Eller "Jag e sååå sur på mig själv!" eller "Har man gett sig in i leken får man leken tåla" eller "Alla måste dra sitt strå till stacken" eller "Om man vill ha en del av kakan får man minsann hjälpa till att baka den".
Idag kan jag tydligen komma på hur många rubriker som helst. Nyss hade jag en till i huvudet, men den smet iväg nånstans och gömde sig. Kanske dyker den upp igen från nånstans... från kaksmeten, kanske.
Jo, jag har ju detta invanda beteende att alltid (så gott som i alla fall) skjuta upp allting till sen. Mitt andra mycket väl invanda beteende är att komma ihåg saker vid absolut fel tillfälle. Till exempel: Förr när jag skulle typ dagligen stretcha Keaton, så tänkte jag vid varje längre promenad att när jag kommer hem ska jag inte glömma att stretcha honom. Hur många gånger kom jag ihåg det när jag väl var hemma? Inte sååå himla många gånger.
Likadant är det med att jag nu de senaste.... ja, det är nog halvåret nu... så kommer jag på varje gång jag sätter på mig ytterskorna för att jag ska iväg, att jag borde städa skohyllan. Skohyllan är överfull med olika vinterkängor, lovikavantar och lite dyrare finare skinntummvantar. Allt ligger i en gigantisk "mount everest"-hög inbäddat tjusigt och mjukt i en stor mängd hundhår, diverse kvistar av varierande sorter och en ÄNNU större mängd damm och grus.
Varför kan jag inte minnas skohyllestädningen när jag är hemma, och inte har så mycket viktigare för mig? Hm? Fast då sätter förstås mitt förstnämnda invanda beteende igång; Skjuta upp till sen.
Mitt "komma-ihåg-vid-fel-tidpunkt"-syndrom är helt hopplöst. I april cirka nångång tänkte jag att nu ska jag maila om att jag gärna ställer upp som funktionär på Österåkers BK:s agilitytävling som är nu i augusti. (Det går tydligen bara att göra detta genom mail)
*suck* Nu är det slutet av juli och det är inte gjort än. Däremot har jag lydigt lytt uppmaningen att vidarebefordra "funktionär sökes"-mailet till mina tidigare kursdeltagare. Men att komma ihåg att anmäla mig själv..? *suck* "Hopplös!", säger jag bara. Haha! Fast det finns nog en och annan efter i måndags som är helt övertygade om att jag aldrig har haft som avsikt att ställa upp att "dra mitt strå till stacken". Ja, ja... Hm..? Fick en idé! Kanske jag ska göra slag i saken och maila henne om detta nu! Just nu i detta ögonblick! Avbryta detta svammel för en stund, för att göra lite nytta? Okej... Vänta lite *klick*
Fixat. Ja, så svårt var det!
"Men hallå!", undrar nu kanske den uppmärksamme, "Vadå?! Vadå "efter i måndags... inte dra sitt strå..." och varför de alternativa rubrikerna "Har man gett sig in i leken..." och "Jag är sååå sur på mig själv"?!!! Förklara dig nu! "Har man sagt A får man säga B!"
*jag tänker efter och tvekar läääänge*
Näh! Detta kommer jag inte skriva om här - inte rätt ställe. Men jag kan säga att jag är "sååå sur på mig själv" att jag inte har ordets gåva, så att jag kunde övertyga de andra. Man kan faktiskt säga att två av lite av mina "hjärtefrågor" typ krossades. Och - när det gäller den ena - var jag dum nog att inte ens få fram ett varför de - eller rättare sagt: vi - vill ha det på detta vis. Istället resignerade jag, och tänkte "nästa år"... (Eh..? Fast "nästa år" har faktiskt pågått i några år nu. Om jag tänker efter har det nog alltid varit lite tjafs om den här saken.)
De senaste dagarna har jag grubblat och grunnat samt samtidigt stört mig väldigt på att jag har hängt upp mig på det här. Jag har tappat geisten en smula för träning och allt där omkring. Va´ jag är dum! Hehe! Och på torsdag ska jag träffa några av "mina motståndare". Jag ser inte riktigt fram emot det. Det hade nog känts nååågot bättre om det hade varit på "neutral mark". Ja, ja... Man får skylla sig själv. Det är bara att "bita i det sura äpplet" "Som man bäddar får man ligga." Haha! Ordspråken bara haglar!
Ja, "Har man gett sig in i leken får man leken tåla", var det, ja. Hm..? Det kanske är dags för mig att "for once and all" att hoppa av "leken" - och dra iväg....
