Jag e ynklig o sjuk... Atchoo! ATCHOO!! (Nu kom det ju snor på skärmen - hoppas du hann ducka!) Jag är sjuk ungefär en gång vart fjärde år eller nått sånt. Mao så kommer jag inte ihåg när det var sist. Jag har nog... va e det nu det heter? ... Fe... Det har två stavelser... Feb... Jo! Feber heter det... Väl...? Eller.. Inte vet väl jag! Har man feber när man ena stunden svettas ihjäl, o nästa stund typ fryser ihjäl? Ärligt talat så var det igår jag kände så. Nu orkar jag ju sitta upp o skriva! Så jämfört med igår är jag nu pigg som en pelikan!
Jag hoppas min förkylning är en gammal hederlig "tre-dagars". Alltså en dag halsont, en dag konstant snor-rinnande o orkeslös och slutligen den sista dagen rethosta. (En "tre-dagars" behöver i och för sig inte vara EXAKT tre dagar. Det finns lite varianter.) Jag tycker jag timade in min förkylning perfekt till helgen - så man slipper gå sjuk o ynklig till jobbet. Denna helg hade jag ju ingenting planerat heller. Perfekt! För övrigt hatar jag att vara sjuk. Men jag försöker vända det till det positiva - att det är bara bra för mig att få känna hur ni andra har det - ni som är sjuka stup i kvarten. Jag tycker synd om er... (Det där lät lite störigt. Men jag kan inte rå för att jag inte brukar vara sjuk. Är det nu man ska säga: "Knock on wood!"?)
Mina jyckar har fått lov att ta det mycket lugnt denna helg - de har "kompis"-sovit hela dagarna. Jag är lite förundrad över deras anpassningsbarhet - "Okej, nu sover vi ett par timmar till". I och för sig tror jag att det inte är helt fel att låta dom få göra ingenting ibland. Bara hänga runt "lyan" och bara få vara. Utan äventyr eller intensiv träning.
Vi har bara varit ute på tomten för rastning. Orkade helt enkelt inte att gå koppel-promenad, och bli dragen hit o dit av odräglig hund (läs: Gromit) Jag orkade inte heller att gå till skogen (med lösa hundar), för då måste jag ju vara skärpt för att hålla koll på vissa jyckar (läs: Gromit). Så vi har gått några varv på tomten. Jag har alltså ganska stor tomt. Den är som en miniatyr-skog, men lite kuperad terräng. Wilbur ska ju gå som rehab-träning upp o ned i slänter, så jag har sett till att han gör det.
Sedan har vi tränat lite konster: Spirou lär sig att rulla och att buga, Gromit att baka. Nä! Inte baka. Vad skulle han baka..? Sockerkaka eller?! Jag menar att BACKA. Att det blev just backa, var för att det var det han bjöd på när jag uppmanade honom: "Gör nått!" Jag tycker det är ett ganska kul sätt att träna på - att bara vänta ut hunden, tills han gör något som man själv tycker är en kul eller bra konst - då kommer belöning.
Spirou är förresten expert på det - men det finns nackdelar: Istället för att tigga som normala hundar, så ställer han sig ivägen, och bjuder på den ena konsten efter den andra: "Snäll hund", "Snurra", "Cirkel", "Skämmas", "Backa", "Ligg" etc. Om han inte får något, så börjar han om från början igen. Han ger sig inte förrän han har fått lite godis. Nu snart kan han lägga till "Buga" o "Rulla" också!!
Wilbur tränar åttor och att stå på bakbenen. Det är också rehab-träning. Lilla Keaton, Skiton, han tränar inte heller något nytt. Jag har inte kommit på nått. Så det har blivit "Skaka nekande på huvudet" o lite snurrar.
Nu kom jag på att jag borde träna tävlingslydnad med Spirou. Vid ett svagt ögonblick, sa jag att vi skulle ställa upp på lydnaden på KM:et som är den 18:e. Idag är det den femte, så vi har några dagar på oss. Vårt FÖRSTA (!) träningspass hade vi i torsdags. Spirou har aldrig gått vara sig fot eller gjort någon platsliggning tidigare. Som sagt vid hans FÖRSTA platsliggning i torsdags, såg han mäkta förvånad ut: "Varför går du dit bort och ställer dig o glor på mig - och varför ligger jag här bredvid Greta (beagle)? Näh... Det här verkar konstigt... Jag ska nog gå till matte nu... Vadå? Ska jag ligga kvar här - ensam?!" Platsliggning är den mest urtråkigaste påhitt människan har hittat på! Så om jag känner mig själv rätt, så var det där i torsdags den första - och sista - platsliggnings-träningspasset innan tävlingen.