Idag har Pingu varit tämligen odräglig. Imorse när jag satt i soffan för att försöka vakna, så ser jag mina joggingbyxor kravla ut genom den öppna ytterdörren. Hm..? Byxorna hade en medhjälpare i sitt rymningsförsök. Gissa vem?
Några minuter senare, när jag står inne i köket och brer frukostmackorna, så ser jag i ögonvrån hur den ena trasmattan försvinner lite diskret (?) ut mot hallen. Jag vänder mig om, och ser lill-Pingu - med ena matthörnet i munnen - stanna upp för att glo så där oskyldigt och smått oförstående mot mig: "Vadå? Får man inte möblera om lite här?"
Senare när vi, Wilbur, Spirou, jag och Pingu, går från jobbet (där Pingu har i princip sovit hela dagen), så lägger sig hundrackarn sig ned bakom min rygg - mitt på Stationsvägen. En bil kommer allt närmare från höger, jag vänder mig raskt om, och inser att lock och pock inte hinns med här med tanke på den annalkande bilen. Jag tar steg tillbaka mot Pingu som ligger avslappnat - raklång - mitt på vägen! Då lägger sig valprackarn sig på rygg och sprattlar med tassarna i luften. Han hjälper inte till det minsta när jag försöker lyfta upp honom. Hans kropp är som en sandsäck. Sandsäcken.. nej! Jag menar Pingu väger förresten 14,5 kilo. Bilen står nu stilla några meter ifrån oss, och väntar... medan jag försöker bära en ej medgörlig valp över vägen... Jag har aldrig varit med om en sån här hund! *suck*
Ankan Pingu
Jo, Pingu sov inte hela tiden på jobbet. Han försökte rymma vid ett tillfälle. Han passade på medan jag höll på ute i butiken. Jag vet inte om Spirou var intiativtagare eller om det var Pingu själv som öppnade grinden som stänger de ute från själva butiksområdet. Plötsligt så hör jag min kollega utbrista att hundarna är ute på rymmen. Sedan ser jag först Spirou traska bortåt mot butikens framdörr. Pingu kommer strax efter. Spirou stannar när jag ropar - men det gör inte Pingu. Han fortsätter lugnt ut genom dörren, på väg ut till inneköpcentrumets (som har "hundar-förbjudna"-dekaler vid entreerna *oops*) restaurang, men min kollega (som är hundvan) genskjuter rymmaren och haffar honom - precis utanför tröskeln!
Här kommer lite bilder från i lördagens skogspromenad...
Pingu trakasserar Spirou ständigt. Kolla in Pingus blick, och Spirous också för den delen.
Pingu brukar få till ett hyfsat grepp i Spirous nackskinn.
Jag gissar att även Spirou tycker valpen är ganska odräglig. Pingu är som en magnet, en skugga, en igel som är likt fastnaglad på honom - vart han än går.
"Vad gör du nu? Varför då?! Är det blött? Hur gör du?", kollar Pingu Spirou oavbrutet och envist.
ANFALL!!!!!!
"Titta! Jag kan också... Vad är det här?", visar och frågar Pingu - ständigt i vägen för stackars Spirre.
Är inte Pingu framför, ovanpå eller fastnaglad i nackskinnet eller i Spirous öron med sina sylvassa valptänder - så är han under. Här har han precis krypit under magen på Spirou.
Intill Wilbur är Pingu som ett tänt litet ljus. Man kan nästan se ängelglorian runt hans lilla huvud.
Pingu, söt och fånig. ♥
På kvällen idag så hade vi för första gången (tror jag) ett riktigt seriöst lekagility-träningspass. Nu har Pingu forcerat tunnlar, både raka och lite smått böjda, med godisskål vid utgången. Han har även forcerat den platta tunneln - med bara lite tunnelsläplyft - och med godisskål efter. Linda med Love, kinesisk nakenhund, var mycket medhjälplig godisskålvakt. Tack för det! Love är förresten jättesöt - och agilitysnabb - en ännu oslipad, riktig agilitydiamant!