"Lite kort bara"... Hm. E´re nån som tror på de´!
Detta har hänt på "Gromit-slagskämpe"-fronten:
Inte mycket! Han har skött sig bra. Visserligen rök han ihop med Zero igår på jobbet. Utan någon egentligt anledning. De båda stod och hälsade på en kunds son. Jag frågade efteråt om killen blev rädd. Han och mamman svarade samtidigt att det var lugnt. De själva hade varit hundvakt till 13 (!) stycken jyckar över helgen.
Gromit har hittills låtit Wilbur vara ifred. Nja, jag har väl fått lov att "vägleda" honom lite då och då. Vi var nyss ute på tomten för lek och godis-sök. Gromit tycks vara lite mer försiktig intill Wilbur. (Han är ju annars mer lik en bulldozer.) När de var ute efter samma godbit, gick Gromit undan, och kom mot mig. Självklart berömde jag honom, och bjöd på en godbit från fickan. Duktig pojke!
Keaton älskar att bli jagad. Nu förtiden blir jakten i "slow-motion". Det spelar ingen roll, han tycker det är så roligt. Lite då och då voffar han till utav upphetsning. Självklart har han munnen full med tennisbollar!
Jag brukar ibland jaga hundarna på lek. Alla tycker det är kul. När jag gör detta så upprepar jag lite retsamt: "Alla på Keaton!" (eller vilken det nu är jag jagar). De hundar som inte blir jagade springer (mer eller mindre) ständigt framför fötterna på mig. "Jaga mig, jaga mig!", visar dom uppfordrande.
När jag lek-jagar Spirou springer han inte iväg, utan är kvar intill mig. Precis som sin morbror Keaton.
Wilbur däremot rusar bort, med en "skatt" i munnen. Men för att genast kolla in mig, och sedan göra en tokrusning, förbi - men precis intill mig. Lite då och då brukar jag testa, och låtsas att leken är över, och då lugnt ta ifrån honom "skatten". Han vet hur tydligt som helst vad som gäller.
Jag brukar dock inte lek-jaga Gromit, eftersom han alltför ofta hela tiden håller sig på avstånd. Jag vill ju ha honom mer nära. Fast idag testade jag att jaga honom. Först blev han helt ställd! "Vad gör du, Matte?!", såg de ut som han tänkte medan han lite försiktigt sprang runt. Han kanske mest blev förvånad att matte kunde springa, eller i alla fall röra på sig lite snabbare än vanligt. Självklart har även Gromit boll i munnen. Precis som med Wilbur låtsas jag ibland att leken är slut, tar bollen, för att sedan fortsätta leken igen. Jag ska nog fortsätta med jakt-leken även med Gromit.
Appropå lek: Jag och mina hundar har en sådan "tur" att de inte är skotträdda. Förra året (förrförra alltså, 2007 om man ska vara riktigt noga) på eftermiddagen på nyårsafton, så gick vi ut på tomten enbart för att leka (och att träna skott) medan grannarna smällde. I år blev jag lite besviken att de inte smällde någonting - det blev ju ingen "skott-träning" då. (Va´ jag e´ hopplös!! ;o))
Under tolv-slaget fick hundarna vara inne medan jag gick ut för att kolla in fyrverkerierna. Enligt resten av familjen som var kvar inomhus, så brydde sig inte hundarna om oljudet utanför. Skönt!
Oviktigt vetande: Bilderna är från tidigare tillfällen.