... nu vill jag att Keaton ska komma tillbaka!
Haha! Ni behöver inte oroa er. Jag har inte totalt tappat vettet. Utan denna ovanstående mening har under detta år bara lite då och då poppat upp i mitt huvud. Den åttonde januari har det gått ett år - ett helt år utan min Keaton... och... det gick ju det me´. Faktiskt. Tja, man har ju inte så mycket att välja på.
Idag gick hundarna och jag ut på tomten för att ta årets jul-foton. Jag minns när vi gjorde detta förra året, att jag tänkte att det är sista gången som Keaton får vara "jultomte" och bära tomtemanteln. Jag minns att jag funderade lite redan då på vem som skulle få ärva tomtetiteln. Egentligen var det ju självklart att hans systerson Spirou skulle få axla Keatons mantel.
En av förra årets julbilder.
Förra året fantiserade jag ihop en julbildsaga. Det var inte alls meningen att det skulle bli någon typ av story när vi hade vår "foto-session" - utan det bara blev så när jag sedan kollade på bilderna.
Jag vet inte om det blir en ny julbildsaga i år. Vi får se...
Eftersom det visst är första advent idag (det är det väl?), så bjuder jag redan nu på en utav dagens bilder. Min lilla stjärna, Gromit:
Visst är han söt, min lilla ängel!
Här har vi en annan sötnos med snö på näsan.
Min fina Wilbur (12 år i januari).
Hur Spirou klarar av att axla Keatons tomtemantel visar jag inte än - inte förrän julafton (eller dagen innan, kanske).