I torsdags så var det då dags för Sommarcup-finalen. Det var jämnt bland topp-placeringarna i alla tre storleksklasserna. På nåt sätt så kom - tyvärr - spänningen av sig. I alla fall blev det så för mig. Regnet tog liksom över alla - och då menar jag alla känslor i min arma kropp förutom mitt hat till att bli blöt. Jag HATAR att bli blöt. Visst, vatten är rackarns bra, men varför måste det vara så nedrans blött för?!!!!!!! (många ilskna utropstecken) Den som nu tänker: "Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder", blir hänsynslöst strypt... nej, förresten! Den blir dränkt - utan minsta pardon.
För att skydda mig mot skyfallet, så hade jag i alla fall en regnjacka, paraply och gympadojor i gore-tex, *hmpf* Okej, jag var torr relativt länge, men efter över två och en halv timme i ösregn så kunde inte regnkläder och så kallade vattenavisande skor stå emot vätan längre; den sista dryga timmen var man dyngsur in på bara kroppen. Skorna skulle man kunnat vrida ur (om de inte varit hårda skor, alltså. För övrigt så har dom inte torkat än, två dagar senare) Så - med andra ord - hade jag det ganska förspänt, för flera av Sommarcups-deltagarna hade inte nån tillstymmelse till regnkläder på sig. Jag fattar inte hur de stod ut!!!
En gammal bild på agilityösregn.
Hur som helst så kanske de som låg bäst till innan de avgörande två final-loppen kanske bara var lättade över att jag inte försökte göra dom extra nervösa/taggade (välj själva) med min "påminnelse" om hur nära Sommarcup-seger de var.
Ja, jag "råkade" nämna slutstridsspänningen till Marre, som genast fräste tillbaka :). Hehe! :) *harkl* Hon och Yazza kom sen tvåa, slagen med en (1) fjuttig poäng. Zimmra och Tina/Matilda tog segerplatsen. Så det var väl mitt fel... *vissel* Sen var det ett litet hopp till tredje platsen, Anneli och Lina.
Kjell och Phoebe vann small, två poäng före tvåan Matilda och Keyla (sen var det ett ordentligt hopp till trean Ann-Marie och Tosca). Matilda och Immze vann i large (med en (1) poäng tillgodo före tvåan Rosie och Sharon. Jennie och (favvo-) Felix kom på en delad tredje plats tillsammans med Kjell och Lifa.
Så visst var det spännande, men regnet förstörde "något".
STORT GRATTIS TILL ALLA SOMMARCUPS-VINNARE!!!
Gammal bild på Steffo
.
Rosie hade "fått en hund över", Steffo, som jag fick äran att få köra. Steffo och jag har dock aldrig någonsin innan haft nåt med varandra att göra, typ, och före första loppet, så kom det väldigt hastigt på, så Steffo fattade nada när han plötsligt står framför första hindret - med en helt okänd människa, (typ). Detta ihop med att jag är såååå ringrostig handler numera (har inte kört en hel, riktig bana sen oktober 2011, typ), så resulterade kombinationen Steffo/Kärran med två raka disk. Men det var kul att få springa med en följsam jycke som kan agility. Tack Rosie eller kanske rättare sagt Mats för lånet!! (Steffo är alltså Mats jycke.)
Pingu kom på en delad............... *räknar efter* femtonde plats med sina jämna lopp, det vill säga: disk, disk, disk, disk, disk, disk, disk, disk, disk och slutligen en.... disk. :)
I Blåbärsklassens (för hundar som ej ännu startat officiellt) sammanlagt fem lopp så lyckades Pingu i alla fall komma i mål en (1) gång. Det första loppet, sen gick det utför. :)
Hade det inte varit för publiken, så skulle det gått mycket bättre, men publik och tävling hör liksom ihop. Pingu vill liksom göra allt samtidigt; hoppa ett par hinder, mingla med publiken, forcera nån tunnel, flirta med "flickvän" (som inte vill flirta tillbaks), köra nåt slalom, kolla in flickvänner igen, hoppa några hinder till och slutligen visa alla flickor hur vacker och ståtlig han är.
Det jag tycker är allra mest frustrerande är att jag får inte till några bra - och tydliga - belöningar, utan det blir bara hafsiga "varsågod" när Pingu-grabben redan är på väg bort till publikfolkets hundar. Jag skulle - åtminstone - vilja få en liten blick åt mitt håll innan han far iväg. Sist provade jag tre olika leksaker, men han bryr sig inte mycket om dom. Och det är inte nån större idé att jag står där och tjoar och leker med dom - när jycken är bortsprungen i fjärran (och så måste jag ju se till så byrackan inte ställer till för de andra).
Jag vill här passa på att tacka för hjälpen med bortschasning av rymmar-Pingu. Utan er hjälp skulle det inte ha gått överhuvudtaget. Nu så fick jag i alla fall tillbaka jycken, och vi kunde köra några hinder. För att inte tala om slalomet. Jag är mycket nöjd över att Pingu - trots allt "publikmingel" med "flickvänsflirt" - klarade av att koncentrera sig så pass mycket på agility, så att han kunde utföra konststycket att i bägge loppen forcera ett tolvpinnars slalom helt korrekt, och faktiskt med ett kort bakombyte bägge gångerna. Duktig Pingu!!
Pingu var också duktig i starterna - efter att jag envist och med milt våld lyckats få honom att sluta febrilt och envist nosa på marken vid startpunkten. Med andra ord, så måste/bör jag alltid handla som om det alltid är en intressant löptik före honom i starten.
Han tänkte tjuvstarta nån gång, men jag var beredd!! Duktig jag!! :)
Haha! Jag tycker det är lite komiskt som det nu har blivit (hittills, efter hans crush på Kele) att Pingu numera är helt övertygad om att alla svartvita border collies är löptikar - oavsett kön (!).
Men det är helt okej, för svartvita border collies är ganska ovanliga i agilitysammanhang..... Hm? Eller... var det liksom tvärtom, kanske.... Just det, ja!
Ja, ja... Men nu ska det bli rallylydnad för hela slanten (nja...). Då ska det minsann bli ordning på pojkvaskern!
Hittade en gammal bild på liten valp-Pingu och Steffo. Det var då det.