Haha. Jag blandade visst ihop det lite grann i gårdagens dagboksinlägg. Men... Mina kära klubbkamrater skaffar ju sig nya hundar stup i kvarten (Nja.. Beror hur man definierar en kvart.), eller så kör de andras jyckar. Det är inte så himla lätt att hålla reda på allting. Ja, ja.. *s*
Apropå valpar, så har jag för tillfället drabbats av valp-noja. Tänk er en liten söt go mjuk valp, som struttar omkring i gräset, som inte kan gå i koppel, som gör pyttesmå kisspölar sjuhundraelva gånger om dan, som biter och tuggar på precis allt med sina sylvassa tänder, som somnar bara så där på studs, som hittar på upptåg och ger sig ut på upptäckarexpeditioner på en totalt vanlig tråkig gräsmatta där man egentiligen inte borde kunna hitta något att upptäcka, men valpen hittar där ändå världens kuligaste manicker och prylar, som den sedan leker med i evigheter och sedan somnar man så där på studs igen. *suck*
Nej! Jag ska inte ha nå´ fler jyckar! Fyra stycken tycker jag egentligen är för många. Gromit skaffade jag ju mig "lite i förtid". Det är han som är Keatons "ersättare" eller vad man ska kalla det för. Det är bara det att Gromit själv har lite väl bråttom att ta Keatons plats. Om ni förstår vad jag menar..
><
Idag har det i alla fall varit i mitt tycke nästan ett perfekt väder. Solen har skinit sedan i eftermiddags, det blåser lite sådär lagom och det är lagom varmt, dvs man kan röra på sig utan att "få värmeslag".
På dagens första hundpromenad gick jag med bara Wilbur och Keaton. Det syns så väl att de trivs att få gå själva. Båda två går före mig med glada avslappnade steg. (När jag tar alla fyra, så går Wilbur och Keaton oftast bakom, och ser lite "besvärade ut".)
Man får passa sig så man inte går för långt bara! Keaton tror att han orkar mer än han egentligen gör. Rätt som det är blir han trött, och sackar efter. Då gäller det att inte vara alltför långt hemifrån. Keaton själv bryr sig inte. Han anser väl att blir man trött så vilar man - var man är spelar ingen större roll - det är bara att lägga sig ned och sova lite. ;)
><
Spirou ville inte alls i onsdags på Sommarcupen. Jo, i och för sig ville han, men han ville inte det jag ville. Han ville nosa - jag ville köra agility! Den här gången provade jag att köra Gromit först, för att se om Spirou skulle bli mer taggad - men icke! Och så himla varmt var det inte. Kan inte skylla på det. När han inte sprang.. eh.. nej! Fel! När han inte gick och nosade som en dammsugare, så rullade han in sig i Platta tunnelns släp. "Tjo! Va´ kul det blev!", tyckte Spirou. Jag lyfte ut honom ur släpet, och gjorde om tunneln. DÅ... blev det fart på honom. Han galopperade i mål.
När det var dags för nästa lopp, så var Spirou lika slö, nosig och urtråkig igen. Suck! Hur ska jag få fart på honom? (Ja, han är fortfarande för fet. Jag jobbar på det.) Hur ska jag kunna motivera honom? Jag kan ju inte göra ett halvårs uppehåll mellan varje lopp! Eller? Detta påminner om hans kära morbror som gick bäst på lydnadsplanen efter jag hade gjort ett par års (!) upphåll från tävlingslydnaden. (Om det kan du läsa här: Del 3. Här är Del 1 och Del 2. )
Österåkers HU ska ju ha en Freestyle-tävling i augusti. Nu funderar jag på att kanske anmäla Wilbur eller Gromit istället för Spirou. Fast... De kan inte så många konster. Fast... Det behövdes bara typ tre (3) korta träningstillfällen för att få Gromit att förstå hur man går zick-zack mellan mina ben när jag går baklänges. Hm... Fast... Det känns lite orättvist att bara tävla med Gromit. Fast... Wilbur är så himla otålig. När jag är för långsam att visa nästa konst, så hittar han på själv. Fast... Jag får väl bli snabbare, då... Fast... Spirou är ju så duktig när han vill. Fast... Hm....
Ja, vem/vilka ska man välja...?
(Är man bortskämd eller är man allt bra bortskämd. Det finns de som inte har någon hund alls. Än mindre några att välja emellan.)