Några bilder från när vi var och gick i "Fängelseskogen-fast-på-andra-sidan".
Garnsviken. Spirou och Gromit nosar runt.
Ensam stövel, bucklig ölburk, gul blomma och Spirou.
Om det är nån som saknar en stövel och en ölburk, så ligger dom här - mitt i skogen!
Min ångest är en risig skog, där blodiga fåglar skrika.
Stoltare ödesmark finner du nog, men det kvittar mig nu det lika.
Jag sitter still under torra träd, och lyss till de hesa skriken.
Snart ligger jag still under tomma träd,
och ruttnar bland fågelliken.
Nu kan man undra vad i all världen har tagit åt henne? Varför denna dystra dikt? Och varför ihop med denna bild?
Tja... När man gick i mellanstadiet (eller var det högstadiet?) så skulle man ibland studera dikter på svenska-lektionerna. Det här är den enda dikt jag kan utantill, och någonsin har kunnat utantill. Kanske jag missminner mig med nåt ord, kanske. Vem som har skrivit den? Ja..... om jag inte minns fel, så är det... Per Lagerkvist.. gren.... nånting. Jag skulle ju kunna googla och kolla upp det, men det är fusk.
Okej, jag "fuskade" lite. Det är Lagerkvistaren som skrev den, och jag hade rätt att jag mindes lite fel, men.. jag låter min version stå kvar.
Varför denna dikt med denna bild? Jo, varje gång jag passerar denna risiga del utav skogen, så deklamerar jag dikten för mig själv. Om och om igen, tills jag kommit ur denna risiga skogsdel (som inte är lika torr och vissen som den var förr i tiden). Dikten liksom bara poppar upp i huvudet på mig, och jag kan inte sluta. Apropå det! Ibland under de senaste veckorna så får jag ibland rimmar-sjukan. "Eh...? Va?!", undrar ni nu. Rimmar-sjukan dyker oftast upp när jag fixar inne i köket. Jyckarna lyssnar noga på mig och mina hemska nödrim. Ni ska vara tacksamma att jag hittills aldrig insjuknat när jag skriver här. För då blir det bara en massa besvär. Ånej, inte nu igen! Inte nu - men sen. Börja nu inte att rimma här, för då, då kan man bara gå ut och plocka en massa bär. Bären är gröna och de är blå, men inga kantarellar kan man få. *suck* Fattar ni?! Det är hemskt, och det är illa. Att jag alltid in i rimmarsjukan ska trilla! Ånej, ånej, hur ska jag kunna sluta? Jag vill inte rimma och tuta. Det är ju så dåligt, det är ju så hemskt..... hemskt... hemsk...? Ja!!! Jag är fri!! Det enda sättet att komma ur det är att inte kunna hitta på ett rim. *lättad*
Är jag knäpp? Svar: Ja! :)
Varför väljer man att ta en bild här? På en... en... stenig ful plan full med ogräs? Ja, det kan man fråga sig. Men på denna före detta grusplan mitt i skogen, så har jag minnen av min första springer spaniel Buster. Alltid när vi kom hit, så fick han tok-spring i tassarna. Han och Baloo rusade vilt runt, runt grusplanen, som då inte var så här igenvuxen av ogräs.
Spirou, Gromit och Wilbur poserar på "Busters plan" ♥
En bild från förr, en annan dag i denna skog. Gromit, Spirou och Wilbur spanar ned mot sjön, en vårdag i år.
En annan bild från förr. Samma sten, en annan vinkel och andra jyckar som spanar ned mot samma sjö. Baloo, Eskil och Keaton.
Här en bild från i förrgår...
Gromit på koppelpromenad efter jobbet. Ser ni att han har en rödaktig fläck över hans vänstra öga? Varför då? Jo, han krockade med denna lilla mackapär...
Ja, den stod ju mitt i vägen, skymd... nä! Inte ett dugg skymd!! Hur kan hundkräket gå rakt in, så det sa "kaboom!". Grompan hade inte en aning om varför det plötsligt tog stopp. *suck*
Och detta blindstyre till hund ska jag imorgon tävla agility med! Hur ska det gå?!!! :)