Imorse (läs: förmiddag, mycket sen förmiddag) när jag vaknade så funderade jag på vad jag egentligen skrev i förra dagboksinlägget, vilket var typ det sista jag gjorde innan jag somnade igår natt (eller mycket tidig morgon, rättare sagt). Skrev jag verkligen tydligt och positivt att Pingu riktigt bjöd på hindren, att han blev så jätte-motiverad av de nya belöningsgrejerna? Nämnde jag att under "transportsträckorna" till utgångspunkten för nästa hinderkombination, så skuttade han glatt över typ varje hopphinder och genom tunnlar för att få mig att kasta iväg den ganska stora kongen med snöret och den godisfyllda lilla tyggodispåsen? Han "virvlade" glatt omkring mig, och över hindren vi passerade. Och givetvis även när vi körde "på riktigt". Det var inte mycket till nos på marken där inte, utan jobba med matte var grejen. Ja, förutom de första lååååååånga belöningsracen, förstås.
Slalomet hade jag delat upp i två sektioner (4-pinnars och 8-pinnars) som stod efter varandra, med tre bågar (första och sista porten). Han gick rätt nästan alla försök (tror han missade typ enbart två gånger). Sedan satte jag ihop sektionerna till en hel 12-pinnars (då blev det båge i första och sista porten, samt en i mitten). Pingu grejade det galant - även när han kommer med fart, men visst sänker han farten i hindret när slalomet är så långt. Fast å andra sidan, så kommer ju farten (dvs. i springer spaniel-takt) sen när han blir mer hindersäker.
Jag testade förstås också att röra mig lite olika gentemot slalomet, och han grejade mina utmaningar. Kul! (observera att plita ned detta "Kul!" är typ "framtvingat", känns inte riktigt som jag)
Sen när vi egentligen hade tränat klart, och bågarna var borttagna, så kunde jag då förstås inte låta bli att testa slalomet igen, när vi liksom i alla fall gick förbi det (Hm? Det var en rackarns omväg för att ta sig från boden till parkeringen. *harkl*), så fixar han det så fint. Han till och med drar på till en högre växel när han kommer till de tre, fyra sista portarna. Det är KUL!! (helt ärligt)
Pingu harvar på.
Tyvärr hade jag glömt targeten i bilen, och jag orkade inte gå och hämta den, så vi testade - förstås (otålig och dum som jag är) - ändå.
A-hindret klättrade han över utan minsta tvekan, och han har tassar på kontäktfältet, men visar - givetvis - inte ännu upp rätt beteende (2+2). Balansbommens nedfart skuttar han gärna upp på (för att gå nedför), men att ta hela hindret från uppfarten vägrade han. Minns han gungbräde-fadäsen, månntro?
Platta tunneln fixade han helt själv.
När jag fortfarande lite yrvaket funderar på vad jag egentligen skrev i förra inlägget, så minns jag mest att jag nämnde hur knepig Pingu är med belöningarna, inte hur roligt och hur bra det gick, och jag tänker: "Vad dum jag är! Koncentrera dig på det positiva, och vad som går bra istället, dumhuvud!"
Jaha, så trillar man - genast - in i negativiteter igen! Att jag är dum, är väl inte positivt? Eller? Dumskalle!!
Nä, nu igen! Det är ju för hopplöst! Dum.. Nej! Sluta!