Sh! Nu är det Wilbur som bloggar!
Jag passar på medan de andra är upptagna med annat. Jag menar, om den där fjanten Gromit och "messerschmittern"* Matte kan blogga så kan väl jag - Jag, världens vackraste och smartaste pudel!
Nu till min anledning till denna blogg: JAG BLIR TOKIG! JAG BLIR VANSINNIG!! JAG BLIR GALEN!!!!
Nu har jag i tio års tid tränat min matte att ge mig godis när jag går nära henne vid hennes vänstra ben - NU HELT PLÖTSLIGT SÅ SLUTAR HON!!!!
Jag försöker nu att gå ännu närmare! Men vad hjälper det! Varje gång hon stannar upp - och inte bjuder på godbitarna hon har i fickan - SNÅLJÅPEN - så studsar jag framför henne - så högt jag nu kan. Ibland hoppar jag ännu högre! Bara för att få hennes uppmärksamhet. Men näe!
Jag gör alla konster hon annars envisas att jag ska göra: Jag snurrar, cirkulerar (snurrar åt andra hållet, alltså), bugar, gör "give-me-five" och nyser. När inget duger åt henne så studsar jag igen, och till och med knuffar och skäller på henne. Men.... Ger hon mig nån godbit? Näh!
Vad ska jag göra? Är snart desperat! Ska man behöva ta till hårda tag - och bita henne till lydnad?! Suck... Jag vill helst inte det. Bita, alltså. Eh... För.. längst där inne... i mitt pudel-hjärta, så är jag ganska mjuk. Utåt sett är jag tuff som en pitbullterrier. Men... egentligen... Äh! Slut snyftat!
Vad har hänt med min matte? Kan ni andra bloggande cyber-hundar ge mig några råd! Visserligen är jag den som redan kan allt - Jag är ju den FANTASTISKA WILBUR! - men ibland (har jag märkt på senare år) kan man behöva lite hjälp. Vad ska jag göra för att få min matte att bjuda på detta överflöd med godisar som hon alltid har i sina fickor - alla fall i den vänstra.
//Jag-har-sten-koll-Wilbur!
* Jag vet att det heter "besser-wisser". Om du retade dig på min medvetna felskrivning, så är du själv en "besser-wisser". Så det så!