Vilket ska jag ta först? Den lilla hopp-strimman som blinkar svagt eller rallylydnadsträningstävlingen? Jag tar det viktigaste först...
Gromits veterinär ringde äntligen tidigare idag. Hon berättade att så sent som igår fick hon "nys" om ett nytt botemedel/metod (vilken infattar cytostatika, känns liiiite läskigt) som kanske, kanske skulle funka på min lill-Grompa. Hon kunde inte berätta så mycket mer, framför allt för att hon inte hade "hunnit läsa på rapporterna" (hennes ordval) ännu. Den andra anledningen hon ringde var för att snabbt tala om att hon inte har glömt bort oss. Tänk om det funkar! Det är knappt att jag vågar tänka tanken - vill inte bli besviken.
Nu!! Kvällens rallylydnadsträningstävling...
Självklart så bara måste jag ställa upp med alla tre hundarna. Fast att jag vet att en viss trettonårig mellanpudel vägrar sätta sig ned. Att lägga sig ned finns inte på världskartan! Så vid "sitt, ligg"-skylten så körde vi en snurra-konst istället. Haha! På den nivån är jag på! :) Äsch! Huvudsaken att Wilbur och jag har kul! Jag brast ut i full skratt när Wilburs koppel råkade trassla in sig i min långa jacka vid den där "tyska helomvändningen". Haha! Ja, ja... Vi hade... i alla fall jag hade kul. Wilbur själv, stackarn, fattade just då nada. (Jag hade faktiskt innan start tanke att ta av mig jackan, men avstod på grund av det något kyliga vädret på kvällskvisten - och för att det faktiskt bara var en träningstävling.)
Jag tar poängen med en stor nypa salt. Vi borde nog ha fått ännu mer avdrag, med tanke på att han inte satt ned en endaste gång - förutom cirka två sekunder vid starten. Däremot tar jag glatt till mig vad som stod i "Helhetsintryck och kommentarer"-rutan: "Tänk på tydliga hjälper och klädesval. Härligt med en glad förare."
"Om jag ska lägga mig ned - på marken! - ska det vara sol, varmt och torrt, samt bara om jag själv vill!"
Gromit fick också visa upp rallylydnadsframtassarna. Där blev det framför allt avdrag för många sneda sättanden. Helhetsintryck: "Fortsätt i samma anda! Önskvärt med mer glädje hos hunden." Det sistnämnda var lite intressant med att Gromit visar upp brist på glädje. Om jag tänker efter så stämmer det nog; han visar inte upp glädje i sjävla utförandet och samarbete med matte, utan han har bara en tanke i sitt lilla söta huvud: MAAAAT!!
Spirou vid klubbstugan (gammal bild).
Och så har vi familjens stjärna - Spirou! Han vann kvälllens träningstävling (nybörjarklass, 7 startande), och vann en liten söt prisrosett!! I hans protokoll stod det i helhetsintrycksrutan: "Härligt ekipage!" Vi fick poängavdrag för lite nosande, ur position och snett sättande. Totalpoäng: 93. Vi fuskade dock vid "sitt, stå"-skylten med att jag "tryckte" in en liten schmackosbit i munnen på Spirou för att få honom att ställa sig upp. Vi har ju faktiskt aldrig tränat på något sådant,och det var ju faktiskt bara en träningstävling.
Hm... Man kanske skulle nångång tävla på riktigt! :)
Om två veckor är det dags för nästa träningstävling. Då blir det tävlingslydnad med Spirou och Gromit. Denna gång får faktiskt den trettonåriga mellanpudeln sitta på avbytarbänken. Sorry, Wilbur!
Får väl erkänna att jag är så pass seriös så att jag idag tog med en gammal och dammig apportbock till jobbet, för att träna den där märkliga klass 1:s "håll-fast-apport"-trick.
Haha! Apropå gammal och dammig; Vad dammig min gamla hundträningsryggsäck var när jag lyfte fram den från hörnet i hallen!! Fick faktiskt lov att leta upp en dammtrasa för att borsta bort det värsta från den.
Jag är också glad för att jag kom ihåg att ta med buren till Gromit. Han har en ovana att sitta och SKRIKA i bilen, speciellt när Spirou får jobba och ha roligt - när Gromit, den övergivna, sitter kvar i bilen. Såååå orättvist! (enligt Grompan, alltså). Nu när han fick sitta i buren en liten bit från appellplanen, så var han faktiskt tyst (hörde bara vid nåt tillfälle ett litet svagt gnäll). Han gillar buren, och är ju mycket van med den från agilityn.
