... på de två förra dagsboksinläggen. *suck*
Även nu i morse så mötte jag SEX stycken TOMMA (på passagerare, alltså) STORA bussar, när jag åkte hem från mina nya morgonritualer. Denna gång åkte alla mot Åkersberga. Okej, då... busschauffören måste ju komma till sitt jobb - men denne kan väl ta bussen! Eller sin personbil, kanske. Eller varför inte tåget? För det finns väl fortfarande sådana tingestar? Jo! Det gör det! Nu minns jag att jag stod i förrgår i bilkö för att det var en massa järnvägsbommar mitt på vägen - i vägen.
Det är en annan sak jag nu - efter mina nya morgonrutiner - har blivit lite förundrad över. (Märker ni att jag inte är van att vara uppe - och utomhus - vid denna tid på dygnet? Det är som en helt ny värld har öppnats för mig.) Jo, varför är det mer morgontrafik på måndagarna än på tisdagarna? Och som idag, torsdag, är det ännu mindre. För att inte tala om fredagsmorgonarna! Då är det ju nästan inga köer alls. Varför, då?!! Kommer folk på efter helgen att man ska visst jobba och tjäna sitt uppehälle, pengarna har tagit slut och därför tar sig till sitt arbete, men senare i veckan kommer man på att det inte alls var nåt kul - så man struntar att åka till jobbet? Eller har de en sådan hög inkomst, så att de bara behöver jobba halva veckan? Detta är för mig ett mysterium? (hm..? Ska det verkligen vara ett frågetecken där?)
Ett annat mysterium, som blev i och för sig löst ganska snart, hände mig för några år sedan, då jag även då av någon besynnerlig anledning var uppe, vaken och utomhus vid sju-tiden på morgonen:
Jag går på Centralvägen med min hund, och känner mig lite förundrad över att det faktiskt finns så många fler människor som är vakna och uppe vid denna hemska tid på dygnet, då jag upptäcker en lång, lång, lång, och ännu längre kö av människor mitt på den annars öde trottoaren.
"Vad gör dom?!!!", glodde jag förundrat på denna mystiska, totalt tysta och extremt raka människo-kö, medan jag och min hund sakta, sakta gick närmare. Ibland är det bra med hund, man kan liksom spionera på omgivningarna och dölja sin nyfikenhet med att låtsas titta på hunden medan den nosar runt lite förstrött. I själva verket så sneglar man runt om för att se vad som försiggår.
Sedan upptäckte jag att det kom fler som skyndade sig för att ställa sig sist i kön. "Vad är detta?!", smög jag runt dom, och var ganska orolig över att även jag skulle dras med in i denna märkliga kö. Sedan kom bussen...
Gromit leker motorsmycke (heter det väl?).
(Han hoppade själv upp på motorhuven. Fullkomligt normalt beteende för en hund. Hm...?)