Jag har ju glömt att berätta hur det gick sen med Spirou, hans vingliga bakvagn och eventuell borrelia-smitta!
Han blev ju genast bättre/bra av antiflammatoriskt/smärtstillande-pillerkuren som han fick medan vi väntade på provsvaren. Nu kommer jag då inte riktigt ihåg, men om provsvaren även gällde nåt annat än borrelian, så var dessa bra - med andra ord: ingen åtgärd.
Men borrelia provet "hade det hänt nåt med" som veterinären uttryckte det, så vi vet inte om han har borrelia. Eftersom nu Spirou blev bra av pillerkuren, så tyckte veterinären att vi avvaktar med nytt borrelia-prov - som Spirou nu har tillgodo på djursjukhuset för framtida behov.
Veterinären tyckte dock att det vore ju bra om jag har extra antiflammatoriskt/smärstillandepiller hemma ifall Spirre blir dålig igen och det råkar vara helg (det är visst nån helg som kommer inom kort så här i slutet av året), så han faxade ett recept till apoteket som är i samma innecentrum som jag jobbar i.
När jag går upp till apoteket efter jobbet, så är det ganska m-å-n-g-a nummer före. Det är ju inte så hiiimla konstigt eftersom jag är där vid fem-tiden på eftermiddagen. Jag strosar runt alla montrar och hyllor. Jag läser varuinformationen som finns på varenda hyllkant. Jag lägger märke till en massa tygpeppar-kaksdockor i en korg (typ). Peppe och Peppelina tror jag de kallades för.
Efter en lååååång-tråkig väntan, så är det min tur. Hrmf! "Näe, vi har inte fått nåt fax!", förklarar apotekstjejen efter en stunds letande. "Okej!", svarar jag utan att känna någon irritation eller nåt sånt. "Det är som vanligt", tänkte jag bara lite för mig själv, "Liiite väl lång väntan, dock, för absolut ingenting!".
En liten textpausbild att vila ögonen på. Spirou.
Följande dag glömmer jag bort att ringa till veterinären, så dagen efter det så ringer jag för att tala om för dom att göra ett nytt fax-försök. Senare - efter jobbet, vid femtiden - så går jag kavat in på apoteket igen, för ett nytt försök. Det var m-å-n-g-a nummer före. Jag beslutar att kila in på ICA och handla mat medan jag väntar på mitt nummer ska dyka upp på apoteket. Det är ju lite vågat det där att uträtta andra ärenden medan man har en kölapp. Det finns ju risk att man missar sin tur - och får lov att börja om från början igen.
Cirka 20 minuter senare så tågar jag bort mot apoteket igen, nu bärandes på en ICA-kasse. Redan utanför apoteket så spanar jag spänt in mot nummertavlan. Ska jag ha missat min tur? Nä, det var liksom ingen risk - de hade bara betat av fem stycken. *suck* Jag "roar" mig åter igen med att traska runt alla montrar och hyllor. Jag noterar att tygpepparkakedockorna har sålts bra. Tjejdockan har sålts betydligt bättre än pojkdockan. Det finns bara ett par tjejdockor kvar. Jag rättar till en pojk- och en tjejdocka, så att de sitter upp och lutar sig mot toppskylten. Jag fortsätter sedan att läsa varuinformation på hyllkanterna. Jag har bland annat nu lärt mig att det finns minst 7-8 olika lössmedel till människor. En del börjar verka bara efter några minuter, andra efter 20 minuter. Det finns även lössmedel som man kan spraya direkt i torrt hår. Intressant! *suck* NOT!
Till slut så är det min tur. Yes!! Faxet har kommit fram.Yes!! Apotekstjejen håller på och knappar in massor med grejer i sin dator. Hon håller på länge, länge. Jag, nyfiken som jag är, kikar mot datorskärmen. Jag noterar att det ser annorlunda ut. De har visst bytt dataprogram. Hm...
Efter en evighets datorknäppande så går apotekstjejen och hämtar pillerasken. Jag reagerar nu direkt över att denna ask är betydligt större än den Spirou har sen tidigare. "Hur många piller är det i den där?", undrar jag. "Etthundra!", svarar tjejen. "Varför ska jag ha hundra piller bara för ifall att?", funderar jag för mig själv, "Hur tänkte veterinären egentligen?"
"Vad kostar den?!", frågar jag apotekstjejen som har fortsatt sitt datorknappande. "Eh.. Ska se... 273 kronor!", svarar hon sen. "Tvåhundrasjuttiotrekronor!!!", tänker jag något bestört, "Varför ska jag lägga ut nästan trehundra kronor bara för ifall att!!"
"Jo, jag tänkte på dosen...", säger apotekstjejen, "Hur mycket väger hunden?" "Tjugoåtta kilo, ja, han är alldeles för tjock!!", svarar jag något skamset. Apotekstjejen ifrågasätter doseringen, och jag ifrågasätter antalet piller, samt kostnaden. Vi kommer överrens om att avvakta pillerinköpet. Min andra apoteksvistelse - inklusive en kortare visit på ICA - höll på i 40 minuter - åter igen helt i onödan. Det finns nog många andra saker jag kunde ha roat mig med med dessa 40 minuter än att strosa runt på apoteket.
En ytterligare Spirou-pausbild.
Följande dag ringer jag för tredje gången till veterinären i typ samma ärende. De gör nu ett nytt försök att faxa recept, denna gång på mindre antal piller och till en mycket bättre kostnad - helt klart när det gäller "bara ifall att" Spirou skulle behöva dom.
Senare på dagen går jag vant in på apoteket, tar min nummerlapp - det är ganska många nummer före. Jag strosar runt alla montrar och hyllor. Jag noterar nu att tygpepparkaksdockorna är slut. Hela montern är borttagen. Medan jag står där och väntar, så ser jag två kvinnor gå in genom dörren. "Hm.. ögon..? Var är ögonhyllan..?", undrar de till varandra spanande runt butiken. "Den är där bakom!!", hänsvisar jag hjälpsamt. "Åhh, tack!", säger den ena kvinnan, som hittar rätt direkt. Jag småskrattar lite tyst för mig själv, att jag nu plötsligt tydligen har börjat "jobba" på apoteket.
För att göra denna historia något kort ;) så kan jag berätta att efter detta tredje försök, där förresten denna apotekstjej bekräftade att de har fått ett nytt dataprogram, som de inte är så hiiimla nöjda med, så innehar nu Spirou sina "just-in-case"-piller, 20 stycken för 76 kronor.
><
När jag rensade min dator litegrann, så hittade jag denna korta filmsnutt på Spirou. Den är filmad när han hade tratt på sig i oktober 2010. (Han hade opererat ögat.)
Spirou, världens sötaste hund. ♥