... av mitt lite kryptiska dagboksinlägg den 7:e augusti.
Vad var det jag skrev? Jo, att det finns folk som gottar sig i andras olycka, typ. Vill bara påpeka att jag menar absolut inte att någon i vår klubb eller de som känner mig roar sig med sådant. Utan jag menade bara att jag är medveten om att det kan finnas folk som man inte känner, som läser här, och sedan utövar en blandning av fördomar och missuppfattningar för att sprida ut för vinden - eller snarare cyberspace, kanske.
Jag hoppas att människor som jag känner talar sinsemellan om mig och mina hundar. Detta är ju ett tecken på att man finns och syns, samt att de bryr sig och vill mitt och mina hundars väl. Så Hedda behöver inte bita någon! ;))))
Jo, idag så gruffade inte Gromit på någon hund. Eller rättare sagt så var jag lugnt BEREDD och såg till att det inte blev mer än ett litet "gru.." istället för ett ilsket "GRRRUFFFF!".
Han var ju faktiskt även förra lördagen riktigt duktig. Något som jag i onsdagens bedrövelse glömde bort, typ. Det blir ju lätt så när man deppar ihop; Man ser bara svart och jämmer och elände. Men när man tar sitt förnuft till fånga så inser man att det även finns guldkanter lite här och där!
Till sist apropå dagboksinläggen den 7/8, så undrar jag lite då och då om alla verkligen hänger med när jag till och från plötsligt växlar från djupt allvar till ironi och bisarra skämt.
Imorgon ska det bli intressant att se om en viss liten slyngel kommer att uppföra sig väl eller inte... Allt beror på mig. But no pressure!!! *s*