Igår var Wilbur o jag o simmade igen. Nja, jag tittade på medan Wibur-stackarn simmade i det ovanligt blöta vattnet. Detta var det första sim-passet efter den senaste o sista korsbandsoperationen. Eftersom Wilbur blivit så pass bra, hade vi fått dispens med att slippa rehab-träningen under jul-helgerna. Nu ska han simma två gånger i veckan. Ärligt talat så tycker jag att sim-träningen är ur-tråkig. (Och kostsam!!) Än så länge är det helt okej, eftersom han nu i början simmar så korta pass. Fast sen när han kommer upp i nästan en halv-timme - DET ÄR URTRIST!!
Jag tycker dom borde sätta dit en TV eller nått, så att man kan roa sig med att kolla in lite filmer eller kanske t o m träningsfilmer, som handlar om hur man tränar jycken. Kombinera nytta med nöje, typ. Åtminstone borde dom ha en stereo eller en liten radio, kanske. Så man får lite underhållning i alla fall.
Va! Vad säger du? Ska man vara koncentrerad på jycken?! Kolla klockan? Se till att hunden inte drunknar...?! Fattar inte vad du menar..! Jycken har ju flytväst på sig - och tiden får han väl hålla koll på själv! Som coach kan jag sträcka mig till att berätta hur länge sim-passet ska vara, hjälpa till i duschen, handduks- och föntorka samt att stretcha honom efteråt.
Jag blev lite förvånad att jag inte alls behövde "knuffa" ner honom i bassängen. (Wilbur tycker egentligen inte om att simma.) Han gick ner helt självmant, och simmade iväg för att greppa sitt lila lilla tyg-ben. Han håller fast benet stenhårt i munnen hela tiden. Och det är lika bra det! För har han inget i munnen, försöker han dricka upp vattnet - då blir han så himla kiss-nödig sedan - då blir det BRÅTTOM ut efteråt. Igår simmade han 4+4+4 minuter. Pauser emellan ville han INTE HA! "Ut och simma nu!!", visar han envist sprattlande när man försöker hålla fast honom. Antagligen är han i så hög stress att han inte riktigt kan vara stilla. Eller så vill han bara få simningen överstökad så fort som möjligt. Ni ser på bilden hur högt han håller svansen. Det beror nog på att han är så på! Fast de sista minuterna sjönk svansen ner i vattnet. Han började kanske bli lite trött.
><
Jo, jag visste att det skulle va nån (läs: Katta) som undra om vilka gäster det egentligen var på Wilburs födelsedags-kalas. Eftersom de inte syntes på någon av bilderna i förra dagboks-inlägget. Man kunde faktiskt skymta Anders armbåge på en av bilderna. Men här kommer lite mer bildbevis:
Nästan alla syns.. Förutom lilla Miranda o brorsorna Dick o Lennart o syrran Mai-Britt. Men spöket Laban syns hur tydligt som helst där i mitten. Eller hur, Katta!
Observera den gamla högtalaren som här användes till stol pga brist på sittplatser. Jag hoppas att ni även ser de TVÅ HEMBAKADE choklad- och äppelkakorna på bordet!!
Min brorsdotter Maria med sin dotter Miranda - glufsande hembakade kanel-bullar från ICA. Hon tyckte tydligen dom var goare än mina kakor. .. (Hm.. )
Precis innan dom skulle åka hem hittade Miranda världens roligaste leksak... (Hm.. igen)
Okej! Är du nöjd nu?! Spöket Laban... Hrmpf! (Se gästboken 27/1)
(Det här var nog första gången människor syns på bild på min hemsida!)