... på att det står "STOOOR besvikelse" som senaste rubrik här i dagboken. Hur kul är det, egentligen. Vad ska jag skriva om då? När jag var ute med jyckarna hade jag massor med uppslag. Men nu?! Nada!
Idag tränade jag lite dummy-apportering här hemma på tomten. Alla hundarna är riktigt duktiga. Gromit är mycket duktig på att tjyvstarta, och att tro att det är hans tur att rusa iväg till dummien. Vilket önsketänkande den där jycken har! Men jag är envisare än vad han är. Ha! Alla de andra - till och med Keaton - sitter kvar till jag säger (visar när det gäller Keaton) vilken som får apportera. Vid ett tillfälle när det var Spirous tur, men Gromit rusade iväg istället, som då gjorde att jag kallade tillbaka Gromit, så trodde Spirou inte riktigt på mig när jag försökte få honom att apportera: "Hur är det nu... Menar hon det hon säger nu... eller..?", såg det ut som om han satt och funderade. Ibland är dom lite "för" lydiga. Eller rättare sagt så var jag väl otydlig.
Alla jyckarna är ju lösa. Det är för krångligt att hålla på att koppla dom. Jag är ju lat av mig. Hellre lite misslyckande än att allt blir perfekt. Kanske inte så optimal hundträning, kanske. Men...
Näh, nu är det dags för en bild. Vilken ska jag välja...?
Dessa två irländska settrar tävlar i agility. Jag tycker irländare är den absolut vackraste hundrasen! Jag kunde inte motstå frestelsen att leka lite paparazzi när jag satt och väntade på vår tur att tävla. Hoppas de inte har så mycket emot att bli fotade. Förresten så är dessa två settrar jätte-duktiga på agility. Det är full fart! (Irriterande att nåt hade fastnad på kameralinsen - strecket vid den ena setterns nos.)
Jo, ni läste rätt! Irländsk setter är den vackraste. Sedan kommer Engelsk Springer Spaniel. Mellanpudel är också vackra - när de är snyggt klippta - men de är vackra på ett annat sätt, liksom. Kan inte riktigt förklara.
Här är Gromit på samma agilitytävlning på Märsta-Sigtuna BK. Han ser ungefär lika uttråkade ut som settrarna. ;) Hur var det nu igen... "Det är ALLTID kul med agility!" Nja... Väntan kan ibland bli lite väl lång. Gromit tycker nog att han kan köra precis hela tiden: "Jag kan köra alla lopp - istället för alla de andra!" Skulle bli lite väl enformigt för speakern, bara: "Nu kom Gromit i mål på hmhm sekunder. Och nästa startande är Gromit med sin matte. Vi ber Gromit och Gromit hålla sig beredda vid starten...!"
Ja, ja, vad jag svamlar...
Apropå agilitytävlingar, så borde jag ju istället för apportering träna "ligg på kontaktfält med framtassarna i gräset". Hm... På söndag är nästa tävling (Skarpnäck HU på Gubbängsfältet (eller vad det nu heter), så det är några träningsdagar kvar till dess. Här hemma tjatar jag in ligg när han ska få sin mat. Inte samma sak, men i alla fall något, och nästan samma sak, fast inte alls. Äh! Dags för en till bild...
Apropå ingenting: Gromit är expert på att försöka se oskyldig ut.
Nej, nu har ledsnat på det här. Och så är jag törstig. G´natt!