... det som jag hade tänkt skriva om i förra dagboksinlägget. Det är en dag imorrn också - i alla fall för de flesta....
Apropå det så ligger just nu Keaton tätt intill mig här i soffan. Han andas djupt under filten som jag har bäddat in honom med. Han är lite frusen, stackarn. Nyss gick bara han och jag en superkort liten vända utanför grindhålet, typ. Keaton var lös, så jag iakttog honom så noga. Vinternatten var så tyst och stilla (klockan var alltså vid halv-ett). Snön gnistrade, och alla träden är inbäddade i snö och frost. Grannarnas och min julbelysning glimmrade under snön. Jag hoppas att jag alltid kommer minnas denna korta korta promenad...
