Det blev lite av en hel-dag idag. Åkte hemifrån kvart i tio, och kom hem vid halv-åtta på kvällen. Jag kom för en gång skull ihåg att ta med kameran, men det blev inte av att ta en endaste bild på KM:et... Suck!
Tävlingsdagen började med lydnadens platsliggning. Det gick över förväntan. Visserligen började Spirou med att rulla sig i gräset istället för att ligga stilla plats. Jag hade lite svårigheter att få honom att sluta klia sig i gräset (eller rättare sagt: gräs med lera). Men sedan låg han faktiskt stilla ganska länge, tills han sedan fortsatte platsliggningen sittandes.
Sedan var det "Tandvisning"... Eh! Det hade jag helt glömt bort. Men innan råkade jag se att Marie snabb-tränade det med hjälp av Karin. Det var då jag insåg att det var med, och jag hakade på och bad Karin att kolla Spirous tänder också. (Hm. Jag har tydligen också glömt att borsta tänderna på jycken. Ja just det, ja) Hur som helst var det inga störrre problem med det sedan när det var på "riktigt".
Jag var faktiskt inte ett dugg nervös inför tävlingen. Jag gick in på lydnadsplan med enbart ett mål - ATT HA KUL! Och att hoppas att lill-Spirre också skulle tycka att det var kul.
Jag tyckte det var lite komiskt att Spirou spanade lite undrande på tävlingsledaren: "Varför står hon där och "gapar"??! Vad vill hon egentligen?", undrade Lill-pricken. Spirou o jag hade ju inte blivit kommenderade innan. Det borde jag ju ha tränat på. Jag hade faktiskt inte glömt bort det - bara inte blivit av. Om det nu är någon bättre förklaring...
Hela lydnads-programmet gick faktiskt helt över förväntan. Visserligen "fuskade" jag med att små-prata med Spirou under hela linförigheten. Jag blev dock lite förvånad att jag fick lov att upprepa apport-kommandot innan Spirou sprang ut till apporten. Att jag blev tvungen att göra detsamma till hoppet, var jag mer beredd på. Han fattar inte om jag bara säger "Hopp" - undrar om han hade fattat bättre om jag hade sagt "Spirou-hopp" eller "Kör" eller "Fram" (som jag säger, tror jag, i agility-starter). Det avgörande om han hoppar eller inte är nog iof mitt kroppspråk: "Varför är du så där stel o dan?", undrar han nog vid lydnaden.
Appropå det ja, Jag blev lite positivt förvånad över mig själv, att jag var så avslappnad under hela lydnadsprogrammet. Vi skrapade i alla fall ihop till 111,5 poäng med helhetsintrycket: "Ej genomarbetad", vilket ju helt stämde. Vi kom näst (!) sist på resultatlistan - vilket jag är mycket nöjd med!!
Och så har vi agilityn... BLÄÄÄÄÄÄÄÄHHH!!!
Agility-klassen var ALLDELES för svår för oss. Gromit diskade sig (som så många andra) efter bara två hinder. Resten av banan försökte jag så gott jag nu kunde, med en hund med turbo-motorn inställd på högvarv. Med andra ord: Jag hinner inte med!
Spirou diskade sig också. Han "hoppade ramen" på Däcket. När jag då skulle ta tillbaka honom genade han genom Däcket igen - Disk. Min (bort-)förklaring till hans "vägran" på Däcket, är att han kom snett till hindret, mycket beroende på Däckets placering (inte mycket till rak ansats där inte). Självklart skulle jag ha dragit honom ut/in i linjen, och hjälpt honom över/genom hindret. Likaså skulle jag självklart ha dragit honom runt Däcket efter hans vägran.
Precis innan Hopp-klassen skulle börja blev jag förundrad och ärligt talat lite små-irriterad över en... bagatell.Egentligen hade jag ingenting med det hela och göra. Så det var bara dumt av mig. Pga det blev jag sen med att hämta Gromit som satt i bilen (han hade startnummer 3). När jag gick tillbaka till planen med Gromit, tänkte jag att nu nollställer jag min lilla irritation - nu är det loppet som gäller. Jag brukar inte ha några problem med det. Fast nu blev det också därtill knappt om tid med båda hundarnas uppvärmning och upp-peppning (Eh. Mera ned-peppning när det gäller Gromit). Så jag kände mig inte alls förberedd och fokuserad på loppen. Hur som helst blev jag väldigt besviken på Gromit (han som var så duktig i måndags på träningskvällen), som for iväg som en virvelvind över hela planen - helt ur min hand o kontakt.
Jag kan lugna er alla: Hans öron är fortfarande helt intakta - de sitter bägge precis som dom ska på hans lilla huvud! Han har glömt det hela för länge sen. (Det tog väl typ 30 sekunder ungefär. Här har vi en anledning varför jag inte har en sån där känslig vallhund - mina jyckar måste kunna tåla mattes ibland lite bryska behandling. Inte för att jag tycker att jag gjorde rätt, men ibland blir man bara så trött och förbannad samt besviken!)
Turbo-motorn är här avslagen - Hur kan man bli arg
på en sån här söt liten varelse?
Jag blev också besviken på mig själv, som inte helt ut hade släppt min lilla små-irritation som hände precis innan Hopp-klassen. Jag brukar kunna fokusera om. Blääh på mig!
När jag åkte hemåt hade jag allvarliga funderingar att jag i framtiden ska göra en Anita Axelsson. För en så där 8-10 år sedan gick jag och Keaton en helgkurs för henne. Då nämnde hon att hon hade slutat att tävla på hemma-klubben, för att det där alltid gick så dåligt. (Om hon fortfarande gör så, har jag ingen aning om.) Kanske att även jag ska sluta tävla KM. Nackdelen med just små-tävlingar är att det ju är så pass få deltagare. Då blir det alltid så snävt emellan starterna när man har fler hundar. (Jag kanske enbart ska satsa på en hund. Nä! Det vill jag inte). Jag kanske ska sluta tävla överhuvudtaget... Kanske jag ska köpa mig en sköldpadda istället (Se "Kärran - min agilityfilosofi").
Nä! Så här är jag ibland - deppar ihop - för att sedan komma tillbaka. Jag kanske ska T-R-Ä-N-A!!!!
Nu snart är alla kurserna slut, då har jag all tid i världen för träning. Jag små-längtar lite redan nu. Att få träna i lugn och ro, utan krav eller kompromisser - bara ha KUL! Sedan i vår, när nästa tävlings-säsong börjar, då ni....!
Om någon nu undrar varför jag kom hem så pass sent som jag nu gjorde..
Allra först hjälpte vi till att fixa iordning lite efter tävlingarna. Därefter åkte Louise o jag till McDonalds, sedan åkte jag för att jobba lite.
Nu är vi på väg från jobbet. Alla väntar vid dörren.
Sedan åkte jag till skogen innan det blev alldeles mörkt. Jag hade ju kameran med mig, så det blev lite bilder innan det blev helt svart.
Ibland e livet som på en pinne - eller stubbe!
(Spirou o Gromit på stubbe - Wilbur tittar på i bakgrunden.
Keaton sitter o bajsar bakom min rygg.
Jag valde att INTE ta kort på Keaton-Skiton in action)
Så här mörkt hann det bli när vi kom tillbaka till bilen.
Alla hundarna skötte sig exemplariskt i skogen, trots rådjur och annat knytt prasslande o smygande i snår och runt buskar.
Därefter åkte jag tillbaka till centrum för att handla lite. Sedan åkte jag till slut HEM!
Ha en trevlig lördagskväll - where ever you are!!
Just det! Spirou kom på 8:e plats i Hopp-klassen (av tio, typ).
Och jag tänker INTE satsa på lydnad istället för agility. Lydnaden går för långsamt och segt. Men jag kommer nog att ge den en chans igen - för sjuhundraelfte gången under mitt hundägarliv.