Jag e så less på det här mörkret! Buuuu! *lipar* Jag blir så irriterad på det. Man ser ju för bövelen ingenting, ju! Ja, förutom mörker, mörker, mörker.
Nu finns det säkert nån dum en (antagligen flera) som tänker (och hoppas) att om det bara kommer snö så kommer det bli ljusare. Hrmf! Ja, förvisso.*himlar med ögonen* Det blir ljusare, men då blir det istället vitt, vitt, vitt - överallt!! Inte f-n ser man så hiiimla mycket bättre för det. Jag vill ha konturer. Tydliga konturer - i grönt, blått, rött, lila... till och med ljuslila funkar. Och förstås svart som samsas intill vitt, med en tydlig kontur emellan. Jag skulle till och med kunna gå så långt att jag hellre ser rosa än detta eviga svarta mörker, och då har det gått långt.
*funderar* Tänk om hela världen var rosa... Vilken hemsk tanke. Huva! Det är nästan som detta eviga mörker faktiskt är okej... men bara.. nä... (vågar inte fortsätta denna horribla tanke)
Det mest irriterande med detta eviga mörker är att när det äntligen är ljust, så är det vid fel tidpunkt, typ; när man jobbar eller när man ännu inte har lyckats vakna. Jag tycker att det där dumma mörkret kan hejda sig lite - speciellt på helgen - och vänta tills man har hunnit vaknat, mornat sig, ätit frukost, kollat in Vinterstudion på SVT, kollat in vad som är nytt på Facebook, kollat om nån har skrivit nån kommentar på hemsidan, borstat hundar, fikat, tagit en tupplur och så vidare.... så man sen - när man är typ klar med allt annat typ viktigt *harkl* - kan gå ut med hundarna i dagsljus! Jag anser att mörkret ska inställa sig i "Kerstin-tid"!
Ta idag till exempel. Helt plötsligt - out of the blue - så börjar det att skymma - och vi hade ju inte ännu tagit vår skogspromenad. Men hallå?!!! Vänta nu, mörker! Hold your horses! Pronto! Jag ska gå vår skogstur först - innan ni släcker lyset där utanför. Vänta för bövelen!!
Men nädå! Skymma, skymma, så vi till slut fick lov att treva oss fram i skogen - över stock och sten. Dumma! :(((
Nä, hädanefter så ska jag aldrig någonsin mer sätta mina nätta, vackra fötter utanför dörren så länge det är mörkt ute - oavsett klockslag på dygnet. Jag ska demonstrera. Gå runt med stora fula plakat där det står "Våga vägra mörkret!" på. Jag ska starta en revolution... eller en religon, kanske? Kom igen, nu! Joina mig! Vi ska bli ljusets vänner, dagsljusets vänner. Och då ska ni - ni onda mörkervänner - få se vem som skrattar sist.
Hrmf! Ni kommer att sakna oss. Ni kommer att böna och be på era bara knän att få vara med i våra ljusa, dagsljusa sammankomster, där blommor doftar i regnbågens alla färger, där ljuset glimrar och gnistrar i solskenets varma vindar, där färgsprakande småfåglar fladdrar omkring och kraxfolken hoppar jämfotaskutt, sida vid sida, mellan soptunnor och sopbilar och en och annan ratad och kastad småmöglig korvbrödsbit...
Va?! Vet ni inte vilka kraxfolken är? *förundrad över er enfald* Kråkor och skator, förstås, och liknande typ kajor, men mest kråkor och skator. Skator är en av de bästa fågelfäna. Se på dom, bara! Svarta och vita - med tydliga konturer. Inte bara svart, svart, svart, eller vitt, vitt, vitt. Skator är världens - universums - bästa uppfinning!
Typisk skata förklädd till pingvin.
Nä, tillbaks till "Våga vägra mörkret"-religionen...
Vintersolståndet är vår största högtid (faktiskt). För då vänder det, det blir ljusare, och ljusare, och ljusare. Vintersolståndet är som er julafton, typ. Fast vi fixar inte med julklappar eller sånt tjafs (kanske i och för sig en och annan chokladask införskaffas mer än gärna). Vi bara sätter oss i soffan... och väntar.... på att det ska bli ljust... nångång... i vår. Och vår anthem går så här:
Zzzzzzzzzz