... men jag lovar inget!
Jo, angående "buss-mysteriet", som kom jag på idag fredag när jag åkte hem efter "de nya morgonrutinerna", att alla dessa människor som jobbar i stan, antagligen inte börjar EXAKT vid samma tid. Därför åker bussarna tillbaka till Åkersberga för att hämta ett nyss lass. Men... borde inte nån stackare (eller två tre stycken) som har jobbat natt behöva åka hem - och då kunna ta dessa ovan nämnda bussar tillbaka. Nä! Buss-mysteriet kvarstår...
Sedan tycker jag att det är lite komiskt att bussarna är märkta "Ej i trafik". De är ju visst där och trängs i trafiken! Eller ska man liksom inte bry sig om dom? Bara köra rakt igenom dom - eller vadå?
Jag tvivlar på att det skulle funka! Men en vacker dag så kanske jag testar (eller inte).
Haha! Märks det att jag numera har liksom fått tid över så här på morgonarna? Men tro inte att jag kommer i tid till jobbet för det. Undrar varför...?
(De senaste dagboks-inläggen är skrivna på morgonen)
><
En EP-Grompa-"parantes":
Jag ringde Ultuna igår för att beställa tid hos den där experten som Gromit har fått remiss till, men hon hade blivit sjukskriven - en månad! Aj, då! Och stackars henne! Fast det är ju inte så akut med min lilla grompa, så vi får se vad vi (Gromit, jag och min ordinarie veterinär) gör.
Detta "firade" Gromit med att få ett typ sådant där "lill-anfall". Han har aldrig (mig vetandes) fått liknande förut. Han krampade alltså inte, utan var bara märkligt "frånvarande". Det började med att han vred sig åt vänster, precis som han gör i början av anfall, men ändå inte riktigt som vanligt. Eftersom jag antog att det var ett riktigt anfall på gång, så började jag förbereda med att dra ur datorsladdar och att fösa in en mycket motsträvig Spirou in i sovrummet.
Gromit var där hela tiden runt om mig - enträget närgånget och nyfiket nosande på mig. Han uppförde sig inte riktigt riktigt. Sedan ville han ut. Efter jag har släppt ut Gromit, så tar jag fram Spirou igen. När sedan Gromit strax kommer in, så hoppar han direkt upp i soffan, kurar ihop sig, och sover sedan tungt. Han sneglade bara lite kort på mig när jag smekte honom. Inte likt honom.
Även om det hela var relativt obehagligt, så kan jag stå ut med "små-anfall". Hellre det än riktiga kramper. Gromit tycktes även han tycka detsamma! Och även Wilbur och Spirou.
Världens bästa hundar. Trots skavanker, diverse sjukdomar och annat skräp.