Först vill jag passa på att gratta Hanne o Topsy (cairnterrier) o Cleo (rhodesian ridgeback) som förra helgen klarade anlagsprovet för viltspår.
Ett STORT GRATTIS till er!!
Själv är jag lite stolt över mig själv att jag i förrgår inte fegade ur när jag och mina fyra jyckar mötte en söt och snäll samt ganska stor schäfer (med matte, förstås) i en av Åkersbergas gångtunnlar.
Jag och hundarna går nedför trappan helt ovetandes för det kommande hundmötet i gångtunneln. Jag är envis att alla jyckarna ska gå bakom mig nedför trappan. Okej då! Gamle Keaton får numera dispens från mattes "gå-nedför-trappor-regler". Med detsamma vi kommit nedanför trappan upptäcker jag schäfern med matte som kommer mot oss. "Okej...!", tänker jag lite tvekande. "Fega tillbaka uppför trappan eller "upp-till-bevis-att-skvallra-träningen" har gett resultat. Och om jag väljer "upp-till-bevis-att-skvallra-träningen" har gett resultat ska jag då vara lugn och kall eller ta det säkra före det ganska osäkra?", velar jag snabbt fram och tillbaka.
Det blev ett mellanting, dock utan att dra och styra med några koppel; Gromit och Spirou fick sitt-kommando, Wilburs koppel kortades upp och gamle Keaton brydde jag mig inte så mycket om.
(Självklart bryr jag mig om min älskade gamle Keaton, men just i detta ögonblick behövde jag inte oroa mig för honom. Vilket jag numera mer eller mindre annars konstant gör. Om han på det allra minsta sätt ändrar sig från sitt vanliga beteende, så tänker jag blixtsnabbt: "Nu kommer han att dö!!". Det spelar ingen roll om han är extra pigg och lekfull eller bara råkar välja en annan sovplats än vad han annars brukar göra. Nej! jag är inte alls paranoid!) ;)
Keaton, Wilbur, Gromit o Spirou
Jag koncentrerar mig på Spirou o Gromit, och jag fick lova att upprepa sitt-kommandot åt Gromit. Spirou spanade lite med "det onda ögat" mot den passerande schäfern med sin matte, som hjälpte till med att raskt gå förbi med sin fina ståtliga hund på sin vänstra sida (på motsatt sida från oss sett).
Jag har så många gånger misslyckats i dylika situationer när alla mina fyra hundar (de triggar ju varandra) gör utfall mot stackarna vi möter. Jag skäms så in i norden när det händer, och känner ett sådant nederlag. Eftersom jag inte vill trigga dom med att strama upp kopplen, så har de (vid misslyckande från min sida) nått i mitt tycke alldeles för nära den mötande hunden. Det kan inte... Fel! Det ÄR inte kul för de mötande att få fyra rasande bestar (ser så ut i alla fall) komma mot en.
Nu i förrgår i gångtunneln så "safade" jag med att för säkerhets skull ta ett stadigt grepp - utan att dra - just nedanför halsbanden på Spirou och Gromit medan jag överdrivet berömde dom. Greppet runt kopplen var helt onödigt!! Alla hundarna uppförde sig exemplariskt! De fick mycket beröm med en godbit var och framför allt; De fick en glad och trevlig matte! :)
Jag är glad att jag tog "tjuren vid hornen" och LYCKADES!
Keaton, okänd varelse, Wilbur, Gromit o Spirou Foto: Per-Erik
Just det! Det har jag inte skrytit om...
Förra helgen på agilitytävlingarna på Solna-Sundbybergs BK, så mötte Gromit och jag en kille med två små... Ja, nu kommer jag inte ihåg vad det var för något. Nåt så litet så att hunden tävlar i Small-klass i alla fall. Vid hundmöten är jag numera så koncentrerad på mina egna hundar, så jag noterar knappt den mötande.
När Gromit och jag mötte dom på stigen, så gruffade.. eh..? bjäbbade den ena av hundarna på Gromit, så att det slog gnistor om den lilla parveln. Gromit ignorerade totalt den ilskna lilla jycken. Han som annars brukade tända på ALLA cylindrar om någon annan hund - oavsett storlek - gruffar på honom.
Jag tycker Gromit (och jag ;)) borde få en EXTRA STOR prisrosett för detta "ogruffande". Vad är en vinst i agility eller annan tävling mot segern att ha en hund som man kan lita på, och som uppför sig. Snart, snart tar jag bort överstrykningen (sötaste) på startsidan. *s*
Även här hemma har det nu de senaste två veckorna (det var ju förrförra söndagen Wilburs öga kom i kläm) varit ett ljuvligt lugn och harmoni i flocken. Men så har jag också varit med och styrt och ställt samt väglett när det - kanske - behövts.