Ja, jag måste varna här redan på en gång. I texten här nedanför kommer det att innehålla en del skryt, (och en del tvivelaktiga sanningar). Känsliga varnas!
Jo, idag fick jag infallet att kolla resultatlistan från Hoppklass1-tävlingen i lördags på Märsta-Sigtuna BK (14/8 Ho 1), där Grompan och jag kom på sjunde plats. Då upptäcker jag att av de sex som kom före oss var fyra stycken border collies och två var belgiska vallhundar - av varierande sort. Med andra ord var alla "såna där" vallhundar. De har ju redan allt inbyggt från början; följsamhet, lydnad, snabbhet, vighet, genuin vilja att göra allt för sin matte/husse och lyhördhet. De är typ dopade från födseln, ju!
Så egentligen borde min flamsiga, dumdristiga, egensinniga och enkelspåriga lokomotiv till engelsk springer spaniel - kan även så tjusigt förkortas till ESS (!) - kommit etta! Haha!
Jag anar att det bara är spaniel-ägare som håller med mig? Eh..? Eller gör de verkligen det... ?
Så här ser ett praktexemplar av en knäpp ESS ut. Observera benet som står ut till vänster i bilden. Det sitter fast där bak på nåt vis. Vad det är för kroppsdel som syns i det högra nedre hörnet vet då inte jag!
Jösses! Vilken STOR näsa han har!!
Jag glömde ju - igen - skriva om följande extremt viktiga när jag skrev i förra dagboksinlägget om tävlingen. Tadadaaa....
Bekvämlighetsinrättninsbedömningen*
Det känns lite överflödigt att så ingående beskriva de två bajamajorna modell Holken när vi typ nyss var där. Ni kan bara - om man nu orkar - klicka över till den 13:e juni i denna dagbok.
Vill dock tillägga att jag även denna dag valde att besöka det vänstra båset - eller rättare sagt: den blev ledig först. Så därför vet jag inte om den högra fortfarande inte var tillräckligt förankrad i marken.
Ett STORT minus för lördagens besök var att det var ALLDELES PÅ TOK för HETT i denna plastholk. Det var minst typ 70 grader därinne. Visst finns det förmildrande omständigheter (vädret, alltså), men en liten fläkt som blåser kall-luft skulle vara ett självklart tillbehör till båset. Det existerar säker batteri-drivna fläktar.
I lördags fanns det icke något handfat med rinnande vatten utan man fick nöja sig med sådan där mystisk tvål som man inte behöver nåt vatten till.
Betyg: Ett besök i denna bekvämlighetsinrättning var som ett dubbelnollat agilitylopp med mycket bra tid - i tropikerna!
Apropå springer spaniels, så var ju Gromit och jag på kurs i söndags. Det var det andra tillfället i jaktspanielkursen. Denna gång var det vattenapportering som gällde. Alla hundar var jätte-duktiga! Även Gromit. I alla fall när det gällde själva apporteringen. När det gällde det där att vara tyst och vänta på sin tur... Hm.. *suck* Gromit var VÄLDANS billig ett tag där. På grund av Gromits oförmåga att hålla truten - och då menar jag bildligt talat, för han skulle säkert apportera och hålla en trut - så missade jag det mesta av vad de andra hundarna gjorde. För att inte störa de andra och försöka lära Gromit att man är tyst, så gick jag en bit ifrån sjön och de andra kurskompisarna. Men det var som förgjort att få tyst på min pip-Gromit.
När det var genomgång igen bad jag instruktör Monika att säga åt Tjut-Gromit. Gromit tycker att Monika är en stört-kul tjej som har så många roliga prylar (dummisar, vilt etc) och är så glad och lekfull till sinnet. Först fattade inte Gromit att Monika menade att han skulle vara... tyst..
"Va kul! Nu leker vi!!", sa Grompan när Monika sa åt honom att sätta sig still. "Näe! Vadå? Du menar allvar? Jag.. ska sitta still... och... tyst...? Inte leka..?", tänkte Grompis förvånat och besviket när Monika blev riktigt bestämd. Gromit fattade vinken och la sig tyst bakom min rygg med en besviken suck. Efter ett tag försökte han pipa igen, men efter en blick åt Monikas håll så valde han att förbli tyst. Va´ skönt det blev! Nu kunde jag äntligen höra vad Monika instruerade. Jag tror nog att alla inblandade tyckte att denna rogivande tystnad var mycket behaglig - kanske till och med Gromit själv.
Jaha! Nu får vi se nästa kurstillfälle (imorrn) om jag klarar av det där själv.
Denna gång kom jag ihåg att ta med kameran. Här kommer några av bilderna:
Gromits brorsa Albin har hämtat fågel i sjön - noggrann och med stor bestämdhet. Stolt matte Lena tar emot.
Otålig Gromit tycker att det här med att vänta är onödigt. "Det är MIN tur NUUU!!", anser han - ständigt.
Efter sjövilt-apporteringen var det dags att testa "lång-simmet".
Monika gick runt ut till en "halv-ö" för att kunna slänga ut dummies l-å-n-g-t ut i sjön. För säkerhets skull tog hon med sin Elin - ifall adepterna skulle misslyckas med apporteringen. Man vill ju ha tillbaka sin dummy, och att simma ut själv är ju inte något man gör så där bara - eller hur, Lena?! ;)
Albin visar upp sina färdigheter. Duktig vovve!
Denna söta valp är med och kollar in hur det ska gå till när man apporterar.
Valpens "storasyster" Bettan.
Isa ute på djupt vatten.
Tyvärr fattas bilder på två av kursens hundar, men det får komma sen.
* En förklaring till nytillkomna läsare, och en påminnelse till de andra:
Jag har snott idéen (eller "blivit inspirerad") av Benny och Mizty som istället bedömmer prispallar, som på något vis känns mer rumsrent samt viktigt än min (oftast) utedass-bedömning. Fast å andra sidan, så är det ju av betydelse att man kan på ett bekvämt sätt lätta på blåsan vid tävling. Tävlingar kan ju många gånger hos de flesta ge en orolig påverkan på diverse mänskliga organ.