Idag har Pingu visat framtassarna lite varstans och med lite olika saker. Jag vill redan nu varna alla agilityproffs för att fortsätta läsa. Det finns risk att ni kommer att dåna, slå er mot pannan, himla med ögonen för att slutligen föraktfullt ruska på huvudet. Hihi! Jag skojar bara! Hur som helst....
På förmiddagen ratade vi en trevlig skogstur för att ta en små-jobbig koppelpromenad längs vägarna här i Stava - bara för att träna det. Vi gick förbi två storvoffande hundar, som lite "försynt" talade om att de bor där. Nu vet både jag, Wilbur och Spirou det sen tidigare, så vi brydde oss inte. Men lilla Pingu tyckte det var lite läskigt. Just det! Innan det så mötte vi en annan jycke. Pingu stannade och tittade storögt. Jag, som vet vad Spirou kan göra, kollade istället in Spirou, som i sin tur kollade in mig. Så då så trodde jag att det var lugnt. Ha! När jag då istället ser mot Pingu, så gör Spirou utfall mot den andra hunden, som i sin tur vänder lite lugnt och nonchalant på huvudet och glor lite menande mot oss (hunden, alltså, inte ägarna). Man kan skämmas för mindre.
Lite senare på promenaden så "forcerade" vi denna märkliga tingest. Pingu, som var lös, gick före och han traskade - först till synes - helt obehindrat över gångbron. Men när han nästan kom till mitten - där det är som högst - så började han dock att tveka. Men när Wilbur, Spirou och jag går förbi honom, så följer han efter. Omeddelbart när vi satt våra fötter på marken på andra sidan bron, så vänder Pingu sig om - för att provgå bron igen. Den höll även denna gång!
Sedan undersökte vi Stava festplats litegrann. Jag tog flera bilder - men de har försvunnit ut i cyberspace nånstans eller nåt. Kameran i min mobiltelefon är inte riktigt att lita på nu för tiden.
Senare på dagen så var det hundborstning/kamning/trimdags. Spirous öron, tassar och mage blev rakade. Pingu satt nedanför trimbordet och tittade på - storögt. Då passade jag på att låta honom få bekanta sig lite mer med trimmaskinen. Den var inte alls lika skrämmande idag.
Sedan när det var Pingus tur att träna att vara uppe på trimbordet, så fick förstås även trimmaskinen vara med. Nu klarade han faktiskt av att låtas bli låtsasrakad (kör den åt fel håll, så att den inte klipper, men känns). Han var till och med så duktig att han vågade lägga sig ned på trimbordet, och låta mig ömsom gosa och smeka, ömsom borsta. Det gick åt ganska många små godbitar. ;)
När det sen blev dammsugardags så drog han ut. Pingu gillar icke dammsugaren! Men man är ganska nyfiken när den inte surrar så in i norden.
Sen på kvällen så åkte vi upp till brukshundklubben. Vi har inte varit där sen... ja, då vi var där sist. Det känns som en hel evighet sen. Först gick vi en liten promenad, som synes på bilden.
Innan vi började turen så kom två hiskeligt stora... ja, faktiskt ännu större... De var GIGANTISKA!!! Två MONSTER passerade parkeringen. Två hästar med varsin ryttare, alltså. Pingu bjäbbade vettskrämt mot dom. De två hästarna och ryttarna brydde sig nada.
Strax därefter så kom Annika med Prima upp till parkeringen efter sitt träningspass. Pingu gav dom en rejäl utskällning - han bjäbbade nu riktigt ilsket mot dom. Men strax så satt han lugnt och tittade på medan vi pratade lite.
Sen på den lilla promenaden, så forcerade Pingu - utan att tveka, men med stor precision - såna där ribbgrejer som dumma nöt- och fårkreatur inte går över. Pingu såg ganska nöjd ut över att han var tuffare än vad Spirou var. Wilbur var dock allra, allra tuffast. "Våga bara bryta benen av dig!", hotade jag hundarna - var och en - när de klättrade över ribbgrejemojängen. Ingen av dom bröt några ben. *puh*
Haha! Fast detta var bara början.... Det är nu agilityproffsen ska blunda. ;)
Jo, när vi kom tillbaka till brukshundklubben, så gick vi ned till den öde agilityplanen. Bara för att låta Pingu i lugn och ro få bekanta sig lite med hindren. Visst, jag var ganska beredd på att Wilbur och Spirou skulle forcera tunnlar, och så. Och jag hoppades att lilla Pingu då skulle helt spontant hänga på efter dom. Vilket ju de också gjorde. Nu har lilla Pingu sprungit igenom både korta, långa och lätt böjda tunnlar. Både tillsammans med Spirou och Wilbur och helt på egen tass. Kul!!!! Det verkade som om han tyckte det var roligt. Allra helst när han kom på att man får godis när man kommer ut på andra sidan.
Det jag däremot inte var beredd på var att Wilbur, 13,5 år, plötsligt skulle få för sig att springa över A-hindret fram och tillbaka - om och om igen. Gissa vem som blev nyfiken på det höga A-hindret?
"Haha! Du kan inte ta mig!!", retas Wilbur högst upp. Vem kan inte ta honom?
Jo, Pingu förstås.
Jag lockade ned Wilbur, och min vana trogen så gav jag honom godis vid kontaktfälten. Detta upptäcker förstås Pingu, och sätter upp tassarna mot A-hindret som om det vore en hög godissten - och jag faller förstås för det hela, och bjuder även honom på godis.
Strax efter så går vi alla fyra bort mot tunnlarna igen, för att åter forcera dom några gånger. Haha! Sedan ser jag en liten Pingu halvvägs upp på A-hindret. Han tvekar något när han ser hur högt det faktiskt är. Jag är cool. (Låtsas i alla fall) Jag berömmer honom samtidigt som jag lockar ned honom - och bjuder på en liten godbit vid kontaktfälten.
Direkt efter han har gått ned - så ska han förstås upp igen! Nu passar jag på att ta kort på honom - cool som jag är. ;) Jag berömmer, och visar nedfarten samt bjuder på godbit. Det blev förresten ett väldans bra kort - precis lika bra som de när Pingu springer igenom tunnlarna. Det är bara det att mobilkameran krånglar - igen. Därför syns här inga foton. *suck*
Nu så är jag mer beredd på att Pingu kommer att vilja klättra upp på A-hindret åter igen, så jag lockar med honom fort därifrån. Vi går bortåt samtidigt som jag fixar med mobilen. Medan jag gör det så råkar vi tydligen passera gungbrädan... Haha! Jag ser i ögonvrån hur Pingu traskar upp på den - som om han inte har gjort något annat i sitt liv - sitt elva veckors långa (?) liv! Men cool som jag är (?) så berömmer jag honom glatt - samtidigt som jag greppar ett stadigt tag i gungan - så den inte vippar över med en hiskelig duns! Pingu åker "hiss" allra längst ut på brädan - helt lugnt. När brädan tagit mark, så får han en godbit innan han kliver av.
Med en lättnadens suck börjar jag nu gå därifrån. Haha! Det är bara det att Pingu - han sprang åt andra hållet. Han traskar upp åter igen på gungbrädan. Jag är cool igen. Jag berömmer och tar ett stadigt tag i brädan. Fast... nu så har även Spirou gått upp på gungan - så jag orkar inte vippa över den mot marken! Lilla Pingu står helt själv, allra, allra längst ut på brädan - högt upp i luften!! Men jag är cool... Samtidigt som jag lugnt berömmer Pingu, så säger jag åt Spirou att ta gungan, så att han kliver högre upp och med hans hjälp får jag brädan att vippa över - lugnt och sansat. Pingu åker igen "hiss" och får en godbit innan han kliver av. *dubbel-puh*
Sedan gick vi raskt bort från gungbrädan, och jag lyckas få med mig alla hundarna - även den elva veckor gamla valpen - som absolut inte ska vara uppe på höga, smala och vippande brädor!! Haha!
Vi kör några fler tunnlar innan vi åker hem. Pingu är nu ganska trött efter en sådan händelserik dag.
Jo! När en del saker bara går framåt, till exempel konsterna sitt, sitt kvar samt ligg, att kunna promenera i koppel, trimmaskins-surr och att låta mattes skor vara kvar på skohyllan, så blir det bara bakslag när det gäller annat...
Pingu har nu de senaste morgonarna väckt mig klockan sex (!) för att tala om att han redan har både kissat och bajsat. Personligen så anser jag att det vore bättre om han istället väcker mig innan, så att jag kan öppna dörren åt honom, så han kan fixa sånt ute!
Jag är inte känd för att vara så särskilt huslig av mig, men en av mina fyra trasmattor som jag har i min ägo, har jag nu den senaste veckan tvättat tre (3) gånger. *suck*