"Jag ska aldrig någonsin mer träna!!! Jag ska sälja hundarna, och skaffa mig en sköldpadda istället!" Dessa sura och griniga ord uttalade jag efter Sommar-cupen i förrgår kväll. Det där med sköldpaddorna är ett gammalt uttryck som jag körde med förr när agilitytävlandet gick åt skogen. Och att jag inte mer ska träna var för att jag och Pingu hade ju tränat jätte-mycket... Men vad hjälpte det?!! Nada!
Ja, problemet i onsdags var i och för sig inte själva hinderbanan (om vi pratar Blåbärsklassen, de andra två banorna var lite för svåra för en rookie som Pingu) utan att jycken inte klarade av all störning runt omkring. När vi har tränat har det ju varit typ "mitt i natten" och vi har varit helt själva.
Samtidigt som jag gick banvandring så plockade jag upp lite skräp från banan. Det gjorde jag alltså inte för att jag är mycket ordningsam av mig, utan för att jag vet att en viss liten svart-vit springer spaniel säkerligen skulle stanna och nosa på dom.
Sen när träningstävlingen började så råkade en utav de andra tävlande hundarna "göra sig en toalett" mitt på banan. Efter att domare Kjell använt en sprayflaska/blomflaska för att försöka dölja doftfläcken, så la han den typ mitt på planen. Jag studerade länge sprayflaskan från där jag stod ute i publiken, funderade på om Kjell skulle låta den ligga kvar där, men noga som han är så flyttade han sen bort den till "sekretariatet", typ. Nu undrar förstås ni varför jag lägger märke till en sån liten detalj? Jo, jag känner min hund. Om sprayflaskan skulle legat kvar där, så skulle han garanterat nyfiket kolla in den.
Hahaha! Vad hjälpte det att den istället låg vid sidan av banan - när dum-jycken rusar av planen istället för att köra banan, bort till publiken och sen upptäcker sprayflaskan, och försöker få grepp om den. Dum-hund! Tala om jag faktiskt känner min hund!
Haha! Du kan inte ta mig! Jag gör som jag vill. Så det så!!
Okej, innan detta hände, så hoppade han väl typ två hinder, sedan sprang han bort till Yvonne... som var domare..... vänta nu! Hur var det egentligen..?
Äh, spela roll. Jycken forcerade inte hindren, utan rusade istället fram till domaren, och sedan ut från planen för att mingla lite. *suck* Jag kan tala om att han var inte lättfångad. Jag kan dock trösta mig med att Pingu faktiskt inte var den enda "rymmarhunden" denna kväll, utan det var flera.
Jo, innan sista loppet (var det väl) så går vi förbi en leksak som ligger slängd mitt bland publiken, typ. Jag ser hur Pingu kollar in den när vi går förbi mot starten. Ha! Gissa vad jycken gör när vi sen ska starta? Ja, inte skuttar han några hinder i alla fall (jo, det var kanske typ två). Pingu rusar av planen, bort till leksaken (han visste exakt var den låg), han tar upp den och rusar - överlycklig ut på tävlingsbanan igen. Han rusar runt, runt, runt - helt euforisk - med den nyfunna leksaken i högsta hugg och han leker hejvilt med den. Jätte-skoj!!! Tycker han, ja! *suck*
Vi diskade oss alltså i alla tre klasserna. I Blåbärsklassen så fixade vi dock banan nästan helt felfritt (tror jag) när vi sen körde efter vi blivit diskade. Så dags då, ja!!
Jaha, där skuttade den jycken bort i fjärran... Hallå! Kom tillbaka!!
Sur och grinig åker jag sen därifrån med mina värdelösa hundar. Jo, för man får deppa ihop ibland. En sak som irriterar (?) mig lite är att jag är tydligen oförmögen att släppa Gromit-tankarna. Jag har definitivt inte förlikat mig med min situation; sur och grinig och lite arg tänker jag på vad som kunde ha varit; jag kunde ha haft en riktigt duktig - och erfaren - agilityhund i min hand. Men... nu har jag inte det. För han har ryckts ifrån mig. Dumma!
Fast.... jag minns ju Gromits debut på Sommarcupen. Hur sur och besviken jag blev på honom. Jag veeeet ju. Jag vet att man inte kan "kräva" att en så ung hund som Pingu ska kunna klara en hel bana. Men vad hjälper det?
Apropå det. Lite då och då så funderar jag lite på de andra som nästan är i samma läge som jag är; deras erfarna jycke har gått bort eller skadats, och nu så har de bara rookien att jobba med - eller ingen alls. Undrar om de har samma tankar som jag, eller är de starka (?) nog att bara se framåt. Jag har svårt för att inte fundera, för jag vill inte heller glömma. Min Gromit.
Ja, ja...
Idag så tog jag i alla fall med mig två nya leksaker till kvällens träningspass. För jag höll inte mitt "löfte" att sluta med tränandet. Jag tog med mig en sån där liten tyggodispåse (full med godis) och en nyinköpt leksak; en lite större kong med snöre. Pingu gillar ju när leksakerna liksom "slår tillbaka" när han ruskar och har sig med dom. Pingu likes to play rough.
Haha! Jag känner min hund. Det fanns en anledning varför jag tog två (2) nya leksaker med mig. Byteshandel. Just det!
Efter lyckat hindertagande så självklart (som väntat) så tar han hela tyggodispåsen och skuttar runt planen - vilt tuggande på typpåsen. Inte vill han komma med den till mig, så att jag kan ge honom godiset som finns inuti. Nä då! Never!
Jag tjoar och kastar iväg kongen så att den hamnar strax intill honom, och jag lyckas då få fatt i godispåsen när Pingu greppar kongen. Och så fick jag hålla på några gånger; med byteshandel och en del övertalning att den som matte råkar ha faktiskt är den bästa. Fast Pingu var ganska svårövertalad. Vid ett tillfälle så - som var mycket riktigt ganska väntat - får han fatt i bägge sakerna; han skuttade överlycklig runt med både godispåse samt kong i munnen. :)
Tur att han hoppar högt i alla fall.
Tänk dig hur han samtidigt som han hoppar håller i snöret till en kongleksak i munnen. Det är min hund det!
Haha! Glömde! Vid de första kongbelöningstillfällena så rusade han runt agilityplanen - och forcerade ett antal hopphinder - helt korrekt, utan att riva - med kongen i munnen, där han ju höll den i snöret. Vilken hoppteknik, alltså! Jag är mycket imponerad! :)
Jag tyckte dock att det kanske var lite dumt att han skulle trötta ut sig typ på en gång med dessa lååååånga belöningsrace. Men till slut så var kong-leksaken inte lika rolig. Godispåsen "höll" (bildligt talat) längre. Detta var också väntat.
Det är lite småkul - och också lite knepigt - att man hela tiden måste anpassa belöningarna efter hur jycken ändrar sig under träningens gång.
I alla fall så tänker jag inte sälja jyckarna, och skaffa mig en sköldpadda istället. Dagens (kvällens) träningspass med Pingu var skoj! Det tyckte vi faktiskt båda två.
Alla bilderna är tagna av Jennie Ejneroos.
PS. Här kan man läsa lite om mina agilityfunderingar, med rankinglista vad som är viktigt för mig, vid träning och vid tävling. Framförallt de fyra viktigaste punkterna saknades - totalt - i onsdags kväll på Sommarcupen.