21:15:34
... är på ett sätt snäppet värre än "krångel-tisdagar". Fast på ett annat sätt inte alls lika krångliga och jobbiga, eftersom jag inte skulle någonstans nu på kvällen. Alltså ingen tid att passa efter jobbet. Och det var heller inget saboterande strömavbrott som förstörde min minutiöst uttänkta tidsplanering.
Vaknade i morse med ett ryck. "Varför är allt tyst för?!", tänkte jag i panik. "Hur mycket är klockan? Har klockradion inte satt igång än?" Men jag hade ett bestämt minne av att jag halvsovande hört radion - på högsta volym. Jag kikade ut för att försöka med hjälp av dagljuset utröna klockslaget. Att resa sig upp för att se klockradion fanns inte på världskartan. Ville inte röra mig ifall det skulle vara i "onödan". Att två "prickhundar" (en med tratt, en utan tratt) använde mig så där mysigt som huvudkudde avgjorde saken; Jag rör mig icke! Jag vill INTE vakna! Jag vill ABSOLUT INTE gå upp!
Tänk förresten att man får plats med två springer spaniels - en med tratt och en utan tratt - och en mellanpudel samt en matte i samma soffa. Ja! Vi, Spirou, Gromit, Wilbur och jag, sov i soffan - som vanligt. Keaton sov i fotöljen.
Efter några minuter så kände jag mig ändå tvungen att sätta mig upp för att se hur mycket klockan verkligen var - MYCKET!! Det är inte så lämpligt längre att försova sig. (Eh..? Om det nu någonsin varit "lämpligt") Och det beror på Keatons hjärtmedicin, som han ska ha cirka en timme före maten (i detta fall frukosten). Så det var bara att ändra om morgonrutinerna, så det allra sista jag gör innan vi åker till jobbet är att ge jyckarna frukosten. Numera har de vant sig med att jag lite då och då ändrar om i morgonschemat. Men de första gångerna tyckte de att jag var märklig och mystisk när jag gick in i badrummet för dusch innan deras frukost! "Hörru! Nu gör du fel. Du ska duscha medans vi käkar!!", såg de på mig med stora förvånade och förundrande ögon, "Hörru matte! Du gör fel!!!"
I morse var det ju dags för nya ögondroppar i Spirou, som skulle ges med minst fem minuters mellanrum. Det gäller att vara vaken nog att läsa rätt på förpackningarna innan det blir rutin. Sammanlagt får mina jyckar varje dag... *räknar efter* ... sex olika piller (med olika antal) inklusive Keatons seraquin-tablett. (Med Spirous nya piller blir det åtta (8)!) Som sagt: Det gäller att vara tillräckligt vaken!
Det har nu blivit mycket trångt av alla dessa piller och salvor på det lilla fria utrymmet (som sakta men säkert blir ännu mindre) av min köksbänk som är överröst av prylar. Jag skrattar lite åt mig själv att jag nu har valt att stå och dela piller just där i hörnet - ovanför hundarnas vattenskål! ;) Nej, det har "aldrig" hänt att piller ramlar ner i vattenskålen, och jag i panik fiskar upp det innan det blir förstört. Ja, ja...
Keaton avskyr hans nya "öronpiller". Han grimagerar så illa, och han har tappat matlusten. Vis av gårdagen fick han en ganska stor reducerad mängd av frukosten, i förhoppning att han ändå skulle äta upp den lilla mängden. I denna morgons planering ingick att jag skulle borsta tänderna medans Keaton - förhoppningsvis - åt upp sin lilla frukost. Han gick fram lite tvekande, vädrade lite ned i skålen - sedan gick han därifrån. *suck* Det tråkiga är att hans "magmedicin" är inblandad i käket. Fast å andra sidan: Om han inte äter, så finns det inte mycket att bajsa ut! ;)
Gromit o Wilbur. Här såta vänner.
Just det! Innan dagens frukost, så hade Gromit "meningsskiljaktigheter" med Wilbur. De väna tysta orden jag då försökte försynt förmedla till Gromit PASSAR SIG ICKE I TRYCK!!!! Hm...
Gromit. Här ganska ledsen. "Matte är dum!"
Hur som helst, när jag mycket sent om sider går till bilen för avfärd mot jobbet, kollar jag snabbt på mobilen. Sms! Får man sms vid den här tidpunkten på dygnet, så betyder det bara en sak: Katta sjuk/vabbar/sen. Idag var det stackars Emelie (tror jag) som var sjuk. Hoppas det gick bra sen.
"Veterinärstiden!", tänker jag, "Typiskt!" Jag åker (som vanligt) till brorsan för att lämna Wilbur och hämta prylar till jobbet. "Krångel!", säger brorsan, "Du måste snarast gå till banken och fixa. Helst om... fem minuter!" "Okej!", säger jag, "Får hitta nån i skobutiken som kan passa affären! Det ordnar sig!"
(Just nu så läste jag igenom ovanstående stycke. Precis samtidigt som jag läser "Det ordnar sig!", så säger en tant på TV:n "Det ordnar sig!". Ha! Tala om sammanträffande!!! Hihi!)
Att gå från parkeringen till jobbet med en gammel-Keaton - also known as "Bromsklossen" är sååå frustrerande när man har bråttom. Jag blir skogstokig! Att de andra två är med (Gromit o Spirou) gör inte saken så himla bättre. "Jasså, du nosar där! Vad har du hittat?", spanar de och springer ivrigt bort åt fel håll! *grr*
Väl på banken (snällt skobiträde passar min butik) har jag vissa svårigheter att få dom att göra undantag. Men till slut så... Tack, banken!
Tillbaka till jobbet.
Jag ber snälla skobiträdet att gå till apoteket för att hämta ut de nya Spirou-pillren. Jag kommer på precis när hon har gått, att de ju ofta brukar be om legitimation vid uthämtning av recept. Som tur var så gav jag henne hela min plånbok, och hoppades att hon - smart som hon är (hon är ju släkt med mig - brorsdotter) - kommer på att "gräva" i min plånbok efter körkortet. Mycket riktigt! Hon grejade det! Och Spirou fick sina nya piller.
Sedan försöker jag få tag i brorsan för att få bekräftat att jag kan sticka till veterinären några timmar senare. Efter lite om och men får vi kontakt med varandra. Brorsan har fått tag i stackars Lisis som ställer upp på sin lediga dag (Eh... på en av sina lediga dagar, ska det vara. ;)) Tack, Lisis!
Resten av dan flyter på. Och jag kom ihåg, mellan kunder, upp-plockning och paketmottagande, att ge Spirou ögondropparna mitt på dagen.
Hos veterinären mätte dom trycket i ögat. Allt var bra. Skönt! På fredag ska de sista (de yttre) stygnen tas.
När jag åkte hem - med en rykande supernyttig färsk pizza bredvid mig - så tänkte jag vad skönt att jag har hela kvällen helt för mig själv. Vilken tur att valpkursen är imorgon.
Nä, nu måste jag klura ut vad dom ska få göra. Oj! Ja, visst, ja! Diplomen ska skrivas. Det är ju avslutning imorgon!
Oj, vad långt det här blev, då...
PS. Keaton var jätte-hungrig nu på kvällen. Han åt upp sin mat. Jippee!!! DS.
