Jo, apropå det lite dystra dagboksinlägget igår, så har jag nu bestämt att det börjar bli dags nu; att sätta igång ordentligt.
I bilen idag, efter jobbet, på väg mot "efter-jobbet"-promenaden som denna gång blev borta i Margretelund, så hade jag seriösa tankar att efter promenaden åka upp till brukshundklubben för att träna lydnad/freestyle/agility (!). Fast sedan - en dryg timme senare - så upptäcker jag att jag har ju åkt hem! Plötsligt så var man liksom hemma på den ishala gårdsplanen. Jag hade med andra ord - på ren automatik - kört hem istället. Ja, ja... det är en dag imorrn också, sägs det.
Hundarna och jag har också (åter igen) tagit upp klicker/shaping-träningen. Spirou och Gromit har de senaste dagarna fått flera korta träningspass på jobbet. Wilbur jobbar ju inte, så han ligger tyvärr lite efter. Jag blev ju rackarns inspirerad när jag läste på Xit och Maries hemsida. Marie (som förut hade Gromits pappa) tränar konsttricket "halta" (bland allt annat hon tränar. Marie är nästan så pass full med energi och träningslusta så att det nästan är otäckt, i alla fall för en latmask som jag). Först begrep jag inte alls hur sjutton man ska börja, men sen hittade jag en länk till Maries träningskompis Annika (kände mig som värsta detektiven nästan ;)) som också tränar detta trick med sin hund Emmi. Där fanns en alldeles utomordentlig filmsnutt.
Lite lustigt det här med dagens kommunikation, media, internet och sånt; att här har jag blivit inspirerad av dessa två duktiga hundtränare - och de har inte en aaaaning om det. Men tack ska ni ha! :)
Foto från avdelningen "konstiga sovställningar på jobbet". Gromit sover djupt typ nästan under stolen. Denna stol används ganska flitigt (!) av oss människor på jobbet. Med andra ord så åker stolen över Grompan lite då och då. Men vem bryr sig?, anser Grompis och sover lugnt vidare.
Gromit ska få låtsas vara halt. Hittills har vi bara kommit till att han ska stå upp (!), inte sitta, inte snurra, inte stänga grinden (på jobbet), inte ligga, inte "cirkel" (snurra åt andra hållet) och inte backa.
Det börjar faktiskt att ta sig - att stå still på alla fyra, alltså! ;) Det är så kul att se att han börjar så smått att fatta hur han ska göra för att få mig att klicka. Det är också så roligt att se hur han hela tiden viftar på svansen. Det är så kul, tycker han.
Tyvärr får man väl erkänna att träningen för tricket att stänga dörren (här hemma) ligger på is. Detta är sååå typiskt mig; det är aldrig för sent att ge upp. ;)
Spirou är inte heller nå vidare rädd om sitt springerliv. Man sover bara lugnt vidare fast man drar ut hurtslådan precis ovanför honom. Det är precis så att han får plats under.
Spirou tränar faktiskt fortfarande att se så där fånig ut (!). Alltså att han drar/får upp läpparna så att tänderna syns. Jag har ingen aning om han fattar nåt, eller om det är praktiskt möjligt att han kan se till att läpparna fastnar mot tänderna. Viktigast är att han tycker det är kul - och det tycker han! Han är så söt när man klicker/shapingtränar honom. Han testar, han sitter och funderar en sekund, sedan testar han igen. Jag tror faktiskt att han har fattat att det är nåt med munnen, tungan och läpparna. Det skulle vara kul om det till slut funkar, och att han kan göra det på kommando. Undrar förresten vad jag ska ha för kommando, tro? "Se fånig ut" verkar ju lite fånigt, liksom.
"Öhh! Vadå?!!"
Wilburs träning, då? Jo, ni kanske minns att då det senast begav sig, så improviserade jag; jag bara inväntade vad han liksom bjöd på. Först så råkade han nosa på trimbordet vilket jag klickade. Sedan så shapade jag det till att han skulle sätta upp en tass mot bordet, och slutligen två tassar. Nu har jag istället bytt trimbordet mot en liten låg pall. Kanske man kan shajpa till det att han kliver upp på pallen? Egentligen spelar målet inte någon som helst roll - bara Wilbur och jag har kul. Vi får se vad det blir.
När Wilbur är på jobbet så visar han upp att han är lite mer fin i kanten än "die dummen spaniels" - man ligger enbart på en "prinsen-på-ärten"-låda. Och nåde den som råkar stöta till lådan - eller komma i närheten.
Jo, lydnadsträningen som jag påbörjade för ett tag sedan ligger tyvärr på is - på grund av att gårdsplanen här hemma bara består av... just blankis!
Hm.. Vi får se hur länge det här träningsrycket håller. Hur som helst är mitt senaste motto: Glöm tråkiga dumheter och mota bort alla motigheter!
På blixtvisit inne i sko-affären.
Mia är världsbäst på "rump-kli"! Rumpkli är för övrigt det allra bästa kliet! Lite svårt dock att klia tre jyckar på samma gång.