De där gula konstiga slemmiga varelserna som hade spridit sig över hela min tomt är nu bortforslade. Nu känns det mycket mer tryggt här hemma. Nu när de där gula är avlägsnade. I alla fall känns det mindre gult! Och "gult är fult"! Marre var den som kom "först till kvarn". (Sorry, Annelie! Här gäller det att vara snabb!)
Innan besöket hade jag gått ut på en "inventeringsrunda". Då hittade jag minst c:a 35 stycken gula mystiska grejer utanför huset. När Marre var här så gick jag före henne och pekade: "Där och där och där! Ta bort dom, tack!" Det var helt klart fler än 35 stycken! Och efter att "Kantarell-extinguishern" hade stuckit hem till sig, med en nästan full kasse, så hittade jag faktiskt minst tre stycken gulingar till som jag hade missat. Så jag känner mig inte riktigt trygg än. Tänk om de sprider sig åter igen?!!! Huvva!!
För något år sedan så växte det en massa precis vid staketet vid vägen. Varje dag när jag gick förbi, så hade jag tanken att det kanske "retar" folk att jag inte plockar svamparna. För det måste ju kännas hårt för dom som gillar dylika tingestar, att se dom växa och mogna, för att sedan se dom vissna och ruttna bort. Tanken att jag skulle plocka bort dom flög ibland lite snabbt förbi. Att ta bort svamparna enbart för att jag inte vill vara "oförskämd" mot grannarna. Men... dagarna gick, och vad skulle jag göra med dom??!
"Öhh? Vadå? Svampsökhund..??"
Plötsligt en kväll efter jag precis hade kommit hem, så knackar det på dörren. (Det är väldigt sällan jag får besök.) Hundarna öppnade själva dörren innan jag hann fram. Utanför står en granne, som förgäves försöker värja sig från fyra överlyckliga och mycket hälsningsbegivna hundar. (Tur att hon var van med jyckar. Det kunde blivit mycket pinsamt. Nu blev det bara "ganska" pinsamt.)
"Jo...", säger hon lite trevande när jag kommer ut, och försöker hjälpa henne från att bli helt överröst av glada lyckliga hundhälsnings-slickningar, "Jag såg att det växer en massa kantareller nere vid din grind.... Jag går förbi din tomt varje dag. Jag åker ju buss till och från jobbet... Du verkar inte plocka dom...? Eller...?"
"Du kan ta dom om du vill!", skrattar jag lite grann. Grannen blir överlycklig!
Ja.. Ibland är det lätt att göra folk glada! :)