Ja, det kan jag väl få credit för i alla fall... I gårdagens dagboksinlägg, så var just tokfnatt min "farhåga" nummer 2. Ärligt talat så var jag nog "lite" sur och besviken efter det första loppet. Gromit däremot förväntade sig att få belöning och beröm - han fick inget dera.
Det var en nedrans balansbom (som inte skulle tas) i närheten av starten, och jag visste att den skulle han antagligen vilja dra iväg till. Jag funderade vid bangången att ställa mig på andra sidan av startens hopphinder för att försöka dra honom bort från frestelsen att rusa upp på balansbommen. Men pga resten av startens hinderordning, så skulle det krångla till för oss längre in i banan. När jag lämnade honom vid första hindret, så gick jag runt till vänster (balansbom var snett fram åt höger), i ett desperat försök att få honom att "glömma" balansbommen. FIASKO!!!
Han tjyvstartade (!), och i och med att jag klantigt nog hade placerat honom lite för nära det första hopphindret, så var det typ ingen idé att vara envis och att "tillrättavisa" honom. Så jag körde dumt nog bara på - Ett rätt hinder (kanske två) sedan upp på balansen - DISK. Efter det att han envist sprungit upp på balansbommen tre-fyra gånger, så säger jag uppgivet till Nalle (domaren): "Måste du ställa balansbommen just där?!" Han svarar med en urskuldrande axelryckning: "Hittade ingen annat ställe att ställa den på!" Sedan nickar han bort mot Gromit, och fortsatte med: "Fast där är det visst en som uppskattade det!"
Gromit och jag var så osynkroniserade på resten av banan, så jag kör målrakan lite tidigare än vad det egentligen var meningen.
Jo, det här är en sak som jag uppskattar med agilitytävlandet - att man kan lite gemytligt munhuggas med folk och domare. (Om man nu ska särskilja på folk och domare.) Fast ni kanske tycker det är lite märkligt att jag mitt i loppet börjar ha en konversation med andra, när man egentligen borde vara koncentrerad och fokuserad på sin byracka! Ja, ja... Sådan matte - sådan hund. Man får den hund man förtjänar. Men det var liksom redan helt kört!!
Väntan på att få starta Hopp-klassen kändes lite lång - jag ville ju ha REVANSCH! Och nu skulle man ju slippa alla balanshinder. Nja, A-hindret stod visserligen utanför banan, men i mitt tycke lite för nära för en balanshinder-älskande olydig byracka.
När det äntligen var vår tur, så gjorde han och jag just det som vi INTE skulle göra. Även denna start var lite knixig. Trots att jag visste att det fanns mycket STOR risk att han skulle "gena" bort till en tunnel som var fjärde hindret, så hann han smita bort dit efter det andra hoppet utan att jag hinner stoppa honom. BLÄH-Matte!
När det inte flyter, så spårar Gromit ur - Han blir tokfnattig! Nu sätter jag ned honom, för att han ska lugna ned sig något. Sedan fortsätter vi (diskade, alltså. Man får utom tävlan fortsätta). Resten av banan går stundtals riktigt bra, men han har inte tillräckligt sug på hindren. Han kollar för mycket på mig, och då finns det risk att han missar själva hindren. Vilket hände bland annat vid en tunnel - han missade ingången, och springer mellan mig och tunneln - Vilket medföjer att vi snubblar över varandra.
Det positiva är dock att han fixade slalomet perfekt i bägge klasserna. Och i Hopp-klassen var slalom-ingången relativt svår - snett fram till höger direkt efter en tunnel. Fast inga problem alls! Duktig vovve!!! När vi kom i mål i denna klass, fick han ganska mycket beröm och godbitar. Att det inte blev översvallande berodde på att mål-rakan kunde gått bättre - Inget rakt sug framåt där inte! TRÄNA - Jag vill ha REVANSCH!
Jag hade ju ingen hundvakt, så alla fyra var med. Och det gick ganska bra faktiskt. Så här såg det ut vid vårt lilla "läger":
Gromit visar stolt upp sitt resesällskap. Från vänster: Maja, Xanto, Gromits tomma bur, Keaton, Wilbur (utanför burarna) och Spirou i sin bur skymd av dumma Wilbur. (Jag och Wilbur hade menings-skiljaktigheter hela dan - gnälla eller inte gnälla.)
Catherine och Maja (berner sennen) debuterade idag. Och det gick jättebra för dom. Visserligen inga resultat på några listor. Men man kan ha andra mål med sitt tävlande - att bara våga att ställa upp kan ju vara en stor utmaning! Och det gjorde du, Catherine. GRATTIS! Här kommer bildbevis:
Visst är det läckert med en Berner sennen på agilitybanan! Tack för mycket trevligt tävlings-sällskap! :) (Jag mailar fotona till dig sen. Om jag hittar din adress.)
Agnes Mohlin (Österåkers HU, hemmaklubb), var också där och tävlande med både Pelle, (bordercollie) och Emil, (papillon). Pelle kom visst 3:a i Agility-klassen. GRATTIS!!
Emil in action! Pelle var för snabb - han fastnade inte på bild! (eller så var det en dålig fotograf. Hm)
Till slut en bild på världens sötaste och bästaste Gromit:
