... blev jag utsatt för en stöld. Det var den 29:e mars, för att vara exakt. (se dagbok detta datum). Ja.. okej... Det var inte bara jag, utan alla. Det gäller den där timmen, alltså.
Nu - sent om sider - så har man fått tillbaka den. Men.. det känns ändock inte riktigt bra. Timmen känns lite... begagnad och sliten, liksom. Och MÖRK! Nu släcker dom ju lyset redan vid halv fem-tiden. Det vore ju bättre om den där timmen dom snodde, kom tillbaka när det är ljust ute istället. Jag menar, vad ska man göra med den nu - i mörkret??!
JAG VILL HA TILLBAKA MIN TIMME NÄR DET ÄR LJUST UTE!!!
><
Jo, vill passa på att tacka alla som delat med sig med vänliga ord om min gammel-Keaton och min oro över det ofrånkomliga. Ja, vi djurägare har alla varit där, och vi kommer vara där åter och åter och åter igen.
Visst faller en och annan tår, men dessa tårar gör att man uppskattar glädjen tusen och tusen gånger mer.
Då under den där oroliga natten, så var jag så glad över minnet av det där lilla lydnadsträningspasset med Keaton. Att jag faktiskt "bemödade" mig att även träna honom en liten stund - enbart för det stora nöjet - och för hans skull.
