Tidigare idag hände detta:
Jag försöker få ut mina hundar på tomten - utan mig. Jag ville vara för mig själv för en liten stund, utan en drös hundar tätt intill mig. Ibland är det lite enververande att jämnt ha dom runt sig. Men - som vanligt - det enda sättet att få ut dom (och jag stannar kvar inne) är att slänga ut ett par nävar med godis.
Det dröjde dock inte många minuter innan jag hör hur de krafsar på dörren; "Släpp in oss!!". När jag öppnar dörren står Gromit, Spirou och Wilbur precis utanför. De går genast in. Men... Var är Keaton? Jag går ut på altanen några steg för att kika efter honom.
Jag ser honom liggandes på sidan - helt stilla - ute på gräsmattan. "Vad är det med honom..? Vad gör han?", tänker jag. Jag avvaktar några sekunder... Men... han ligger helt still... "Har han kollapsat!!!", tänker jag panikartat. Jag rusar ut i tofflorna. Men! Keaton reser sig upp. Han hade bara rullat sig i gräset, för att sedan ligga still en liten stund.
Keaton går in till de andra. Allt är som vanligt, förutom att jag skrattar (lättad) högt åt mig själv.
Bilden är från förra sommaren.
Idag har jag inte gjort någon nytta alls! Kan bara inte komma igång. Jag skulle ju raka, klippa och bada Wilbur. Keaton skulle också badas. Jag skulle dammsuga. Och städa! (Jag är ganska säker på att under den där STORA högen av diverse prylar och skräp och andra pinaler ute i köket finns det en köksbänk. Men bara ganska säker.) För att inte tala om allt som ska till pappersinsamlingen och allt som ska pantas.
Jo, jag har faktiskt diskat lite!
Som vanligt hann det bli mörkt när vi var i skogen. Och det är ju lite trist. Fast å andra sidan så är man rätt så säker att man får vara ifred i mörkret. När jag är i skogen vill jag inte möta okända folk.
Jag skulle ju träna idag, ju! När jag åkte från skogen, så funderade jag på att stanna till en liten stund på brukshundklubben. Men.. "Äh! Jag gör det sen!", tänkte jag och bilen bara åkte hem istället. Inte gjorde jag det sen. Latmask!
Men detta är så typiskt mig...
När klockan är typ tjugo över elva på kvällen sätter jag igång att lite "provisoriskt" att karda ut filt-tovor på Wilburs ben medans han ligger och sover i soffan. (Ja, ni läste rätt! Min hund har filt-tovor (!). DET är inte något som hör till vanligheterna!)
Sedan går vi ut på tomten för en liten nattkissning. Jag passar på att slänga sop-påse. När vi går förbi gårdsplanen så kom jag på att vi skulle ju träna idag. Hm... Klockan är nu cirka kvart över midnatt. Jag sätter igång och börjar träna ingångar med jyckarna. De fick sitta i en stor cirkel. Jag kallar in en i taget: "Gromit, Hit!" (Gromit kommer och sätter sig fot) "Kvar!" (Gromit sitter kvar). Sedan forsatte jag laget runt flera gånger tills godbitarna tog slut. De börjar bli riktigt duktiga. Fast än så länge är det ganska mycket hjälper från min sida. Speciellt till Wilbur och Gromit. Men... Det är nu sex dagar kvar till KM:et! Det är lugnt! :)
Bilden är från i somras nångång. På dagen - i dagsljus!
Nu är jag minsann klarvaken. Jag kommer försova mig imorrn. *suck*