Gromit och jag körde lite banträning även idag. Och precis som igår låtsades jag vid första ban-varianten att det var riktig tävling - alltså allt ska stämma på första försöket. Idag kom jag på ett till moment före själva starten; Att efter den korta uppvärmningen gå fram mot starten, och stå still en liten stund (tills det osynliga låtsas-ekipaget före oss gick i mål), sedan fram till första hindret i koppel osv.
Tyvärr klantade vi (läs: jag) oss efter bara tre hinder. Gromit kom i alldeles för hög fart, och jag var uppenbart otydlig, så vi krockade med varandra med ett riktigt "kaboom". Men Gromit var lika glad för det! Vi "diskade" oss inte, men vi fick nog en hel del vägran.
Idag blev det fler missar på ligg-beteendet på kontaktfälten. Även slalomet krånglade lite. Det kändes faktiskt nästan likadant som det brukar när vi tävlar - lite High Chaparall-stuk med en Grompis som skuttar omkring lite här och lite där och litegrann därborta också.
På ett sätt tycker jag faktiskt att det var helt okej att det inte gick sååå himla bra, eftersom nu vet jag att hans utflipprande fortfarande finns där under och lurar.
Gromit f-l-y-g-e-r förbi. *svoosch*
Precis som igår, så körde vi några hinderkombinationer med bland annat slalom och lite stadga i start och på kontaktfält innan vi gick från träningspasset. Och efter en liten nedvarvning blev det (precis som igår) "stretching-övning" (eftersom han ännu inte är van). Idag kunde jag nästan stretcha på riktigt. Duktig matte - duktig vovve.
Och som en repris från gårdagen fick Wilbur och Spirou ett litet kort gemensamt "brace-freestyle"-träningspass intill bilen med en sur och "avundsjuk" Gromit i bakluckan. Jag kommer aldrig få Grompis tyst. *suckar uppgivet*
Hm... Men! I fredags när vi hade hinderfixarkväll, så var faktiskt Gromit tyst när de satt uppbundna vid fikat. Då var det Spirre som dummade sig och totalvägrade att vara tyst. "Voff! Voff! Vaffff!!!", skällde han oavbrutet. Dum-hunden!
Jo, precis innan jag skulle åka hem från brukshundklubben så kom Gromits och Keatons veterinär gående förbi med sin jycke. Eftersom Spirou och Wilbur var ute så fick de hälsa. Gromit satt som sagt i bakluckan och gnäll-bjäbbade olyckligt. Hmrf! Han som skulle vara tyst och inte stressa upp sig. Fast veterinären verkade inte bry sig. Hur som helst så var hon ju ledig. (Epilepsi, bör undvika negativ stress)
Det är inte detta piller som texten handlar om - men det är dock ett piller.
Just det! När jag sen kom hem glömde jag först bort Gromits (fenemal) och Spirous (levaxin) piller. De blev cirka två timmar försenade. Det är välan komiskt. Här försöker man anpassa dagen efter detta. Man har det i bakhuvudet hela tiden. När jag var uppe vid klubben tänker jag att nu fick jag till klockslagen, men sedan när man kommer hem... Som bortblåst. Bu på mig!! :(((
Det är tydligen viktigt - speciellt med fenemalet - att det är mer eller mindre precis 12 timmar mellan pillren, och om man glömmer ge ett piller, så kan det ta lång tid innan hunden blir rätt balanserad igen. Rackarns tur att jag i alla fall kom på det. Men jag fick tänka till läääänge om jag hade givit dom piller eller inte. Alla dagar är ju så lika, och man gör det ju mer eller mindre automatiskt. Jag fick mig en liten tankeställare där. Måste hitta någon säkrare rutin. Jag är så orolig för att missa.
Jag missade ju Spirous hyposenisibiliserings-spruta i fredags! (Ges en gång i månaden) Och höll sedan på att glömma den även igår. Men det gjorde jag inte!
Tillbaka till idag:
På hemfärden "råkade" bilen åka en sväng förbi McDriven. Den nya BCO (eller vad den ny hette) var helt okej. Mums! Apropå det! Marabous nya limiterade 200 grammare Passion är min nya favorit. Dubbel mums!!! :)))