"I sista stund" kom jag på att vi ännu inte hade haft något Spirou-kalas. Det... hade liksom... glömts bort... *skäms* Han fyllde nio år den 22:a maj. Men som en ansvarsfull hundägare jag är, så firade vi av Spirre på midsommaraftonen.
Spirou poserar vid sin födelsedagstårtbit med nio tända ljus. Jag vet inte om födelsedagsbarnet ser så himla glad ut.
Alla tre väntar på att mattes envisa fotosession ska någon gång vara över. Observera att fotografen (läs: jag) låter tändsticksasken ligga kvar i bild. Det måste finnas någon slug baktanke med det... eller?
Tårtorna bestod av färdiggjorda pannbiffar med Kalles prickiga kaviar och två jordgubbshalvor. "Mums!", säger Gromit.
Här är människornas jordgubbstårta, eller rättare sagt resterna dagen efter.
Här vinkar Gromit sorgset av gästerna (eller så är det strängt "sitt-kvar"-kommando från mattes sida. Här ska det inte bli några platta hundar under några backande bilar, här inte).
Fördelen med att man bjuder hem folk är att man (äntligen) får ändan ur soffan och sätter igång och städar.
Spirou och jag hittade ett bord under alla tidningshögar, papper och andra diverse prylar. "Jaha! Var det så bordet såg ut!", utbrast vi båda lite förvånat.
Hålet här under köksbänken var nyss fullproppad - från golv till bänkskiva - med tidningar, reklamblad och pappersförpackningar. Allt är nu förpassat till återvinningsstationen.
Just det! Hundfodertunnans lock hade gått sönder, och därmed föll dess funktion till intet. Jag fick då snilleblixten att istället använda den som kartongförvaring till nästa tur till insamlingsstället. Man tar då liksom med sig hela tunnan i bilen. Praktiskt och enkelt. Men.. vad skulle jag då använda till fodersäckarna?
Jo, äntligen fick jag användning till denna gamla reklampryl för någon gammal Just D-CD. Jag tyckte denna klassiska soptunneplagiat var för fin för att slängas. Den som spar han har! :D (Spirou och Wilburs mat i den vänstra, Gromits käk i den högra.)
Det finns en anledning till att bilden med Askunge-mössen är just där. Det är en liten "varning" till mina egna hus-möss; Bakom fodertunnorna står nämligen en hemsk mus-fälla (modell bur) strategiskt placerad. Visserligen har jag inga "inne-möss" nu på sommarhalvåret, men den får stå kvar ändå. Då vet jag var den är när man behöver den.
Observera tennisbollen i vänstra hörnet intill soptun.. Nej, jag menar, fodertunnan! Om ni kollar på de två närmaste bilderna ovan, så ser man en tennisboll i varje. De liksom förföljer en...
Nä, det är inte bollarna som förföljer en, utan det är en ständigt bollförsedd Gromit.
Och! Bry er inte om mitt hemska golv. Någon dag, någon gång ska jag ta itu med det. Sen, alltså...
Något som inte händer sedan - utan imorgon, är den sista agility-tävlingen på ett tag. Det är en inoff-tävling på Olandstraktens BK. Det är inte så många startande, så jag hade tänkt att passa på att Gromit och jag ska vinna. Hm...? Men så såg jag på deltagarlistan på SBK-Tävling att det är en del mycket duktiga ekipage med (som annars tävlar i klass3 om jag minns rätt), så då har man förstås ingen chans. Hm..? Fast... de kan ju klanta sig. Usch! Fy på mig! Så kan man inte tänka. Fy, fy, fy!!
Skämt åsido, så är just detta lite av charmen med agility, att det är en sådan "thin line" mellan vinna och försvinna, så det funkar att blanda ekipage som annars tävlar officiellt i helt olika svårighetsklasser.
Hm..? Hur ska jag göra imorrn, då? Köra järnet (Hihi! Känns väldigt märkligt att beskriva något som jag - slashasen - ska göra med "köra järnet") eller "safa" och förhoppningsvis komma i mål. Hm...? Det är tre lopp. Man ska kanske blanda lite. Att i två lopp testa och utmana, samt ett lopp med min feg-handling. Eller tvärtom; två feg-lopp och ett "vinna eller försvinna"-lopp. Jag har ju testat att utmana Gromit, framför allt i slalomet, för att det ska gå snabbare. Han har då ofta missat portar, men... någon gång ska det väl funka. Varför inte imorrn?!!