Hm..? Nyss funkade inte internet-uppkopplingen. Sedan när jag till slut gav upp och stängde av datorn, gick det inte att stänga av den, typ. Då var jag lite "elak" mot den, och därefter när jag satte igång den igen - då (efter lite "muttrande" från den) så funkar allt igen. Dessa datorer med tillbehör!! Oberäkneliga varelser!
Oberäknelig varelse eller en bug, kanske?
Vad var det nu då? Jo, skrytmåns. Här ska skrytas igen, för detta är min sida, och så får man göra på sin egen sida. Så det så!
På sistone så har jag tyckt att det är så hiskeligt urtrist att gå hundpromenad. I skogen går det inte att gå, för de har släckt lampan när man kommer från jobbet. Okej, visst man kan ha pannlampa och grejer, men.. nä... Känner inte för det. I alla fall. Jag tycker det är tråkigt med koppelpromenad, men... så tänkte jag att det där med att ombyte förnöjer.
Så denna vecka (alltså den som nyss var) så har jag och hundarna gått en ny promenadrunda varje dag. Alltså jag menar på nytt ställe varje dag. Det har varit till exempel i Österskär, i Tuna, Hackstaspåret (på lördagsmorgon), borta vid Solskiftesskolan både åt ena och andra hållet... Jo, där fick jag en riktig aha-upplevelse.
En kväll (typ, mera sen eftermiddag eller rättare sagt direkt efter jobbet, noga med detaljer här - tydligen) så gick jyckarna och jag "åt andra hållet" efter att vi hade parkerat bilen där (vid Solskiftesskolan, alltså). Plötsligt kommer vi fram till en mystisk bred gångväg. "Vad sjutton är detta?!", tänker jag högt. Hundarna brydde sig inte så särdeles mycket om vad jag tänkte högt. De brydde sig mer om alla nya intressanta lukter. Hur som helst, efter viss tvekan så följde vi den märkliga breda gångvägen. "Kommer jag någonsin hitta hem?!", funderade jag ängsligt. Men ett visst orienteringssinne har jag dock, så jag vågade.
Plötsligt så kommer vi fram till en bom, typ. Och jag får min aha-upplevelse. Vid denna bom - typ - fast från andra hållet, stod jag i början av året, och undrade: "Undrar vad det här är för en mystisk gångväg? Undrar vart den går?" . Men eftersom jag och hundarna bara var ute och snabbrastade oss mellan funktionärsjobben inne i ridhuset, där det var agilitytävling, så vände vi vid denna bom (typ). Nu kändes det lite småfånigt och smålustigt när vi passerade denna bom, typ - fast från andra hållet - jämfört med när jag stod och funderade samma sak nästan ett år tidigare. Som sagt; Omväxling förnöjer.
Men... vad har detta med skrytmåns att göra? Jo, vi har nu mött flera främmande jyckar under dessa "omväxling-förnöjer"-promenader, och mina hundar har - fortfarande - uppfört sig exemplariskt. Inget gruff eller andra tokerier, som de pysslade ständigt med förr i tiden.
En äkta vägbom, inte som den i berättelsen, som bara var en "bom, typ".
Härom dagen, så såg jag en katt liggandes och spana mot oss, där vi kom allt närmare på gångvägen. Mina hundar brukar försöka skrämma iväg katter, och det blir ryck i koppel och vrålande "Nej!" från min sida. Nu såg jag ju katten i god tid, så jag hann förbereda mig. Och denna gång så tänkte jag att nu ska jag inte vara en tråkig korrigerande matte, utan en kul och trevlig dito istället. Bara för att testa hur det går.
Direkt när jag såg att Gromit upptäckte katten, så utbrast jag ett ljust och trevligt "Bra!" istället för ett stramt och korrigerande "nåt annat". Gissa vad som händer! Jo, Gromit vänder sig blixtsnabbt om och tittar på mig. Det samma gör de andra två, Spirou och Wilbur. Medan jag trevligt berömmer dom, så får de varsin godbit i farten (vi stannade alltså inte upp). Så jyckarna såg aldrig, alternativt struntade totalt i katten, som i sin tur i lugn och ro smet och gömde sig bakom en buske. Allt gick hur smidigt och fint som helst. Inga ryck i koppel eller andra tråkigheter. Kul!! :)
"Livsfarlig", men fin katt vid namn Marie. Dvs jag har STOR respekt för katter.
Apropå det. Nu har jag äntligen blivit klar med mitt egenpåhittade "projekt" om hunduppfostran och TV, som jag nu i en längre tid har plitat ned i skrift. Detta har jag satt ned på pränt bara för mitt eget stora nöjes skull. Om nu någon skulle tycka det vore intressant att läsa så finns dom här (del 1, har funnits förut, men detta är en redigerad version), och här (del 2) och den sista delen är här (del 3). Ja, det blev såååååå mycket längre än jag hade tänkt mig, så det kändes tvunget att dela upp det.
Koppelpromenad. Gammal bild, en hund "för mycket".