... för idag skulle det ha varit Keatons födelsedag. Eller i och för sig, så är det fortfarande hans födelsedag. Bara det att... Äh! Jag ska inte fördjupa mig mer i det. Men jag kan passa på att berätta en liten Keaton-historia.
Jag och Keaton, som då var unghund, är på väg till jobbet vid halv åtta-tiden på kvällen. När vi är på väg att passera Swedbanks skyltfönster ser jag att det lyser inne på banken. En kostymklädd kille står med ryggen mot fönstret. Mitt emot honom längs disken står en rad - minst 10 stycken - finklädda människor med vinglas i handen. Jag förstår att de har invigningsfest för deras ny-renoverade bankkontor. Mannen vid fönstret tycks hålla tal.
Precis då - mitt i centrum - utanför Swedbanks skyltfönster tycker min "Keaton-Skiton" att det är en perfekt plats att göra sina toalett-bestyr - mitt på den stenplatteförsedda gångvägen. Själv instämmer jag icke i detta. Jag tyckte det var ganska pinsamt. Dels för att min hund skiter mitt i bygdens köpcentrum, och dels för att jag inser att de finklädda människorna som står där på en rad ser mig och min bajsande hund. Jag står beredd med bajspåsen i högsta hugg, så att jag kan ta upp högen så snabbt och diskret som möjligt.
Medan jag väntar känner jag mig mycket iakttagen. Fastän det känns som en evighet, så är Keaton strax klar. Jag böjer mig snabbt ned för att plocka upp, och precis när jag fått påsen runt högen, upptäcker min unghund, som är lite i spökåldern, de skumma varelserna inne på banken. Keaton varningsskäller och rycker vilt i kopplet. Jag försöker parera Keatons koppelryck, samtidigt som jag försöker balansera den välfyllda, men ej ännu vända bajspåsen. Förtvivlat försöker jag hyssja min byracka till jycke. Men Keaton vägrar lyssna. Han fortsätter bara att skälla näst intill hysteriskt mot fönstret.
Jag är ganska säker på att det var en del... Nej, de flesta av tal-åhörarna som slutade lyssna på invigningstalet, och istället började fokusera på denna tokiga hundägare utanför deras fönster. Jag är också ganska säker på att den stackarn som höll talet måste ha undrat varför hans åhörare plötsligt börjar se över hans axel, och har fåniga leenden alternativt sura miner. (Beroende på om de var hundägare eller inte.)
När jag lyckats vända bajspåsen drar jag med våld min vilt skällande hund bort därifrån. Det är inte alltid så himla kul att vara hundägare, men det är ändå värt det. Eller hur?
Keaton på hans sista födelsedags-kalas. :)))
Okej, då! En till "Keaton-Skiton"-historia.
Det är jul-tider med tillhörande julklappsinköps-hysteri. Jag och Keaton hade smitit ut för en kort rastning från den av kunder välfyllda skivbutiken, där jag ju jobbar. Keaton har gjort det han skulle, och vi är nu snabbt på väg tillbaka till jobbet.
De håller på med vägarbete som inkluderar trottoaren som därför är avstängd en liten sträcka. Jag och Keaton tvingas gå ut i den just där pga vägarbetet avsmalnande körbanan. EXAKT då - ute på gatan - tycker min jycke att "Näh, jag behöver nog göra en hög till!" till min och alla trafikanters förtret. Eftersom trafiken nu inte kan mötas - det sitter en hund och bajsar mitt på vägen - orsakar jag och Keaton denna dags trafikkaos i Åkersberga centrum. Det blir kö medan vi alla väntar på att min hund behagar bestämma sig att han är klar med sitt toalett-bestyr.
Det finns fler skäl än att det rimmar varför han fick detta smeknamn - min Keaton-Skiton. :)