Idag har varit lite av en bläh-dag. För ovanlighetens skull så har det mest regnat typ hela dan. Nja, inte riktigt, men jag är så himla less på regn nu. "Jag väääägrar att gå ut i regnet!", morrade jag tyst för mig själv inför den dagliga längre turen med byrackorna, och väntade in att det nån gång skulle sluta att regna. Till slut så gick det liksom inte att fördröja promenaden. Måste gå ut. "Men... vänta! Ser det inte ut som att det börjar ljusna..?!", spanade jag ut genom fönstret sent omsider på eftermiddagen. Jo, men visst! Fort som sjutton sätter jag på mig ytterkläder och går ut. Jag hann inte ens ut genom dörren innan nästa skyfall störtade ned från skyn. Bläh! In igen. Bytte till regnjackan. När hundarna och jag sedan kom till skogen, så muttrade jag surt: "Hatar all sorts nederbörd! Regn, snö.. men.. vänta... hagel är nog ganska okej, faktiskt! Fast det kanske beror på att det så sällan haglar, och när det nu gör det så är det ganska korta stunder. Ja, hagel är helt okej för mig!". Så nu har vi konstaterat det! Och sen så slutade det faktiskt att regna.
Idag har det varit DM i agility. Jag har följt tävlingen litegrann på Fb med lite splittrad känsla. Om inte... så hade ju även jag varit där. Vill också köra DM, ju! :( Det är liksom nåt speciellt med mästerskap. *surar*
Fast samtidigt så intalade jag mig att det var rackarns skönt att slippa allt regn, lera och annat blött otyg samt att gå upp dumt tidigt och passa en massa dumma tider.
Österåkers BK vann alla lagklasserna, large, medium och small. Ett stort GRATTIS till er alla!!! Fotot har jag förresten snott från Fb. *pleading guilty*
Med tanke på bilden verkar det som om tävlingen drog ut litegrann på tiden, eller var det en kvällstävling? Vad vet jag? /Hon som är hemma och surar istället för att träna upp sin blivande agilitystjärna, så att han är beredd att nästa år axla Gromits agilitymantel.
Nä, nu får jag lägga av! Skärp´ mig!
Fast å andra sidan, om det är en bläh-dag, så... Nej, sluta nu!
Du har tre helt underbara jyckar. Var glad!
Och en extra lillpys. Det ska du också vara glad för, dumskalle!
Hihi! Som ni märker så är man som sagt lite kluven. Min vemodiga sida bråkar ständigt med mitt sunda förnuftsida. Hm..? Undrar vilken som kommer att vinna?
Ja, ja... Istället för att fortsätta svamla, så bjuds det nedanför på lite hundbilder (ovanligt, va?). De är från nån vecka sen. På den tiden då det var solsken ute. *suck* :)
Wilbur och Pingu passar bra ihop - färgmässigt, alltså.
Likaså Spirou och Linus.
Wilbur och Spirou har fått nåt intressant i sina nosar.
Och så lill-Pingu - med en tennisboll i munnen.. precis som...
♥
Grompan på DM 2011. Foto: Jenny Drakenlind
Nu sent på kvällen, efter att hundarna och jag varit ute på tomten för en kort kiss- och lekstund, så satte jag mig ute på trappan för en stunds filosoferande i höstmörkrets ganska ljumma kvällsluft. Wilbur, Linus och Spirou hade gått in, men Pingu var kvar därute nånstans i mörkret. Plötsligt så dyker han upp bakom en buske cirka femton meter bort. Han stannar upp! Blickstilla kollar han noga på figuren (jag) som sitter på farstukvisten. Sedan mjuknar han till. Skuttar med glad svans fram till mig, och hälsar glatt med ystra nospussar, min lill-Pingu.
Linus, Pingu och Spirou vid trappan.
Wilbur och Pingu.