.
Som tidigare sagt, så fick ju Pingu vara med på agilitykursen i söndags. Där träffade han på flera hundar, bland annat lilla, nästan jämngamla, valpen Fanny (eller hur det nu stavas). De hade jättekul! Jag filmade dom - men filmsnutten bara liksom försvann! Vet inte om jag har råkat deleta den i kameran, eller om den bara försvann ut i cyberspace på nåt märkligt sätt, när jag laddade upp bilderna och filmsnuttarna till datorn. Ett mysterium är det i alla fall. Och ganska så synd.
På måndagen var jag sååå trött. Det sliter på att vara "småbarnsförälder". Pingu fick förstås vara med på jobbet. Så han blir liksom härdad direkt; kastad ut i stora, vida världen med alla dessa gigantiska tingestar som far omkring och för oväsen. Lilla Pingu har mött cyklister som susar förbi, han har mött långtradare som dundrar och pyser och har sig. Detsamma med tåget tillhörande plingande bommar. Pingu och jag har studerat Preems biltvätt med plaskande och svischande ljud.
Lilla Pingus helt oanvända trampdynor har fått känna på både högt och lågt gräs, grus, asfalt, järnvägsövergången och stålbron över kanalen samt några lite olika sorters brunnslock. Han reagerade i måndags på ett brunnslock (det första han stötte på) när vi skulle gå över övergångstället intill jobbet, så därför - så klart - så bara mååååste vi idag traska flera gånger över ett, visserligen ett annat, men ett större fast liknande dito.
På vår "egentid" på rastningen efter hans lunchkäk, så råkade han snubbla och göra värsta vurpan över några träbräder. Därför så bara måååste han traska över dom ett par gånger till. Ja, så där håller jag på.
Han har fått känna på både hård, bullrig stadsmiljö (om man nu kan kalla Åkersberga centrum för stad) där det är platta stenytor samt betongtrappor, och även mer mjuk och kvittrig skogsmiljö med skrämmande (?) gökhoande i fjärran, med en del klättring uppför halvbranta berg, samt forcering över stock och sten.
Jag måste då säga att jag tycker Pingu är en cool liten valp. Han kan bli något skrämd, men bara i några sekunder, därefter så fattar han mod - och går fram och undersöker. När det gäller saker och ting som han inte kan undersöka, rasslande cyklister, dundrande lastbilar, mystiska människor etc som snabbt far förbi, så låter jag honom lugnt få iaktta och spana efter det som eventuellt var lite skrämmande; låta honom få sin tid att smälta intrycken - utan att jag på något vis förstärker det hela, utan allt är bara självklart och naturligt. Vi är coola därute. Vi får se hur länge hans coolhet sitter i.
Pingu undersöker världen nyfiket.
Nu på kvällen var vi en sväng upp till brukshundklubben, och passade då på att låta honom få träffa lite olika hundar. Ibland blir han lite smårädd. Då ställer han sig intill mig (eller någon annan människa om denne är närmare), men bara några sekunder senare repar han mod att gå fram igen. Det var även en del skälliga jyckar där, men han brydde sig inte så himla mycket om det heller.
Jo! Igår var vi också på bruks. Pingu var på sitt allra första fotojobb! :) Proffsfotografen Linda Berggren vill ha lite olika hundbilder till sin nya hemsida, och vi ställde givetvis gärna upp. Nu var då inte Pingu världens mest samarbetsvilliga fotomodell. Han anföll Linda flertalet gånger - och högg efter hennes öron (!) med hans sylvassa valptänder. Linda låg alltså ned på marken - med risk för hennes liv - och fotade. Vi får se om nån bild blev nåt att ha.
Vi fotade även några bilder vid agilityhindren. Pingu har nu debuttraskad igenom den runda tunneln. Duktig Pingu! Han har helt klart talang för att bli en fullpälsad agilityjycke. Snart kommer ett litet filmklipp som Louise har fotat. Vänta lite, bara. Ska bara fixa först. Nu är filmsnutten här:
Vad mer? Jo, idag började jag att träna sitt. Redan efter några få omtagningar, så bjuder han på att sätta ned sin breda, söta rumpa på marken.
Bör också snarast börja träna honom att vara i hundburen. Och så inkallning, förstås! Det syns redan att han vet mycket väl vad han heter. Jag tycker det där är så märkligt, hur sjutton fattar de det? Hur som helst, när jag ropar på honom, så är han så himla söt när han rusar till mig - så snabbt hans små tassar bär och med öronen flaxande i vinddraget.
Pingu och jag har haft lite meningsskiljaktigheter om vilka skor som ska få bli tuggade på, och vilka som icke ska tuggas på. Envist har jag bytt ut mina skor och stövlar som jag vill ha befriade från hans sylvassa tänder mot hans kängor som han har fått (före detta mina, alltså). Idag onsdag så har han låtit mina dojor vara. Duktig vovve! Vi får se hur länge hans duktighet håller i.
Dessa skor och stövlar är mattes. Än så länge helt intakta och fina (?)