Vill redan nu varna lite för att detta kommer kanske bli ett litet av ett skrytinlägg. Men jag är faktiskt lite stolt. (Hm.. Det blev lite väl många "lite" i de två föregående meningarna. Men.. det bryr jag mig ganska lite om.) ;)
Vad är det jag kommer skryta lite om, då? Jo, detta:
Nej! Fel bild. Fast i och för sig kan man väl skryta om att ens hund inte hoppar upp på bordet för att nypa åt sig/stjäla en julklapp. Eller hur?
Nä, det jag är glad för är att jyckarna fick var sitt märgben i julklapp, och att de höll sams. I och med Keatons allergi (han ska egentligen inte äta annat än sin dietmat), så är det ganska sällsynt att jag ger dom ben. Detta är ju faktiskt synd, eftersom de då inte får chansen att träna sig själva att dela flockens tillgångar. Men alla la sig självmant "i var sitt hörn" och lät sig väl smaka. Inget bråk, utan bara ett lugnt smaskande från fyra nöjda han-hundar.
(Just det! Det var tre månaders jubileum i söndags i "non fighting flock". Se dagbok 20/11.)
Det första paketet jag fick upp från påsen var Keatons julklappsmärgben.
Sedan fick Wilbur sin julklapp.
Lite märgbens-klet i soffan och på fina mattor - vad gör det? ;)
Spirou gick bort och la sig under det stora bordet, för att få smaska ifred.
Gromit verkligen njöt av sin goda julklapp.
Hundarna skötte sig ypperligt. Tycker i alla fall jag. De har ännu inte fått fortsätta sitt märgbensgnagande här hemma. Jag ville få chansen att skryta lite om julafton först - ifall det går åt helvete här hemma, alltså. ;)
Man blir trött av att gnaga ben. Wilbur vilar en liten stund.
"Hallå!! Får man inga fler julklappar på det här stället? Hallå!!", protesterar Keaton lite försynt. Julklapparna han nästan trampar på är min ena brors.
Efter en liten stund somnade gamle Keaton och drömde om julklappar istället.
Spirou visar upp den fina julgranen.