Ja, kanske... men till mitt försvar är att jag tar typ igen alla missade träningstillfällen förra året. Ha! Där fick ni!
Vadå? Vad yrar hon om nu då?!! Jo, idag har jag och Pingu tränat agility två (2) gånger; dels på förmiddagen (!) och dels på kvällskvisten (läs: från halvelva på kvällen).
På förmiddagen så tränade vi tillsammans med Springer-Jennie, Felix och Robin samt Jennies kompis Camilla med löptiken (!) Asta (flatcoated retriever) och Stella (storpudel).
Vi var på Danderyd/Täby BK (DTBK), och Pingu bryr sig inte ett dugg om att man är på en helt ny plats, med annorlunda hinder. Han bara skuttar igenom/över utan att tveka - mellan hans "nos-och-sniff-pauser. Det sistnämnda irriterar mig en smula. Men man ska se dom positiva sakerna istället, som att han - som sagt - inte är så noga med att hindren är lite olika än vad han är van vid.
Det var inte heller några större problem med att Asta löpte. Visst var det lite extra nosigt där hon hade gått, men har man skaffat sig en hanhund, så får man stå sitt kast!
Titta hur han flyyyyyyyger!!! Alla foton: Jennie Ejneroos.
Plötsligt så försvann alla molnen (det hade faktiskt regnat lite innan vi for iväg) och det blev supervarmt, nästan för varmt för att träna hund. Men samtidigt så bör man väl även träna det; för det kan faktiskt vara varmt även på tävling. Så precis som att träna när det regnar - bara för att vänja hunden - så är det väl typ samma sak med värme. Eller? Ja,självklart inom rimliga gränser, förstås!!
Som vanligt så vill jag mer än vad Pingu gör, så jag håller på - som vanligt - för länge. Dumma mej!
Jennie var smart nog att ha kameran med sig, därav bilderna. Det var faktiskt väldigt förvånande att se att Pingu hoppar så högt över hoppbommarna.
Jag står snett till vänster, man kan se hur han kollar in mig.
Sen på kvällen, så kunde jag inte hålla mig... Nä, bilen bara liksom av sig själv for bort till brukshundklubben, fast här hemma denna gång.
Ja, apropå det! DTBK har dom ju flyttat på, och jag är inte riktigt van med det. Visserligen flyttade de bara några meter åt vänster (nja... några fler än några meter är det förstås, om man ska hålla sig till ren fakta), men det mest irriterande är att de har stängt av vägen! Ja, "de" är inte DTBK:arna, utan de som bestämmer över vägen dit. Nu för tiden måste man åka världens omväg, typ runt hela Sverige, för att komma dit. Jätte-fånigt! Annars är det faktiskt närmare från där jag bor till DTBK än till hemmaklubben ÖBK. Ja, förr alltså - innan denna dumma "runt-hela-Sverige"-omvägen.
Fin Pingu skuttar genom fint däck i fint solväder.
Äh, tillbaks till agilityträningen...
Nu på kvällen så tränade Pingu och jag först slalomingångar och lite fart. Jag delade upp 12-pinnars slalomet till tre sektioner, placerade två snett diagonalt efter varandra plus en sektion i en tvär sväng åt höger. Jag monterade en (1) båge på varje slalomingång. Sen körde vi alla tre slalomsektionerna i en följd, och även åt andra hållet (då kom bågen i slalomutgången istället). Ibland inkluderade vi även ett hopphinder för att få upp ännu mer fart. Det gick riktigt bra. Kul!!
Jag kunde förstås inte låta bli att fortsätta att laborera med slalomsektionerna. Jag ställde två sektioner rakt efter varandra, men med några meters mellanrum (och de två bågarna kvar; nu en i första porten och en typ i mitten). Det funkade. Senare innan vi åkte hem (och alla bågar var borta), så kunde jag - förstås - inte låta bli att testa ett helt åttapinnars slalom; det funkade. :)
Vi tränade även starter. Pingu har ju de senaste träningstillfällena varit så svårstartad, vilket stör mig väldigt! Så ny strategi: När jag lämnar honom sittandes framför första hindret, så upprepar jag taggande "Ssssska viiii! Ssssska viiiii!" till jag kommer i position, och säger mitt "Kör!"-kommando. Funkade riktigt bra, faktiskt. Han fick mer fokus på mig (istället för att nosa och ha sig eller studera löv som dalar sakta mot marken, om det hade varit höst, alltså). Helst ska förstås jycken vara mest fokuserad på hindren, men hellre mig än löv, blommor, grästuvor, tappade pappersbitar etc, etc, etc. Man får ta det minst dåliga före det värsta. Eh..? ;)
Pingu kollar in mig, som går snett till höger på bilden.
Efter det blev det balanshinderträning med targeten. Först strulade jag... eller så var det han som strulade runt... eller så var det ömsesidigt strulande. Men sen skärpte vi till oss, och då gick det mycket bättre. :) (Det jag ville var att han skulle hoppa upp på nedfarten för att gå nedåt mot targeten, men vi bara missförstod varandra hela tiden.)
Sedan när jag ville att han skulle ta hela balansbommen från uppfarten så visade han först stor motvilja (han kanske kom ihåg gungincidenten igår, balansuppfarten ser ju från en hunds synvinkel precis likadan ut som gungbrädans uppfart), så var jag klok nog att inte blanda in gungbrädan också i kvällens träningspass. Han hade för övrigt inget emot att traska nedför på DTBK:s gungbräda.
Jo, när han visade sin motvilja mot balansbomsuppfarten så gjorde han det genom att istället envist gå in i platta tunneln som stod direkt bredvid. Och apropå platta tunneln så visade han redan igår tendens till att stanna upp i plattatunnelhuset och vänta på att släpet ska lyftas. Nä, nä, Pingu! Den går jag inte på. Jag vet att han minsann kan forcera släpet på egen tass - när han har mera fart. Så jag var lite envis; "Kämpa, kämpa!", hejade jag på honom (och lyfte bara nån millimeter, knappt det, liksom bara rörde släpet) - och vips så kom en liten Pingu ut. Nej, här ska inga fula ovanor fästas här inte!
I alla fall, när jag - efter viss övertalan - fick upp Pingu på balansbomsuppfarten, så var det inga problem - och när jag kommenderade mitt "Kuta!", så ökade han farten något, och trampade snyggt på targeten. Än så länge fuskar vi dock något med targettrampet; egentligen ska han väl stå kvar till jag säger "Kör!", men... ja, det kommer. Får väl träna stadgan lite mer sen. Nu så rusar han redan iväg på mitt "Yes!" (som är istället för klickern) mot godbiten som jag har kastat framåt.
Tittut, fotografen!! (Men hur skuttar han egentligen?!!!)
Jo! Vet ni vad som hände denna gång? Nån liten incident måste det ju bara vara. Plötsligt när vi tränar slalomsektionerna, så hörs världens knallskott - och Pingu far iväg som skjuten ur en kanon - och storskällande rusar runt för att skrämma iväg... ja, vad han nu försöker skrämma iväg. *suck* Jag låtsades bara som ingenting; jag fortsatte med slalomövningen - utan honom - och strax så kom han tillbaka och vi bara körde på. Som om ingenting hade hänt. En stund senare så hördes ett fyrverkerisprak långt ifrån! Eh? Nyårsafton kommer visst tidigt i år! Eller så var de kanske istället lite sena? *skakar på axlarna*
Hur som helst, så var jag på mycket bättre humör efter dagens träningspass än kvällen innan. Kände mig ganska nöjd när vi gick nedvarvningspromenaden (med alla fyra jyckarna). Det kanske blir en agilityvovve av Pingu i alla fall.
Tack Jennie för alla foton!!
På tal om henne, ja, så kan jag inte låta bli att nämna att man ju är sååå stolt över Springerligan, agilitylaget som består av fyra ESS, Felix, Britney, Mikey och Sammy, som ju lyckats så bra under årets tävlingar så att de kunde visa framtassarna och fladdrande öron på Agility-SM i Falkenberg. Tänk, ett genuint ESS-lag på SM! Det heter duga, det!! :)