Det vart surt efter gårdagens lite elaka dagboksinlägg. Med all rätt, kanske? Har man stuckit ut hakan, och trampat rakt in i lejonkulan, så kan det lätt bli så.
Fast jag kan lätt bli lite retsamt elak när det trampas på rookies, och försvåras för dom. Jag har lättare (?) att slå uppåt än nedåt - eller mittemellan. Alla, även "det vackra elitfolket" (kan inte låta bli att retas, sorry) har varit rookies i början, och därför har jag så svårt att förstå hur man tänker. För det är vad jag vill; att förstå.
Jag förstår inte heller vilka/vilket argument som ligger bakom eventuell (?) rallylydnadskvalificeringspoänghöjning (från 70 till 80). Om inte annat, så en praktiskt nackdel borde ju vara att då blir ju Nybörjarklassen ännu större! Och den är ju väldigt ofta stor nog. Arrangörerna blir ofta nödgade att lotta bort ekipage på grund av de är för många som vill visa framtassarna på rallybanan. Det är inget kul att bli bortlottad när man är rackarns tävlingssugen! Jag tror inte på argumentet att om kval.poängen är högre, så kommer alla (de flesta) träna mer innan de sätter sina fina fötter inne på tävlingsbanan.
Nä, nu har jag inte tid med det här, måste åka till jobbet... så fortsättning kommer lite (?) senare.
"Nä! Varför måste vi jobba? Det är mycket roligare att vara hemma eller på brukshundklubben och träna rally, ju!!", protesterar mina arma jyckar.
Ett antal timmar senare....
- Jag förstår inte varför en del (tydligen) stör sig på att andra inte tränar lika mycket som en del tycker att de borde göra inför tävling. Det är väl upp till dom? De otränade hundarna förstör ju ingenting (eller för nån annan); de otränade får bara dåligt med poäng.
- Jag förstår inte varför en del (tydligen) ondgör sig på att andra inte har lärt sig reglerna bättre, och att de passar på att uttnyttja förmånen i rallytävlandet att du har möjligheten att fråga domaren vid banvandringen. Är det verkligen så störande?
- Jag förstår inte hur man kan tycka att det är tokigt/tråkigt att flera ekipage lyckas och får full pott eller näst intill. Hur kan det vara beklagligt? De har (tydligen) tränat tillräckligt och studerat reglerna ordentligt, alltså precis vad som önskades i de två översta punkterna, men på nåt sätt är det inte bra det heller.. *rynkar pannan i försök att förstå*
- Jag förstår inte att man kan tycka att det är fel eller dumt eller elakt att tycka att någon annan är så duktig att de kan gladeligen jämföras med äkta elitekipage. Hur kan man bli arg/ledsen över det?
- Jag förstår inte varför det ska vara fult att vilja jaga poäng och meriter (så länge man inte trampar på andra eller är elak mot sin hund eller medtävlande/konkurrenter); det är en hobby som vilken som helst. En extra hobby i hobbyn, liksom; en rolig bonusutmaning i den roliga utmaningen med att träna och tävla med sin hund.
- Jag förstår inte att det ska vara dumt att bara gå ut på banan och improvisera med sin hund, att på ett lekfullt sätt använda gamla intränade färdigheter och hoppas att det räcker till bra poäng trots allt, (så länge man inte trampar på andra eller är elak mot sin hund eller medtävlande/konkurrenter). Varför ska det vara så fel?
Som ni märker så fattar jag inte mycket, typ ingenting.
Jag förstår absolut inte heller varför rallyn skulle bli bättre med höjd kval.poäng. Speciellet med tanke på att det då ju blir svårare att flytta upp från Fortsättningsklassen, och då ökar problemet med att då bör ju Nybörjarklassen bli knökfull! (För jag tror inte på att gemene man kommer träna så himla mycket mer för att kval.poängen höjs) Jag roade mig lite snabbt att kolla upp på SBK-Tävling antalet anmälda på de närmaste tävlingarna; de allra flesta hade cirka dubbelt så många deltagare i Nybörjarklass än i Fortsättning. I någon enstaka tävling var det fler i Fortsättningsklassen. Behöver vi verkligen göra så att det blir ännu svårare att "komma ifrån" Nybörjarklassen?
Nä, nu är det slutgrubblat om det - och om andra! Nu ska jag bara tänka på mig själv... och min bästa Spirou!
Innan allra första gången vi, Spirou och jag, testade rallylydnad, så tänkte jag sturskt (dum som jag är): "Hmpf! Det där verkar ju plättlätt!". Efter vår allra, allra första "prova-på-rallybana", så tänkte jag: "Öh?! Det där var ju riktigt svårt, ju!"
Efter några inoff-tävlingar på hemmaklubben samt KM 2012, då jag verkligen blev taggad och inspirerad att dra ut på en liten rallylydnadsturné, så satt vi RLD N på tre raka tävlingar (88p, 80p och 88p). Hihi! Apropå det, jag minns att jag hade ju inte läst på reglerna ordentligt *harkl* så jag trodde vid den första tävlingen att kvalpoängen låg på 75-80 poäng, så jag blev glatt förvånad! :)
Den största anledningen till att det gick så pass bra (trots bristande träning) var för att både Spirou och jag har tävlingsvana från förut, med agility, lydnad och freestyletävlande.
Tack vare agilityn var jag van att memorera banor. Både Spirou och jag var redan vana sen år tillbaka med tävlingssituationen med störningar, eventuell nervositet (blir egentligen inte nervös) och sånt. Spirou var också redan van att vara följsam från alla håll och kanter tack vare agilityn och freestylen samt fotgåendet/läggande/ställande från lydnaden.
Jag tyckte inte det var särskilt svårt att lyckas få rallylydnadsdiplom tillsammans med Spirou. Trots detta så värderar jag det stort; dels för att det är den allra, allra första meriten/titeln vi (jag och mina hundar) har fått, och dels för att jag vet att många, många kämpar för att lyckas med detta.
Nu när det gäller Pingu så är det en helt annan femma; han är ungspoling, har inte alls någon tävlingserfarenhet etc. Därför gick hans allra, allra första tävlingsturné åt helskotta. Och jag trodde inte heller nåt annat. Han fick liksom hänga med när man i alla fall var där, för att Spirre skulle tävla.
Pingu och jag ska ju köra en liten rallyturné igen snart. Mmmm. Undrar hur det kommer att gå?
Antagligen får man väl skämma ögonen ur sig. Bäst att gömma sig bakom skämskudden, eller skämsfilten, då.
Fast jag är ju å andra sidan van att skämma ut mig...
Vet inte om det här verkligen är en vanlig "pose" på en lydnadstävling - vare sig för föraren eller hunden. *harkl* :) Foto: Louise Medman.
Eh? Wilbur och jag vann inte lydnads-KM:et (2010), om man säger så...