Det hade varit kul om jag kunde ha skrivit att igår gjorde vi ett "hat-trick" i diskningar, och i dag ett "hat-trick" i att komma i mål...
Men.... så ville det sig inte. Vi diskade oss i den sista loppet (agilityklass) för dagen. De båda Hopp-klasserna kom vi på 28:e plats, med 15 hinderfel. Det var ju praktiskt och enkelt att komma ihåg. (Det var 51 starter i den ena klassen, och 45 starter i den andra. Hm. Nu blev det genast krångligare.)
Det har blivit lite av en trend det här att diska sig i just Agility-klassen, eftersom han, om jag minns rätt, aldrig då kommit i mål. Han tycker ju att alla balanshinder är ur-roliga, så han drar dit i "förväg" innan det är dags för att forcera dom. Fast i dagens agilityklass så blev det disk när han drog in i fel tunnelingång (Har ni hört det förut?). Det berodde på att Gung-brädan stod "i mitt tycke" alldeles för nära den rätta ingången, och jag misslyckades att bestämt och tydligt visa rätt ingång - han tog den bortre istället.
En annan anledning till diskningen, kan vara att jag hade redan innan loppet börjat tänka "Hat-trick"! Och faktiskt, strax innan start (när tanken "Hat-trick" dykte upp), så kände jag för en kort sekund ett pytte-litet pirr i magen. Annars hade jag i helgen förundrats lite över att jag inte är (som vanligt) ett dugg nervös inför loppen. Jag tror att min Hat-tricktanke störde mig. Man ska vara i nuet - som en hund - koncentrera sig på just det som är precis i exakt denna sekund. Inte det som hände nyss eller som kan hända sedan. Skärpning från min sida!
Hur som helst känner jag mig hur nöjd som helst att äntligen få känna känslan att genomföra ett lopp utan att diska sig.
Apropå det... Agility är så mycket känsla. Känslan att vara som ett med sin hund är obeskrivlig - när allt bara flyter. Jag råkade höra när en tjej kom i mål efter ett suveränt lopp (hon vann), hur glad hon var: "Jag har knottror på huden!", utbrast hon överlyckligt uppspelt till sina tävlingskompisar.
Nästa helg är det dags att tävla igen. En inoff. klass i Haninge BK. Träning ger färdighet - sägs det! ;)
Jo, just det! Jag är bra sugen att börja köra Spirou igen. Snart så har han förhoppningsvis gått ned lite i vikt. Så kanske till sensommaren eller till hösten. Vi får se hur han verkar. Har faktiskt inte tränat någon agility alls med honom i år. Han kanske får en nytändning.
Sedan å andra sidan, har det varit ganska skönt och lite lättjefullt att enbart ha koncentrerat sig på Gromit. Inget passande med att försöka beräkna tider för att hinna värma upp RÄTT hund mellan loppen! Det har känts lite slött faktiskt! Fast å andra sidan igen, så borde det ju passa mig... ;)))