43 sekunder. Det låter inte som någon längre stund. Svisch bara så är dom sekunderna förbi. Men 43 sekunder är betydligt längre än till exempel 38 sekunder. För att inte tala om 27 sekunder. Då är 43 sekunder en hel e-v-i-g-h-e-t! Jag som tyckte det kändes som ganska hyfsat snabbt, men det var hela 43 sekunder. "Va´ svamlar hon om?!", undrar ni. Äh! Det är bara lite små-blähigt idag - och igår med för den delen.
Igår på Sommar-cupen så var det nog fler än jag som hade det lite små-blähigt. Det hördes flera sura irriterade uppmaningar runt omkring - observera utanför - banan: "Tyst!", "Lägg dig!", "Håll klaffen!", "Nej!!!", "Aj!!!", "Gör du om det där åker du på så.... och "Sluta tugga på kopplet, annars.... !"
Hihi! Om någon utomstående hade hört oss, så hade de nog trott att det där med agility är strikt, stelt och med hård diciplin. Nåde den hund som gör något på eget initiativ. Huva! Haha! Ibland är det lite kul - och nyttigt - att se saker och ting från lite distans. Undrar om det var den tryckande värmen som gjorde den lite smågriniga atmosfären. I och för sig kanske det bara var jag, men visst tänkte jag då på att det hördes ovanligt mycket negativa kommandon runt omkring mig i jämförelse med glada trevliga tillrop.
Hihi! Till och med när jag stod där ute på banan och var domare i medium-klassen, så råkade jag bli åhörare till ganska hårda skällsord från familjemedlemmar sinsemellan precis utanför banan. Alltså inte min familj. Jag är ju dock en äkta Eriksson, så jag vet hur det kan vara syskon och föräldrar emellan. Jag är van med utbrott och hetsiga "diskusioner". Jag tyckte det bara var lite komiskt. Jag fattade dock aldrig vad grälet handlade om, och det var väl lika bra det.
En bild från förr: Spirou och Gromit "diskuterar".
Jo, även Spirou var visst lite sur på Wilbur idag. Rätt som det är hör jag ett kort och ordentligt "gruff" bortifrån mitt "läger". Först fattade jag inte vem som gjorde vad, eftersom Gromit satt inne i den stängda buren (stackars Gromit, den ständiga syndabocken) samt Spirou och Wilbur kopplade i mark-kroken. Elisabeth berättade sen att Spirou hade läxat upp Wilbur, så att han la sig platt på marken. Undrar vad Wilbur hade gjort? Försökt slicka på Spirous sår, försökt rida på honom eller nåt?
Förresten så hade även jag varit sur och irriterad hela dagen på Wilbur, som ständigt är i vägen studsande framför fötterna på mig. Igår på Sommar-cupen var han hopplös. ("Hopplös"? Nej... Han har för mycket studs i benen.) Han skällde, ylade, bjäbbade och förde ett himla oväsen. Som toppen på moset satt han vid ett tillfälle sin tass under min fot, så han skrek i högan sky: "Matte slår ihjäl mig!!! Hon krossar den ena tassen efter den andra!"
Spirou var inte så himla mycket bättre han. Han skällde uppfordrande med sin tratt runt halsen: "Hörru Matte! Du har glömt mig!! Jag vill också!!"
"Men hallå! Du har glömt oss!!"
Spirou var hos farbror veterinären i måndags för att ta bort stygn och dräneringsslangar. Som vanligt tog jag en kort rastningsvända utanför djursjukhuset. Precis som sin morbror Keaton, så tar han ofta kopplet i munnen. När det gällde Keaton, så gjorde han det när han var trött eller lite "horny". Jag vet inte riktigt varför eller när Spirou gör det. Det är nog mest när han är lite glad och uppspelt. Fast nu "låtsades" jag att det var för han var lite nervös inför stygnborttagningen.
Spirou har solen i ögonen, därav hans kisande.. eller..?
Ganska söt är man i alla fall.
Jag lyckades ju aldrig ta kort på Keaton när han höll sitt koppel. Man har ju inte kameran alltid med sig. Men i måndags kom jag på att jag numera har en sån där "modern" mobiltelefon med kamera inbyggd. ;)