... SNÖ! Onödig SNÖ! Kall SNÖ! Blöt och kall SNÖ! Iskall SNÖ! Halkig SNÖ! Slirig SNÖ!
Min bil slirade omkring imorse när man skulle försöka ta sig till jobbet. Ibland slirade man dit och ibland åt det andra hållet. Och ibland när man ville svänga - då åker man rakt fram! *suck*
Sedan när man skulle åka hem, då fastnar man i grindhålet. *suck* Fast först var det nära att jag fastnade mitt på vägen utanför min infart. Jag blockerade för alla. Fast som tur var kom ingen som skulle förbi just då jag strulade till det för mig. Med lite envishet så kom jag in vid grindhålet igen. Där gav jag upp. Gick in för att äta istället, och för att skjuta upp däckbyte till sen. Jag gillar "sen". Efter käket så kollade jag in lite olika väderprognoser, och bestämde mig för att verkligen skjuta upp däckbytet till ännu senare - en annan dag alltså. Det ska ju - enligt väderfolket, alltså - bli upp till 5-7 grader varmt. Då kommer ju snön smälta ju. Eller?
Hur som helst så åkte jag ned till jobbet en stund - på mina ej vinterdäck. Och det gick hur bra som helst. Fast väldans försiktig var man väl. Och när jag kom hem så var det inga problem att köra upp för min lilla infart till huset. Jag hade ju låtit grindarna (läs: kompostgallren) stå öppna, och det är skillnad när man kommer med fart. Med styrfart kommer man uppför min lilla lilla uppförslutning upp till gårdsplanen. När jag tidigare fastnade så var ju grindarna (kompostgallerna var det, ja) stängda, och jag hade ingen större lust att forcera dom så där bara, och leka actionfilm. Därför stannade jag bilen - mot mitt bättre vetande (jag förstod att det inte skulle gå att komma upp från stillastående).
Undrar hur många ord jag nu har klickat ned om absolut ingenting. Det är Seinfeld och jag, typ. ;)
Oj, nu ser jag att jag har fått en (1) på Facebook. Ska genast kolla. *klick* "Haha!" *skrattar åt kommentaren man fick*
Ja, hundarna tycker det är kul med snön i alla fall.
(Gammal bild från förra vintern)
Här följer en Spirou-rapport...
Igår (var det väl?) rann och kladdade ögat litegrann. Jag tvekade länge innan jag ringde till djursjukhuset. Hoppades de skulle säga typ: "Vi skickar recept på ögondroppar!" Men det fanns ju risk för att de skulle svara: "Det är nog bäst att kolla upp. Kom hit!" Jag hade absolut ingen lust att åka dit igen, och att spendera lite mer pengar. Men eftersom det var torsdag, så tänkte jag att det var bättre att ringa idag än att vänta till fredagen, med tanke på den stundande helgen. Så jag ringde. (Tala om att göra en kort historia väldans lång.)
De är bra på Albano för man slipper sitta och vänta i telefonkö. De ringer upp istället när det är ens tur. Efter jag har förklarat ögonläget, så svarar tjejen.... "Det är nog bäst att komma hit. Du får tala med vår akutveterinär!"
"Hallå! Vänta nu!!", tänker jag, men jag säger lite menande: "Eh? Kommer det kosta en halv förmögenhet, tro?" "Nej!", svarar tjejen, "Jag lägger en lapp till receptionen att du inte ska betala akutavgift!" "Okeeej!", tänker jag, och beger mig av. Fast jag undrar lite hur lång tid det här egentligen kommer att ta. Kanske helt i onödan. Men "better be safe than sorry" sägs det.
Spirou visade ganska tydligt att han egentligen inte ville gå in. Han försökte lite menande få sin matte att gå förbi dörren. Men dumma matte fattar inte vinken. Jag tar nummerlapp och sätter mig för att kolla in TV i väntrummet. Spirou darrar av rädsla. Han spanar oroligt in alla som är där. "Är den där en sån där som klämmer och drar och petar på en?"
Det dröjde faktiskt inte så lång tid tills det var vår tur. När vi går förbi ytterdörren försöker Spirre smita ut. "Haha! Vi är inte färdiga än!", upplyser jag som vanligt. Vi går fram till receptionen för att anmäla vår ankomst. När vi sedan går tillbaka till väntrumsbänken, så försöker Spirou åter igen smita ut genom ytterdörren. Jag snubblar till, men lyckas ta stöd mot den första dörrkarmen så jag inte stod på näsan. "Näe du! Vi är inte färdiga än!", skrattar jag lite åt min stackars Spirou. Vi sätter oss ned och kollar in TV respektive studerar oroligt och darrande in alla andra varelser runt omkring. Det blev faktiskt inte så lång väntan - igen. "Det här gick oväntat smidigt!", tänkte jag när man blev inlotsad till mottagningsrummet. När vi gick förbi ytterdörren så lyckades jag med ett tjustigt framförbyte. Spirou fick ingen chans att försöka smita ut. Hihi! Ibland är agilityhandling även bra på djursjukhus.
Väl inne i mottagningsrummet tar en ganska lång och tråkig väntan vid. Där finns ju inte mycket att roa sig med. Inget folk att iaktta eller TV. Lektyren är inte heller så roande. Fast jag kan det mesta nu om hur ett öga är uppbyggt. ;) Snart misstänker jag att det har kommit in ett stackars akutfall modell verkligen akut. Mycket riktigt så kommer djurskötaren in och förklarar läget. "Vill du gå ut för att hämta kaffe eller nåt medan du väntar?", föreslår hon. Jag föredrog att gå ut till väntrummet istället. Det är trevligare att vänta där.
"Hörru matte, jag vill inte till veterinären - jag vill åka hem!" Spirou tar kopplet i egna tassar. Eh.. mun, menar jag. (Bild från förr)
Efter cirka en och en halv timme (det kunde ha varit värre) så fick vi i alla fall träffa veterinären. På vägen mot undersökningsrummet frågade jag djurskötaren om det hade gått bra med det riktiga akutfallet. Efter en kort tystnad svarade hon ett kort men sorgset: "Nej!". Jag tänkte då att jag väntar gärna - bara min hund får leva och vara glad.
Veterinären kollade in Spirou. Hon tyckte ögat såg helt okej ut, men hon tyckte det var bra att jag hade kommit in. Hon tvättade rent litegrann och var allmänt trevlig. Wilbur hade förresten henne ett par gånger när han envisades med att ta av sina korsband lite då och då. ;) Wilbur är en hund som inte självmant går fram till främmande - speciellt inte veterinärer. Gissa om jag blev förvånad när han väljer att gå fram till henne - och börjar fjäska!! Jag begrep absolut ingenting. Detta hade han aldrig gjort tidigare. Man slutar aldrig att förvånas.
Apropå förvånas. Gissa vad Spirous typ akutveternärbesök kostade? Svar: Nada! Zilch! Ingenting! Gratis!! Det ni! "Jag tycker faktiskt att när man alldeles nyss varit här, och bara vill kolla upp, så ska det inte kosta något!", förklarar hon när hon ser min förvånade min. Jag tackade det allra ödmjukaste. "Nu blev det ju ÄNNU trevligare!", utbrast jag glatt.
Jo, Spirre, han hade slutat att darra när det var dags för undersökningen. Efter denna långa väntan så orkade han väl inte darra längre. Tala om att detta veterinärsbesök blev en trevlig (nja.. säger nog Spirre själv) miljöträning med ingen läskig eller ytterst obehaglig undersökning. Han fick till och med en godbit av veterinären - och hon frågade om lov först. Det ni!
Spirou kollar läget innan han vigt skuttar upp i soffan. (Bild från förr. Det är regndroppar på tratten. Och ja, det blir blött i soffan av blöt hund.)